Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Det moderna språkörat kanske tycker att det klingar ännu bättre med slutrim? Hur gjorde Tolkien?

Oj, beklagar att jag öppnade den maskburken igen.

Jag nämnde det endast för att visa att jag faktiskt inte hade glömt bort att det finns en avvikande uppgift om upphovet till de svenska diktöversättningarna. Emellertid ter sig den uppgiften något osannolik i ljuset av att a) ÅO inte var helt obekant med diktöversättning (se hans Edda) och b) att det var ÅO som översatte diktsnuttarna i Carpenters biografi, som i övrigt översattes av DT.

Jag ser nu att jag formulerade mig extremt, extremt illa.
Tack för rättelsen!

Jag bara förvånas över att han inte gjorde ett bättre jobb med de där två dikterna när han gjorde ett så bra jobb med annan allittererad poesi.

Det är ju givetvis inte fråga om någon etablerad sanning. Men nog är det väl ändå ett ganska starkt indicium? Den är ju bara ett led bort från den bästa källa som står till buds, dvs Erland Törngren. (Jag gissar att Disa inte längre finns bland oss.) Möjliga felkällor är väl följande:

* Att det inte var den "riktiga" Ylva Spångberg som skrev på Sverifandom
Ytterst osannolikt.

* Att Ylva avsiktligt missleder oss
Likaledes osannolikt.

* Att Erland avsiktligt missledde Ylva, eller Disa Erland
Osannolikt.

* Att Ylva missförstått Erland, eller att Erland i sin tur missförstått sin mamma
Inte otänkbart. Det är väl här den enda riktigt rimliga felkällan ligger.

Sedan handlar det naturligtvis också om gradskillnader; t ex om Disa Törngren översatte alla dikterna eller bara några, eller om det kanske handlade om att hon hjälpte Ohlmarks snarare än att hon ensam stod för dikttolkningen. Men jag anser det i alla fall mycket troligt att det ligger något i påståendet. Det hade varit mycket intressant att få veta mer i frågan!

Ytterst relevant fråga! Han körde med olika vokaler, att döma av exemplet nedan. (Vokalallitterationer i fetstil.) Tillbaka till ritbordet, alltså...

From dark Dunharrow in the dim morning
with thane and captain rode Thengel's son:
to Edoras he came, the ancient halls
of the Mark-wardens mist-enshrouded;
golden timbers were in gloom mantled.
Farewell he bade to his free people,
hearth and high-seat, and the hallowed places,
where long he had feasted ere the light faded.
Forth rode the king, fear behind him,
fate before him. Fealty kept he;
oaths he had taken, all fulfilled them.
Forth rode Théoden. Five nights and days
east and onward rode the Eorlingas
through Folde and Fenmarch and the Firienwood,
six thousand spears to Sunlending,
Mundburg the mighty under Mindolluin,
Sea-kings' city in the South-kingdom
foe-beleaguered, fire-encircled.
Doom drove them on. Darkness took them,
Horse and horseman; hoofbeats afar
sank into silence: so the songs tell us.

Helt underbar dikt för övrigt, särskilt de sista tre raderna. Gåshud!

Kamelen
Det här med rytm och betonade/obetonade stavelser får jag erkänna att jag hade dålig koll på.

Conan Doyle, haha, när du säger det så...

Mycket att tänka på detta verserandet alltså.

Kanske är sammanhanget viktigare än tiden. Allitteration som en del av versmåttet är ju en annan sak än allitteration i boktitlar, aforismer och enstaka diktrader. Frågan är om olika vokaler i det senare fallet, som väl får sägas vara den moderna tillämpningen, upplevs som allitteration överhuvudtaget. Men när allitterationen ingår som en komponent i versmåttet så hjälper mönstret av höjningar och sänkningar till att framhäva allitterationen och vice versa, vilket gör att det känns naturligt (och kanske nödvändigt) att lätta på likhetskravet. Och om man väl gör det så riskerar enstaka rader med allitteration på samma vokal att uppfattas som speciella.

Det versmått det väsentligen handlar om här är ju grundläggande i fornnordisk poesi och i Beowulf. Tolkien har i "On Translating Beowulf" ett detaljerat och läsvärt avsnitt om detta. Om allitteration säger han så här: "All words beginning with a stressed vowel of any quality 'alliterate', as old with eager". Men jag tror nog ändå han betraktade allitteration på samma vokal som udda, eller "only gratuitously, and for special effects" som han säger om användningen av mer vanliga rim i Beowulf.

