Ulmo skrev:
Röstade på Pippin, för vad gjorde han för nyttigt egentligen?
Manade enterna på Saruman kanske, men det hade nog blivit av iallafall.
Pippin har ju en av de viktigaste rollerna i hela brödraskapet, sitt förstånd till trots.
Jag kommer i brådrasket inte på något före Moria, men det kan tänkas att han gör nytta även tidigare (han är i själva verket en av Tolkiens små gullegrisar, rent dramaturgiskt).
I Moria släpper han ner en sten i brunnen i vaktrummet, vilket väcker orkernas och balrogens misstankar, så att de anfaller brödraskapet, så att Gandalf strider mot balrogen, dör och uppstår som Gandalf vit, vilket är en förutsättning för att kriget om Ringen ska vinnas.
Det är mycket tydligt att Merry och Pippin förutan hade enterna aldrig väckts. Gandalf påtalar det förövrigt: (De två tornen sid 112 och 116)
"Det var inte förgäves som de unga hobbitarna följde med oss... De fördes till Fangorn, och deras ankomst var som de små stenarna som faller i bergen och startar en lavin... Hobbitarnas ankomst och de upplysningar som de lämnat har fått vreden att flöda över, och den kommer snart att forsa fram som en flod; men den strömmar i riktning mot Saruman..."
Sedan är det även Pippins galenskap att titta i palantiren, som utlöser en rad händelser i positiv riktning. Hans nyfikenhet gör att Gandalf "slipper" undersöka palantiren själv, och där igenom avslöja sig för Sauron. Dessutom tar det uppmärksamheten från Frodo som just befinner sig inom synhåll från Svarta porten, vilket kan ha hjälpt Frodo. Pippins nyfikenhet gör att Sauron sänder en nazgûl väster om Anduin för att hämta halvlingen hos Saruman (som han tror). Kriget om ringen kommer på så sätt igång lite snabbare och lite mindre noga planerat från Saurons sida. Hade Sauron fått arbeta ostört hade han nog väntat ytterligare en tid med att belägra Minas Tirith, och då hade läget varit värre både för Gondor och för Frodo.
Pippins vaksamhet räddar livet på Faramir (även om han får hjälp av Beregond, vilket har nämnts tidigare).
Vid slaget utanför Svarta porten dräper dessutom Pippin en trollhövding, vilket räddar livet på Beregond.
Och sedan spelar såväl Pippin som Merry en avgörande ledarroll i krigets allra sista slag, nämligen när Fylke rensas från Sarumans hämndaktioner mot hobbitarnas stam.
Min högst personliga misstanke är att Tolkien saknade "en Bilbo" i Ringarnas herre. Frodo är ju så mycket lugnare och klokare än Bilbo under hans äventyr med dvärgarna, och jag undrar om inte Tolkien ville ha en ung och naiv liten hobbit, som likt Bilbo råkar in i den ena olyckan efter den andra, men på sitt hobbitska vis klarar sig ur alla äventyr genom tur och ungdomlig intuition.
Jag röstar för Legolas, och det av en anledning som jag har läst mig till (eventuellt skriven av Tolkien själv, men det minns jag inte säkert). Det påstås i alla fall att Legolas inverkar minst på händelserna av brödraskapets nio deltagare, och detta som en avspegling av att alverna är det folkslag som inverkar minst, eftersom deras tid i Midgård är förbi.
När jag tänker igenom Legolas och Gimlis göranden och låtanden ter de sig ungefär lika ringa.
Legolas skjuter nazgûlens riddjur och slåss bra vid Helms klyfta.
Gimli bidrar till bättre relationer mellan alver och dvärgar (med Galadriels hjälp) och slåss bra vid Helms klyfta.
Men kanske att Gimli som person skapar större mod och hopp inom själva brödraskapet än vad Legolas gör? Och en större bedrift är det att en dvärg springer nästan oavbrutet i tre dygn än att en alv gör det.