Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Jag tror att detta är rätt tråd för det här:




och nyöversättningen på sida 162



I nyöversättningen känts det som ett skämt, men är det ett skämt i originalet eller bara ett konstaterande?

PS. Är inte utmärkt för stark översättning för good, jag kan ha fel D.S:[/quote]

Det känns som ett konstaterande i originalet, tycker jag. Eriks försök att vara lustig faller generellt ganska platt.

Mmmm... det är nog en tolkningsfråga. Jag tycker det är helt OK.

Klockrent, Aiwendil!

Här är en till lustighet.


Några rader senare är det så dags för enter som närmast bokstavligen har mycket att stå i.


Till skillnad från fallen med "träda i kraft" och "rådbråka" misshandlar Andersson här inte det svenska språket. Översättningen är inte heller som i fallet med "knivigt" krystad. Ja, taget för sig är "mycket att stå i" en utmärkt översättning av originalets "busy". Kanske är det här inte avsiktligt från Anderssons sida, men det passar lite för bra (eller dåligt) in i sammanhanget.

Dags för Trädskägge alias Larvskägge igen.


Hmm, högst egenartat. Trädskägges val av ett visst ord känns högst skämtsamt och hastigt.


Hur står det då i originalet?


Det var många upprepningar, speciellt av "very odd". Omständligt och ingen variation alls. Men det ju är precis det som är poängen.

Jag håller nog inte med om att ordvalet är varken skämtsamt eller hastigt. OK att "konstifik" har ett skämtsamt ursprung, men i nutida användning tycker jag nog att skämtet har nötts bort. Det är bara en synonym, han hade för min del lika gärna kunnat använda "konstifikt" rakt igenom och slopa "högst egenartat". Däremot har du definitivt en poäng i att Tolkien låter Trädskägge prata på ett omständligt sätt och att upprepningarna är en viktig del av det. Det hade helt klart varit bättre att använda samma ord hela vägen.

"Konstifik" är ett fullkomligt löjeväckande ord. Förstår man inte att så är fallet, så hjälper nog inga förklaringar.

Du är ju nästan lika skojig som EA

Då är det väl bara Tolkien själv som inte skojar på detta vis.

Om detta är ett skämt så är det alltför uddlöst för att locka till skratt.

I Fylke kallar man den tionde månaden för "Winterfilth". I Bri kallar man den "Wintring". I en fotnot ger Tolkien lite anekdotisk information om det skiftande språkbruket.


Andersson har översatt "Winterfilth" och "Wintring" till "slakttunga" respektive "sädestunga"; översättningarna av dessa och vissa av de andra månadsnamnen finns det anledning att återkomma till i andra trådar. Fotnoten har Andersson inte ens försökt översätta. Istället har han ljugit ihop en egen liten anekdot.


Huh, vad dåligt. Och det får väl sägas vara på gränsen till urkundsförfalskning.

Äsch, dåligt och dåligt ... Översatt litteratur kryllar väl av sånt, och vad värre är. Det är snarare det evinnerliga klankandet på Ohlmarks "urkundsförfalskningar" som förvånar. Om man försöker bortse från att Ohlmarks inte hade en stab av korrläsare men skulle ha behövt en, och att språknormen och tiderna förändras, tar hans översättning ofta ut svängarna och är förmodligen just därför njutningsfylld läsning på svenska liksom Tolkiens text är på engelska -- medan Andersson hade en stab av korrläsare och hellre följer originalet ner på semikolonnivå, och förmodligen just därför ofta blir dödande tråkig på ett sätt som Tolkien inte är. Är det god översättning? På sätt och vis kanske nyöversättningen var en nyttig erfarenhet.

Vill bara påpeka att Ohlmarks näppeligen kan ha följt sin tids språknorm. Pluralböjningen av verben togs bort 1951; ändå använder Ohlmarks den gärna och ofta och blandar den dessutom hej vilt med talspråkligheter som "längesen" vilket ger en mycket konstig blandning.

1951? Det jag minns är att pluralformerna i praktiken avskaffades på fyrtiotalet (reform i skolorna). DN införde (slutgiltigt) en enhetlig verbböjning 1970.

Kan f.ö. inte säga att jag kan dra mig till minnes särskilt många pluralböjda verb i Ohlmarks prosa. Att "skuggorna ruva" (i ringversen) och vardaglig prosa kan rymmas inom samma pärmar är självklart. Andersson har förhoppningsvis också stor stilistisk spännvidd? Även om han inte alltid verkar ha kunnat bestämma sig för vilket ben han ska stå på, tyvärr.

Läroboken jag hade en gång i tiden hävdade att det var ett riksdagsbeslut 1951.

[quote="Pengolodh"Kan f.ö. inte säga att jag kan dra mig till minnes särskilt många pluralböjda verb i Ohlmarks prosa.[/quote]

De finns där i alla fall.

[quote="Pengolodh"] Att "skuggorna ruva" (i ringversen) och vardaglig prosa kan rymmas inom samma pärmar är självklart.[/quote]

Absolut! Men jag talar enbart om prosan, och dessutom löpande text och inte dialog ("längesen" hade jag kunnat acceptera i dialogen). Och att slänga in talspråkligheter och blanda dem med plurala verbböjningar som började plockas ut ur språket redan innan Ohlmarks själv var född är ingalunda självklart. Som du själv säger om Andersson kunde han inte bestämma sig för vilket ben han skulle stå på.