Ett annat drag som jag annars tycker är minst lika viktigt att bevara som allitterationen är upprepningarna. Och de är ju ännu tydligare i syskondikten lite längre fram.


Ja, det är märkligt. De här var ju verkligen hemmaplan för Ohlmarks. Frågan är om han inte genom alla sina översättningar av fornnordisk poesi var bättre förberedd för uppgiften än någon av sina samtida.


Det kan ju ha varit så enkelt och odramatiskt som att hon som redaktör hade konstruktiva ändringsförslag i vissa fall. Men motsvarande kan ju även gälla C.S. Lewis och LotR.

Uhum, jag kom inte på direkt vad ursprunget till detta är. Men nu tror jag att jag hittat det. Det är ju Snorre, eller hur?


Hum, är det helt klart vad Snorre menar egentligen? Men jag tror han säger att du kan fuska lite om det kniper, Kamelen. Och för översättningen står en gammal bekanting för alla här: Ohlmarks. (Enda fullständiga svenska översättningen, tror jag. Collinder översätter ju inte denna del.)


Och då har vi bara diskuterat grundreglerna.

Så här står det i Háttatal i Snorres Edda, i översättning av Karl G. Johansson och Mats Malm:


Jag antar att det är samma passage, även om översättningen skiljer en del. Tyvärr är detta långt ifrån hela regelverket; det står t ex också en massa om hur många allittererande stavelser varje rad skall ha, och var i raderna de skall finnas placerade...

Mitt i prick

Den översättningen har jag förträngt på grund av ett otroligt fult och avskräckande omslag, tror jag.


Fast det som gäller för Tolkien är ju Beowulfs versmått, som dock har mycket gemensamt med flera av eddaversmåtten. Beowulfs versmått har Tolkien själv beskrivit i "On Translating Beowulf". Om vad som ska allitterera med vad säger han i kort sammandrag följande. Varje rad består av två halvrader med två höjningar vardera. Den starkaste höjningen i den första halvraden skall allitterera med den andra halvradens första höjning (huvudstaven). Den svagaste höjningen i första raden får även den allitterera med huvudstaven men den andra höjningen i den andra halvraden ska inte göra det. I vissa fall måste dock första halvradens båda höjningar (bistavarna) allitterera med huvudstaven. Och Éomers kväde följer reglerna:


En direkt skillnad mellan Tolkien och Snorre är att Snorre ser allitterationen som mer grundläggande än Tolkien.



Den "plan" som Tolkien syftar på här är inte några "samtida" regler (som Snorres) utan Eduard Sievers teori från slutet av 1800-talet som delar in halvraderna i fem olika typer: A (fallande), B (stigande), C (stigande-fallande), D och E. Även om man kan fråga sig om Beowulfdiktaren verkligen medvetet iakttog teorins regler (och det finns konkurrerande teorier), så kan man kan nog anta att teorin spelade en viss roll för Tolkiens rohirriska diktning! Mönstret i Éomers kväde ser ut så här:


Det rytmiska mönstret kan sägas stärka det innehållsliga mönstret. Halvraderna av typ B har alla mer eller mindre karaktären av att något tar fart och sätter igång med en fanfar, vilket ytterligare förstärks av upprepningarna i första och sista raden. Halvraderna av typ C har mer karaktären av intensiv kulmen, och det tycker jag kan sägas även om första radens "day’s rising" trots att det är dagens början det handlar om. Den enda halvraden av typ A har mer karaktären av handlingskraftigt lugn.

Hmm, mycket att ta hänsyn till för en stackars översättare som vill vara originalet trogen.

Högintressant, tack Ohlmarxisten!


Det står inget närmare om i vilka fall första halvradens andra höjning måste allitterera? I den här dikten gör den ju det på tre rader av fyra. Var det för att den "måste" göra det enligt reglerna, eller bara för att Tolkien kände för't?


Jag får medge att jag inte hör någon skillnad på andra halvraden i rad två jämfört med de övriga raderna, som skulle karakterisera den som mer "fallande". Är det avsaknaden av obetonade stavelser innan andra huvudstaven som gör det, menar du?


Ja, herregud. Nästan så man börjar förstå att Lotta kycklade ur...

OK, för att undvika att stavrimma på samma vokal i fjärde raden:

Ur missmod, ur mörker till morgonljuset
kom jag sångsäll under solen med svärdet draget.
Till hopps ände red jag, tills harm tog hjärtat:
Kom nu ilska, kom undergång och en eldröd skymning!

