Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Klockrent!

Men flugornas herre är ett gammalt namn för djävulen som var i bruk långt innan Golding skrev sin bok, så den som översatte den till svenska hade nog inte så mycket att välja på.

Kuriöst nog tycks förresten Lord of the Flies ha kommit ut samma år som första delen av Tolkiens trilogi, 1954. Men om något samband finns vet jag inte. Spontant kunde man ju tycka att eftersom flugornas herre är djävulen, och eftersom det i Tolkiens värld är Morgoth snarare än Sauron som är ondskans furste, så torde Tolkien inte avsiktligt ha gjort någon sådan koppling när han valde titel.

Det skulle kunna tänkas att där finns ett samband. Om man vill höja försäljningen kan det vara smart att anta en närbesläktad titel till en förväntad succé. (Hur pass etablerad Golding var vet jag inte, men jag har för mig att han inte var någon novis när han skrev Lord of the flies.)

Jämför med Jakten på den försvunna skatten och Den vilda jakten på stenen.
Eller, varför inte...? Nog skulle boken Picasso-koden sälja bättre än om den hade ett annat namn.
(Obs: den boken finns inte så vitt jag vet!)

Angående the Lord of the Rings -- det register till verket som Tolkien själv utarbetade tillsammans med Nancy Smith listar the Lord of the Ring och the Lord of the Rings under "Persons, Beasts and Monsters" (och alltså inte under "Things", där ringnamnen återfinns) följt av en sidhänvisning till Kamelens citat samt parentesen "(see Sauron)".

Begreppet "the Lord of the Rings" förekommer redan i Tolkiens skisser för ett av de första kapitlen, och är väl från 1930-talet.

Något sådant har jag inte lyckats gräva fram, men i Lebennin lär de med "the Lord of the Rings" syftat på Aragorn!


Du vet mycket väl att det är Hallqvist som avviker från Ohlmarks när hon låter bli att översätta "Hobbiton". Sedan kan du tycka vad du vill om "hob" och "Hobsala" som översättningar, men någon förvirring i Sagan om ringen skapar de inte.


Det är väl lika bra att reda ut det här ordentligt. Det är sant att Ohlmarks inte lyckades något vidare med att vara konsekvent i sin namngivning. Men det är inte så illa att han blandar "Slamma flod", "Bukte å" (även "Bukteån" ) och "Ente älv" helt slumpartat. På en del kartor står det "Slamma flod". "Entwash" förekommer sedan ett par gånger i slutet av FotR och blir då till "Bukteån/Bukte å". Sedan förekommer "Entwash" på flera ställen i TT och ett par gånger i RotK, och det är då konsekvent översatt till "Ente älv", vad jag kommer ihåg. Förklaringen till de olika namnen är alltså att de hör till olika skeden i översättningen. Ja, det är slarvigt och kan bli lite förvirrande för den som läser boken väldigt noggrant eller jämför med originalet. I sitt Tolkienlexikon "rättade" Ohlmarks en hel del av de här inkonsekvenserna. Vissa inkonsekvenser förde han upp i erratan; syftet med erratan är alltså inte främst att lista alla fel utan att visa läsaren på rätt uppslagsord. Andra inkonsekvenser (som Martinus exempel) "rättade" han genom att ta upp alla former som uppslagsord men välja ett som huvudord som han hänvisade till. Det är alltså klart att det är "Ente älv" som ska "behållas", men förlaget verkar inte ha rättat detta. Och det finns säkert någon inkonsekvens som inte är "rättad" på något vis.


Tolkien var nog först. Han kallar boken The Lord of the Rings redan i sina brev från slutet av trettiotalet. Men jag tror inte att Golding sneglade på Tolkiens brev. De publicerades ju först på åttiotalet.


Ingen av böckerna var en förväntad succé. Båda författarna var "engelsklärare". Båda författarna kunde sägas vara romandebutanter. Både var riktiga gamlingar som romandebutanter. Jag läste båda böckerna nar jag var tio.

Ja, Härskarflugan fanns nog inte som alternativ. Men annars var det väl fritt fram att välja mellan Flugornas härskare, Flugornas herre, Flugherren, Flugguden och så vidare?

