Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Honvarg? Varginna? Jag tror minsann att ordet fått liv och börjat mutera. Nu kanske man inte kan vänta sig något annat av ett så krypande ord som Honvôrg. ;)

En fördel jag ser med Honvôrg är att det är tvåstavigt och kargt, något jag även tycker mig finna i ursprungsordet Shelob.

Jag får en del associationer av de andra förslagen, men inga jag inte kan bortse ifrån. Mitt största problem med dem är att jag tycker att de känns för vackra, poetiska och konstruerade för att någonsin ha spottats fram ur en vidrig orkmun.

intressant är att flera engelsmän jag har pratat med (och en riktig fantast) har uttalat shelob som [shell-ob], och inte [shiilob]. när jag förklarade den svenska översättningen var det som ett aha-moment för dem.

på ett sidospår... jag fick även använda samma översättningstaktik för att övertala en illiterär bristol-bo att cauliflower *inte* stavades cauliflour...

Kul med någon som har koll på läget i england. Har du hört något annat om Tolkiennamn på platser och hur folk förhåller sig till dem?

Ja, det var intressant! I mina öron låter [shell-ob] mycket otrevligare och otäckare än [shiilob]. Hur menade Tolkien själv att det skulle uttalas?

Troligen "Shiilob" eftersom namnet är en sammansättning av "she" och "lob"...

Förvisso intressant! Att den engelska betydelsen i namnet Shelob kan vara väl förborgad även för engelsmän var ju grunden till mitt förslag att man låter Shelob stå oöversatt på svenska. Inte ens fantasten bland Vanjas engelska vänner var alltså förmögen att på egen hand inse sambandet:

Shelob = She-lob (eller She-spider).

Med andra ord kan dessa engelska vänners intryck av Shelob inte ha varit mycket annorlunda än en svensk läsares skulle vara: Ett namn med otäck, orkisk klang, utan någon betydelse.

Visserligen kunde engelsmännen förstås, med Vanjas hjälp, långt efteråt få den där aha-upplevelsen. Men svenskar med kunskaper i engelska kan ju i någon mån ta del av samma aha-upplevelse. Att engelskan i berättelsen ska översättas till svenska håller jag med om, då det gäller bevara den klang och betydelse som engelsmännen kan utläsa ur originalet. (Därför bör t.ex. det engelska namnet Merry definitivt översättas till Munter.) Men i detta fall tycker jag det närmast verkar handla om ett slags personligt språkligt skämt eller gåta utanför berättelsen, signerad J.R.R. Tolkien, som knappast låter sig översättas på något 100% lyckat sätt.

Då håller jag definitivt på Honvörg som har en riktigt otäck klang. Helt klart ett orchnamn.

Togs något beslut om Shelobs namn? Jag minns inte huruvida hon nämns i Ringens brödraskap eller inte.

Nej, hon nämns inte förrän i slutet av TTT.

Röstar fortfarande stenhårt för Honvôrg. Det låter så äckligt och slemmigt.

Jag måste nog instämma. Det vore intressant att höra från någon av de vetande vilka resonemang som förs i frågan, då jag förmodar att boken är under översättning.

Tja, personligen tycker jag inte särskilt bra om Honvôrg. Framför allt för att det i stort sett är omöjligt att uttala på rikssvenska och att cirkumflexet känns besynnerligt att använda. Jag är inte emot att utgå från dialektala ord, men ett kriterium måste vara att det ska gå att utläsa det någotsånär i alla landsändar, anser jag. Vôrg ser helt enkelt för främmande ut.

Jag skulle tro att "lob" och "locke" har ungefär samma dialektala prägel, och tycker därför att det är rimligare att utgå från det ordet. Honlocke är kanske det bästa alternativet, men Lockan duger bra, anser jag.

Men det känns inte riktigt som en stor och läskig spindel, mer som Guldlock eller möjligtvis en "ond fé" (eller vad man ska säga)

"Lockan" låter som en liten gullig tjej med lockigt hår enligt mig.

Danne, snälla!

Inte Lockan... det låter bara för sissy. Här har vi ett riktigt maffigt bad-ass mutha-f monster, äldre och ondare än det mesta, inte undergiven någonting utom sin egen blodtörst. Det kan bara inte heta Lockan!?!