Är det bättre? "Ilska" känns som ett lite svagare ord än "ursinne", tycker jag (och framför allt än "vrede" som hade varit det allra bästa), men det kanske ändå fungerar?

Jag har också ändrat "evig natt" till Martinus förslag "eldröd skymning", främst för att jag vill avsluta även denna rad med ett tvåstavigt ord.

Tredje raden är jag inte över sig nöjd med, men jag har inte kommit på något bättre än...

Det var, enligt Tolkien, nödvändigt vid vissa varianter av de fem typerna; Tolkien har betydligt mer detaljerade regler för de fem typerna än de som fanns på den sida som jag länkade till.


Sedan säger Tolkien även följande, vilket jag missade att ta med:


Många regler är det. Tolkien ägnar ungefär tio av tjugo sidor i "On Translating Beowulf" åt versmåttet; artikeln var ursprungligen (1940) en inledning till en prosaöversättning av Beowulf men finns nu i essäsamlingen The Monsters and the Critics.


Halvraden av typ A börjar med en höjning, vilket inte halvraderna av typ C gör. Halvraderna av typ C har två höjningar i rad, vilket halvraden av typ A inte har. När man väl bestämt sig för hur man betonar och delar in i halvrader så är det i regel mer eller mindre en formsak att säga vilken typ halvraden tillhör. Tolkien själv kallar inte typ C för "rising-falling" utan för "clashing", vilket säger en del om hur det låter. Och jag tycker nog att halvraden av typ A här verkligen låter annorlunda än halvraderna av typ C.


Man undrar ju hur väl hon visste vilka regler som gäller för den här typen av vers. Sedan vet jag inte om det rent "poetiskt" är så viktigt att följa reglerna väl. Men jag tycker att det är lite roligt att Tolkien faktiskt följde vissa regler och att det verkar gå att läsa hans text om versmåttet i Beowulf som något av en guide till hans rohirriska diktning.

Jag noterar att det nästan exakt är på dagen fem år sedan någon skrev på den här tråden.
Hög tid att ändra på det.

Jag blev hänvisad hit från tråden Sammanställning av TAs diktöversättningar. Där har jag lagt upp några av mina översättningar av sånger/dikter i The Hobbit.
Nu kommer de här istället:


Dvärgarnas retfulla diskvisa

Krossa flaskor, panga fat!
Gaffel böj och trubba kniv!
Detta väcker Bilbos hat –
Släng hans glas som tidsfördriv

Riv hans duk och kliv i smör!
Häll ut mjölk i skafferit!
Skvimpa vin på varje dörr!
Kasta lårben hit och dit!

Dumpa lergods i en spann
Hamra på med närmsta påk
Håller de för det, minsann,
Rulla runt dem i hans kåk

Detta väcker Bilbos hat!
Så, akta! akta Bilbos fat!


Dvärgarnas sång om det förlorade guldet

Från Dimmiga bergens bistra kval
mot gamla grottor norr om Dal
vi kosan styr, förrn dagen gryr,
att söka det guld som draken stal.

Fordom var dvärgars möda lång
vid hammarslagens skarpa sång.
Och städets klang med trollkraft rang
långt under hallens djupa gång.

För forntids kung och alvers hus
samlades guld i lagerkrus.
Vid härdens sken fick ädelsten
på svärdets hjalt ett invävt ljus.

I halsband vävdes en silverfrans
av stjärneblom. Vid kronors krans
sken drakens brand. I tvinnat band
de flätat sol och månes glans.

Från Dimmiga bergens bistra kval
mot gamla grottor norr om Dal
vi kosan styr, förrn dagen gryr,
att kräva det guld som draken stal.

Ingen människa, ingen alv
har skådat dvärgars dolda valv
där kannor göts, där harpor njöts,
där ohörd sång i djupet skalv.

Från höjden hördes trädens sus.
I natten växte stormens brus.
Eld brann röd och spred sin glöd,
och furor brann med facklors ljus.

Klockorna i dalen ljöd
och folk såg upp i hopplös nöd;
Drakens brand slök alla land
från högsta torn till koja spröd.

Röken skymde månens ljus.
Domen kom till dvärgars hus.
De flytt sin hall. Den ligger kall
i drakens våld i månens ljus

Från Dimmiga bergens bistra natt
där grottors mörker får oss fatt,
vi kosan styr, förrn dagen gryr.
Vi tar tillbaks vår stulna skatt!


Kom gärna med kommentarer, ris och ros.

Du ska få kommentarer snart! Framförallt ska det bli jätteintressant att gå igenom dvärgarnas sång.