|
Här är vad jag hittade om maten när jag letade för ett tag sen:
Hober äter gärna sex mål mat om dagen, när tillfälle bjuds, och verkar äta ungefär samma saker som typiska britter: olika pajer, bacon, ost, sylt, pickles och kumminkakor. Och så svamp i alla dess former förstås. Att de har brittiska matvanor märks extra tydligt när man läser att de äter scones, rostat bröd och fish & chips(!). Dricker gör de ofta och gärna öl eller vin, och någon gång ett glas konjak. De alkoholfria alternativ som kan skönjas är te och kaffe.
Eftersom det som huvudsakligen skildras i böckerna är måltider intagna under krig och långa vandringar är maten som nämns mycket asketisk. Främst handlar det om bröd, smör, ost och torkat kött, och om man har tur kanske ett skrumpet äpple eller två. Under mer civiliserade förhållanden (eller om man plundrat en trollkarls matkällare) kan man även få bacon och honung. Och har man turen att få vistas hos Tom Bombadill kan man få grädde, honung, vitt bröd, smör, mjölk, ost, grönsaker och bär. Om man inte är förtjust i söta rätter ska man kanske undvika en längre vistelse hos Beorn, för vid hans bord innhåller de flesta av rätterna honung och grädde.
De frukter, bär och grönsaker som finns i Midgård tycks vara desamma som här. Där finns björnbär, jordgubbar, hallon, körsbär, plommon, äpplen, kastanjer, ärter, kål, morötter och potatis (som kanske kom till fastlandet från Numenor, precis som tobaken).
Vad alver egentligen äter är dock ett mysterium. Den som ätit av alvernas mat 1) kommer knappt ihåg något av den, eller 2) beskriver maten som fantastisk, men går inte in på några detaljer utöver det, eller 3) säger att inget i matväg fattades, men går inte in på några detaljer utöver det. Vad lyckosamma vandrare garanterat ska ha fått hos alverna är underbart bröd, fantastisk frukt och en oidentifierad men underbar dryck. I Lothlorien kan man få lembas, tunna, ljusbruna kakor med gräddvitt innandömme. Dessa äts som färdkost, och ska vara utomordentligt läckra med en förunderlig förmåga att ge vandrare ny kraft att orka med en lång resa. Sädesslaget som lembas är bakat av odlas på skyddade platser, och får endast handhas av de alvkvinnor som benämns som Yavannas ungmör. Även Melian av Doriath kände till hemligheten bakom lembas, och kan rentav ha varit den som lärt ut den till Galadriel.
I Dal bakas också ett slags färdbröd, cram, som dock lär vara mindre aptitligt än sin alviska motsvarighet. Av beskrivningen att döma är det mer något slags knäckebröd, och inte något man gärna äter om inte annan föda är knaper. Smakligare ska då Beorns honungsskorpor vara, som även dessa är utmärkta som färdbröd.
|