Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Kommer Andersson att översätta Isengard i Nyöversättningen?

Jag vet faktiskt inte, men jag kan inte se någon anledning till varför man skulle göra det. Det är ett namn från Rohans språk, som bekant. Möjligen skulle man kunna tänka sig "Isengård", men det norska "Jernegard" kan jag inte se något vettigt stöd för.

Det är inget fel med Jernegard då Isengard faktiskt är fornengelska för Järngård. Så skall det äversättas så skall det heta Järngård. Och floden Isen bör heta Järnfloden.

Jag vill absolut inte ha Isengård som namn, då det är, om inte en felaktig, så åtminstone en halvdan översättning. Fornsvengelska.

Men just av den anledningen att det är en forntida, arkaisk form ska det inte översättas! Se Tolkiens anvisningar angående Isengard och Isenmouthe:



Tolkien säger visserligen att båda leden kan översättas, men då skulle namnens arkaism gå förlorad.

Med ditt resonemang skulle man bli tvungen att kalla Mark "Mercia", mearas skulle bli "hästar", kort och gott, och Samwise måste man kalla "Halvklok", kortform "Halv". Halv Gamgi...

Jag sade OM det skall översättas. Jag tycker inte att namnen ska översättas. Jag tycker inte att man skall översätta böcker överhuvudtaget.

Så du kunde engelska från födseln då, eller? Är inte det lite egoistiskt att utestänga alla som inte kan ett visst språk från en läsupplevelse. Eller skojade du?

Nej, Jag kunde inte Engelska från födseln.

Och Jag överdrev väl lite. Viktiga böcker bör översättas. Dussindeckare och annat skräp bör dock inte göras det. Den varan har alla länder i överflöd utan att låna varandras.

Så med andra ord borde The Lord of the Rings översättas?

Ja, det är en viktig bok, och bör översättas. Jag tänker själv aldrig läsa den på svenska igen, då Jag anser att man bör läsa på original om man kan det för att därmed utvinna högsta estetiska njutning, men boken når ju ut till fler om man översätter den.

Dock så måste översättaren ha respekt för verket och bra kunskaper i Engelska (vilket inte Ohlmarks hade), och han ska ha läst verket också (vilket, om Jag har förstått saken rätt, Erik Andersson inte har gjort).

Jag menar inte att försvara Ohlmarks på något sätt, men visst måste karln ha haft kunskaper i engelska, annars hade han knappast varit så väl ansedd som han var.
Hans stora problem, vilket han tyvärr aldrig insåg, var att han alltid arbetade väldigt snabbt, vilket ledde till att mycket han gjorde blev slarvigt gjort. Därtill tänkte han ju ofta väldigt högt om sig själv (som ni säkert alla vet) och efter att ha läst igenom hans bok Tolkiens arv vet jag inte om jag ska skratta eller gråta... det är bara hemskt...

För att vidare fortsätta dett inlägg som för länge sedan passerat utanför ämnets gränser så skulle jag gärna vilja se vad någon som arbetade vid förlaget i början av 1960-talet har att säga. För inte kan det ha skett någon särskilt omfattande korrekturläsning av det hela (jag antar att man litade lite för blint på Åke).
Vi kan ju i alla fall skatta oss lyckliga över att han inte fick översätta silmarillion, han hade med all säkerhet förstört den fullständigt (han har själv sagt att han skulle göra allt för att göra den "läsbar").


Jag tror inte det är något viktigt krav, kanske snarare tvärtom... Första intryck är viktiga, även i sådana här sammanhang. Det är inte omöjligt att en nykomling ser saker som 200 inbitna fantaster förbiser...

För att ytterligare fortsätta en tråd som gått alldeles för långt: Hans kunskaper kan inte ha legat på en nivå som jag tycker att man bör kunna kräva av någon som kallar sig översättare. Han har inget grepp om idiom ("as the crow flies" blir "som kråkan flyger" och inte "fågelvägen", "he stopped dead" blir "han hade hejdat döden" och inte "han tvärstannade"), hans ordförråd är knackigt ("roam" och "böla", "chestnut" och "valnöt") och hans grammatik är tvivelaktig ("I am commanded" blir "Jag har gett order" och han kan inte skilja på "strip" och "stripe"). Och detta förvärras givetvis av att han var mycket, mycket slarvig och tydligen hade ett så stort ego att han inte konsulterade ordboken särskilt många gånger. Hans anseende kom med största sannolikhet från honom själv, för som ni vet missade han aldrig ett tillfälle att briljera med sina kunskaper (både det han visste och det han inte visste).

Det bör kanske tilläggas att när han skrev brev till Tolkien skrev han på svenska istället för engelska. Vad ger det för intryck? Tolkien blev i alla fall ganska sur.