Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Jag tror det som irriterar mig mest med Olssons översättning av just Ringdikten är det faktum att den är så pass nära att vara en riktigt bra översättning. Bara ett par små ändringar (kanske några av "expert"-gruppens? ), så skulle den vara nästintill perfekt.

Av diktens åtta rader (egentligen bara sju) är, enligt min mening, tre klanderfria, två hyfsade, en ganska dålig, och en ställer jag mig helt frågande till.

Måste applådera än mer åt den här versionen. Det enda skumma är ordet ernår. "som dödens väg skall gå" är fortfarande bäst på rad tre.

Min lilla kommentar till ordandet om allitterationer: de flesta översättare har nog en så pass fri syn på detta att man prioriterar rytm och betydelse. Allitterationer och andra stilgrepp (som upprepningen mörk/mörk och assonansen kungar/ringar) läggs in i samma omfattning som i originalet men mindre ofta på samma plats (olika språk har ju olika rimord, så enkelt är det).

Nu har du med dvärg/berg, berg/bon och mörk/mörk. Dessa stilgrepp räcker - annars blir det barockt!

För övrigt anser jag att den som föreslog en inklistrad censorversion i nyöversättningen, sa något klokt!

En översättning av ringdikten som jag gjorde för någon gång inna jul. Är inte säker på om jag över huvud taget gillar den, kanske kan den vara av intresse...

Tre ringar för alvkungarna under himlen,
Sju för Dvärgfursatrna i salarna av sten,
Nio för de Dödliga Männen dömda att stupa,
En för Mörkrets Herre på sin mörka tron
I Mordors land där skuggorna ruva
En Ring för härska över dem alla, En ring för att finna dem,
En Ring för att tämja de alla och i mörkret fånga dem
I Mordors land där skuggorna ruvar.

Tack! (Och välkommen till forumet!) Vad tycker du om alternativet "som dödens dom skall få"? Jag har svårt att bestämma mig för om jag tycker att det låter bra eller inte. Jag hade hur som helst gärna fått med det laddade ordet "dom" på något sätt, även bortsett från allitterationen.

Vad gäller den version av min översättning som du citerar så är jag också lite skeptisk till "i bergets djupa bon". Det luktar en aning nödrim, tycker jag. Men det kanske bara är jag?


Du har nog en poäng. Jag skall tänka på det! Jag har annars lite svårt att förstå hur man skall veta vilka allitterationer som är avsiktliga och vilka som bara är en slump. I min lilla idealbild följer diktning alltid ett mönster; så att om allitteration dyker upp på t ex varannan rad så är det uppenbart avsiktligt, men om det t ex bara finns på rad ett och fem så är det knappast en del av versmåttet utan bara slump och inget att ta hänsyn till. Men den verkliga världen har en tendens att ignorera mina små idealbilder av hur saker borde vara...

Stupa kanske inte är ett så bra ord eftersom det främst syftar på att dö i strid, vilket även alver kan göra.


Tänk att det kan finnas så otroligt många varianter av en och samma lilla vers!

Inte för att det var jag som var tillfrågad, men jag tycker att "som dödens dom skall få" låter mycket bättre än "som dödens dom ernår" Ernår tycker jag känns ganska krystat (fast det kan bero på att jag är ovan vid ordet).

De flesta av oss verkar ganska överens om att Lottas ringvers inte tilltalar oss. Kan vi inte besluta oss för Ardas Officiella Ringversalternativ. (Kamelen ligger bra till.) När vi väl beslutat oss, (om nu något sådant är möjligt,) kanske Taurrohir kan skiva ut den lite snyggt så att vi kan printa ut den och ha som vårt eget lilla alternativ. Jag vill. Om fler gillar iden kan vi väl starta en ny tråd på ämnet.

Jag är på!

Håller med om att "ernår" är krystat. Valet just nu är snarare mellan "som dödens väg skall gå" och "som dödens dom skall få". Själv kan jag inte bestämma mig. Jag har kommit för nära, har tappat all känsla för vad som låter bra eller inte. Hmm, kanske om jag skriver ut alternativen på papper, sätter dem på en vägg en bit bort och tittar med kikare...

"Dödens dom skall få" är bra ("ernå" betyder för övrigt åstadkomma, vilket blir lite mysko), liksom "dödens väg skall gå" - men vad sägs om "dödens öde får" istället. Man brukar ju till exempel säga "Han fick ett öde värre än döden". Tycker "väg"-raden flyter bäst men de andra har mer tryck. Svårt ...



Håller med. Tänkte inte på att "bon" bör vara "boning" om det inte ska ge fågelassociationer. Försöker med följande istället:
a) "Som i berget finner ro" (inte riktigt rimmat men ...)
b) "Som för bergets (alt. gruvors) don"
Jag gillar alt. b men det låter kanske inte så bra. Kanske bäst att gå tillbaka till rimmet "salar av sten"/"på hans tron allen". Tyvärr missar man den effektfulla upprepningen av "mörk" då.

En viktig sak, jag kom på: det måste vara "hans tron" och inte "sin tron" för att syftningen ska bli rätt!

Omröstningstråd är en idé! Kamelen, Incanus med flera lägger upp sina varianter som får tävla mot Olsson och ÅO (han har svartmålats men än sen ).

"Ernå" kan vara en ren synonym till "nå" också. "Hvilken har ock lyckan ställt så högt, att han ej ernås af missödet?" står som exempel i SAOB. Men strunt samma, det låter i alla fall krystat!

Nja, jag tycker inte att "dödens öde får" låter riktigt bra. Det är fortfarande de två förslagen jag nämnde som ligger bäst till, även om jag försöker komma på fler. (Usch, jag har fått dvärgsången ur Snövit på hjärnan just nu, med texten: "Hej hå, hej hå, mot dödens dom vi gå"... )



Det är jag skeptisk till. Är du verkligen säker på det?



Glöm inte experternas förslag från senaste magasinet. Jag är inte odelat förtjust i den versionen själv, men det finns det säkert många andra som är. Men vänta helst lite med en sådan omröstning. Jag har ju inte spikat min version än!

"Hej hå, hej hå, i gruvan över bron"

Om "hans" och "sin". Jag tänker mig samma mening men så här: "en ring [ges åt] honom på hans tron". Att sätta in "sin" går inte då. Grammatiskt gäller att "sin" (reflexivt pronomen) ska syfta på subjektet i en mening (alltså ringen); "hans" (genitiv av personligt pronomen "han") används annars. Vilket visar att vi har ett rikare språk, än engelsmännen med sitt "his".

Intressant! När det gäller grammatisk formalia har jag ingenting att komma med, sådant har alltid fått mig att falla i sömn. Men min känsla vill envist ha ett "sin", inte "hans". Kanske är det för att jag uppfattar ett underförstått "som" i raderna? Tre för alvkungarna som trivs bäst under sin himmel, sju för dvärgfurstarna som häckar i sina stensalar, nio för människorna som väntar på sin död, en för mörkrets herre som sitter på sitt mörka arsle (förlåt, tron skall det vara )...

Sitt mörka tron?

Grammatik är tråkigt det har du rätt i. Jag tycker att det lät bra med sin men det kanske inte stämmer?