Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Dureformen har kommit till Midgård. När Sam Gamgi tilltalar sin husbonde Frodo, eller när värdshusvärden Malte Smörblom i Bri (tidigare "Barliman Smörblomma") hälsar samme Frodo välkommen till Stegrande Ponnyn, då säger de numera "du".

– På franska säger Tintin och Haddock ni till varandra hela tiden. Det gör man i fransktalande länder, det är bara superkompisar som duar varandra och det är sällsynt när man har sådan åldersskillnad som mellan Tintin och Haddock. Nu får de bli du med varandra efter fem sidor när de träffats första gången (i "Krabban med guldklorna").
– Skurkarna niar också Tintin, men där blir det du på svenska. Däremot låter jag Tintin säga ni till dem - det passar honom, till och med när han binder skurkarna är han artig: "Ni där med stövlarna, bind er kamrat".

»Och vad slags gåva kan en dvärg tänkas önska av alverna?« sade Galadriel och vände sig till Gimli.
»Inget, ers nåd«, svarade Gimli. »För mig är det tillräckligt att jag fått se galadhrims härskarinna och hört hennes ljuva röst.«
»Lyss, alla alver!« ropade hon till dem som stod omkring. »Ingen skall säga att dvärgar är giriga och ohövliga! Men ändå måtte du väl eftertrakta något som jag kan ge dig, Gimli, Glóins son? Blott nämn det! Du skall inte bli den enda gästen utan gåva.«
»Det finns ingenting, ädla Galadriel«, stammade Gimli och bugade djupt. »Ingenting, om inte ... om inte det djärvs mig att begära, nej, att nämna ett strå från ditt hår, som står lika högt över jordens guld som stjärnorna över gruvans ädla stenar. En sådan gåva kan jag inte begära. Men du bad mig att nämna vad jag åtrår.«
Alverna viskade häpet sinsemellan och Celeborn stirrade förundrat på dvärgen, men härskarinnan log. »Det sägs att dvärgarna är skickligare med händerna än med tungan«, sade hon; »men det stämmer inte med Gimli. Ty ingen har tidigare kommit med en så djärv men ändå så hövlig hemställan. Och hur skall jag kunna neka när jag själv bad honom att tala? Men säg vad du skall göra med en sådan gåva.«
»Vårda den, ers nåd«, svarade han, »och minnas dina ord när vi träffades för första gången. Och om jag någonsin kommer hem till våra smedjor så skall den infattas i oförgänglig bergkristall och ärvas i min ätt, och vara en symbol för vänskapen mellan berget och skogen intill världens slut.«
Då lösgjorde härskarinnan en av sina långa flätor, skar av tre gyllene strån och lade dem i Gimlis hand. »De orden följer med gåvan«, sade hon. »Jag förutspår intet, ty alla förutsägelser är fåfänga i dessa dagar: å ena sidan ligger mörkret, å den andra endast hoppet. Men om hoppet står oss bi så skall jag säga dig, Gimli, Glóins son, att guldet skall fylla dina händer; och likväl skall guldet inte ha någon makt över dig.«

Jag tycker att kombinationen av Gimlis väldigt formella och högtidliga tilltal och användandet av "du" klingar väldigt onaturligt. För mig hade det låtit mycket bättre om han använt "ni". Men det kanske bara är jag?

The Common Speech, as the language of the Hobbits and their narratives, has inevitably been turned into modern English. In the process the difference between the varieties observable in the use of the Westron has been lessened. Some attempt has been made to represent varieties by variations in the kind of English used; but the divergence between the pronunciation and idiom of the Shire and the Westron tongue in the mouths of the Elves or of the high men of Gondor was greater than has been shown in this book. Hobbits indeed spoke for the most part a rustic dialect, whereas in Gondor and Rohan a more antique language was used, more formal and more terse.
One point in the divergence may here be noted, since, though important, it has proved impossible to represent. The Westron tongue made in the pronouns of the second person (and often also in those of the third) a distinction, independent of number, between 'familiar' and 'deferential' forms. It was, however, one of the peculiarities of Shire-usage that the deferential forms had gone out of colloquial use. They lingered only among the villagers, especially of the Westfarthing, who used them as endearments. This was one of the things referred to when people of Gondor spoke of the strangeness of Hobbit-speech. Peregrin Took, for instance, in his first few days in Minas Tirith used the familiar forms to people of all ranks, including the Lord Denethor himself. This may have amused the aged Steward, but it must have astonished his servants. No doubt this free use of the familiar forms helped to spread the popular rumour that Peregrin was a person of very high rank in his own country.

In one or two places an attempt has been made to hint at these distinctions by an inconsistent use of thou. Since this pronoun is now unusual and archaic it is employed mainly to represent the use of ceremonious language; but a change from you to thou, thee is sometimes meant to show, there being no other means of doing this, a significant change from the deferential, or between men and women normal, forms to the familiar.

Jag tycker att kombinationen av Gimlis väldigt formella och högtidliga tilltal och användandet av "du" klingar väldigt onaturligt. För mig hade det låtit mycket bättre om han använt "ni". Men det kanske bara är jag?

Personligen tycker jag att det är jättefint att Gimli och Galadriel duar varandra. Det gör att sakerna de säger känns mer personliga och uppriktiga. Hade de sagt "ni" så hade det kännts mer formellt och stelt.

Men tycker du inte att "ers nåd" och "ädla Galadriel" är formellt tilltal? Det är krocken mellan de uttrycken och "du" jag stör mig på.

Jo, jag förstår att det var krocken du störde dig på. Själv tycker jag att "du" bidrar till att man förstår att Gimli kallar Galadriel för "ädel" och "ers nåd" inte bara för att hon är en alvdrottning, utan även för att hon gjort så otroligt starkt intryck på honom. Allt bli liksom mer personligt tycker jag.

Okej kamelen, det visste jag inte om. Får väl göra mitt bästa för att vänja mig... Vart finns egentligen alla de där Appendixen? Är de en del av HoME-serien, eller vad?

De ingår faktiskt i själva LotR. Men i den tidigare svenska utgåvan valde förlaget av någon outgrundlig anledning att inte ta med dem utan publicera dem separat (och förkortat), i boken "Ringens värld". Dessbättre kommer de att komma med i nyöversättningen! I alla engelska utgåvor är appendixen med längst bak i "Return of the King". De är ganska omfattande dessutom, hela 120 sidor även i min storvuxna engelska utgåva.