Jo, det vet jag mycket väl, men poängen är inte vem som avviker från vem. Det faktum att det FINNS en skillnad (och det kan du inte förneka) skapar förvirring för stackarna!

Nej, inte om flugornas herre var ett etablerat uttryck.

Men det är väl inget argument för att förvirra "stackarna" ytterligare.


Hmm, så du menade verkligen att det skulle ha varit ett etablerat uttryck på femtiotalet, och det utan konkurrens. Jag skulle tro att det tvärtom var Sonja Bergvalls översättning Flugornas herre som etablerade uttrycket så att det idag i de ursprungliga sammanhangen kanske är omöjligt att använda något annat. Vid förra sekelskiftet var åtminstone "flugornas herre" inte det etablerade uttrycket. I SAOB anges att "Belsebub" egentligen, enligt en teori, betyder "flugherre(n), fluggud(en) ". Och i 1917 års översättning av Bibeln (utgåvan tryckt 1951) talas det om "flug-herren" i förklaringarna.

Ja, du har kanske rätt. Jag kan som vanligt inte konkurrera med ditt bibliotek. Jag har bestämt för mig att jag någon gång har sett uttrycket i ett äldre sammanhang, från före Golding, men det behöver ju inte ha varit etablerat för det.

Ohlmarks översatte förresten de relevanta uttrycken i de två citaten med "ringens furste" respektive "Ringarnas furste", så det hade gissningsvis varit hans titel på verket också - om han inte i vanlig ordning hade föredragit en lite mer fantasifull variant.

I det här fallet finns båda källorna på det stora offentliga biblioteket: SAOB (artikeln "Belsebub"), Ordförklaringar till Bibeln. Och i det biblioteket brukar du vanligtvis hitta som ingen annan.


Och det blir även "Mordors furste" på något ställe och sedan har vi ju "Ringarnas härskare" som rubrik på ringdikten. Och dikttiteln, fast då naturligtvis annorlunda översatt, används som verktitel av Ohlmarks i "Detta har hänt". Hmm, en mindre fantasifull Ohlmarks hade ju inte nödvändigtvis varit konsekvent. Så det kunde ju ha blivit olika övergripande titlar på de tre volymerna: Ringarnas härskare, Ringarnas furste, Mordors furste.

Vid närmare eftertanke tror jag inte Flugornas härskare var något starkt alternativ. Det handlar inte om någon världslig härskare utan mer om någon form av "gudomlig" härskare. Det passar därför betydligt bättre med "herre". Och jag tycker detta i hög grad gäller även "The Lord of the Rings".

Tja, blir de "förvirrade" över en sådan liten sak, gör en gradskillnad vare sig till eller ifrån.

Jag tycker nog att det finns ett värde i att behålla inarbetade namn. De utgör en etablerad terminologi. De har blivit en del av språket. Som Erik Andersson har påpekat så anger ju det ledande engelsk-svenska lexikonet att "hobbit" på svenska heter "hob". Sedan finns det självklart även andra värden att ta hänsyn till. Så bara att det är inarbetat räcker inte. Och det är ju roligt med en ny översättning som ger nya infallsvinklar oavsett om den är bättre eller sämre än den gamla översättningen. En revidering av Sagan om ringen hade ju inte alls varit lika rolig att diskutera.

Men Martinus, de exempel på "förvirring" du tar upp är av en annan karaktär än den åtminstone tillfälliga "terminologiska" förvirring som nyöversättningen ändå får sägas ha orsakat. Ohlmarks inkonsekvens skapar kanske viss förvirring för den som läser Sagan om ringen men knappast för vilka namn som gäller. OK, Ohlmarks borde ha översatt till "Ente älv" konsekvent. Men så bra då att Andersson faktiskt gjort det! Hallqvists avvikelser är inte heller någon riktigt bra parallell, tycker jag. Hon har ju i stort anpassat sig till Sagan om ringen. Jaja, "Hobbiton", "Rivendell" och "Sackville" lämnade hon oöversatta av någon anledning, men just därför att de är oöversatta förmår de inte konkurrera med Ohlmarks. Ja, även "hobbit" låter misstänkt engelskt i mina öron, men det fungerar ändå någorlunda på svenska.