Danne skrev:
Mårten skrev:
Att EA använde den är begripligt, då det väl är i hans hemtrakter den formen har sin härkomst, men inte godkänt, tycker jag alltså.
Tänk, liknande diskussioner förs inom referensgruppen just nu!

Men den allmänna uppfattningen där tycks vara att eftersom formen "ett tjärn" inte på något sätt är felaktig (och inte ens dialektal verkar det som, att tyda av SAOL, om än betydligt ovanligare), fanns det, ansåg vi, inget att anmärka på.
"
Felaktig" i personlig text (t.ex. ett brev, eller rent av i ett debattinlägg hos Tolkiens Arda) är t-varianten av tjärn uppenbarligen inte, då den står upptagen i SAOL, om än inte som det i första hand rekommenderade alternativet.
Felaktig, eller allra minst
olycklig, i en översättning av ett litterärt verk till standardsvenska tycker jag däremot faktiskt att man utan vidare kan säga t-formen av tjärn är. Detta är ingen personlig text på "korrekt svenska". Här handlar det, tycker jag, om att värdera klangen hos varje alternativ på guldvåg. Vi är väl alla överens om att det inte är egalt vilket av alternativen "alv" och "alf" som används i texten, och i det fallet handlar det dock om alternativ som verkligen
är likvärdiga.
:?: Vad är det för poäng, tycker du Danne, med att SAOL alls gör skillnad mellan likvärdiga och icke likvärdiga alternativ, ifall man ändå kan ignorera denna skillnad i precis varje sammanhang? Eller finns det något sammanhang där du tycker att det vore mer befogat än här att ta hänsyn till SAOL:s rekommendationer?
Funnes det något
syfte med att bryta mot rekommendationerna (som vid t.ex. stark böjning av simma) så skulle jag inte invända. Men något sådant kan jag inte se. Huruvida t-varianten av tjärn förmedlar en
dialektal klang eller inte kan vi alltid diskutera. I SAOL sägs inget om detta, men det är väl tämligen klart att t-varianten åtminstone till sitt ursprung är begränsad till en smal strimma i det allra västligaste Sverige. Å andra sidan kan man förstås säga att själva ordet
tjärn som sådant inte verkar vara allmänsvenskt till ursprunget (saknas i ortnamn i sydöstra Sverige). Men något
annat än dialektal klang kan jag inte se att t-varianten tillför.
Danne skrev:
Översättarens egen språkstil måste, så länge det inte påverkar överföringen av originalet, få finnas där i bakgrunden, tycker jag. Annars kunde vi ju låta dataprogram översätta böcker...
Visa mig det dataprogram, Danne, som klarar att översätta lika bra som
någon mänsklig översättare!

(Sådana kommer säkert, men jag tror knappast vi är där än.)

Vari värdet skulle ligga i att översättarens personliga språkstil lägges till hans återgivning av författarens text förstår jag inte alls. Då jag vill läsa
Tolkien på svenska, så är det just
Tolkien på svenska jag vill läsa, ingenting annat.
Inte heller förstår jag hur man då skulle kunna undgå just exakt att det påverkar överföringen av originalet. I Kamelens ögon skorrar tjärn använt som t-ord. Det gör det också i mina. Ska man,
i strid mot SAOL:s rekommendationer, utsätta majoriteten av de svenska läsarna för detta, så tycker jag att en bättre motivering krävs än att översättaren måste få vara med och lägga sitt personliga signum till författarens.
Danne skrev:
Edit: detta kan tyckas vara ett ställningstagande för Ohlmarks översättning, men det är skillnad på att nyansera språket med sina egna ordval och gå loss med rollern över hela texten.
Ditt förbehåll till trots så ser jag inte alls vad det rent
principiellt skulle vara för skillnad mellan vad du förespråkar här och Ohlmarks sätt att hantera texten. Att det skulle vara OK för en översättare att ta sig "
lite" friheter vad gäller att lägga sin personliga prägel till författarens på texten, men inte "
för mycket", det låter alldeles för luddigt och vagt för att jag ska kunna svälja det.
Att olika översättare i praktiken kan hamna på olika ordval (i andra sammanhang än just genus på tjärn), beroende på olika sätt att bedöma vad som närmast motsvarar författarens, är förstås en annan sak. Det vi talar om
här är att avsiktligt*, med ett uttryckligt syfte
endast att hävda en översättares personliga stil, strunta i språkliga rikslikare.
(Eftersom detta är en allmänspråklig fråga och inte speciellt knuten till Tolkien och hans verk så ligger den väl förresten egentligen utanför referensgruppens mandat att kommentera?)
________________________________________
*
Att den misslyckade behandlingen av ordet tjärn verkligen skulle ha varit avsiktlig är som sagt inte en anklagelse jag gör. Vi diskuterar väl endast principer nu.