Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Det gör han faktiskt.

Stod det inte någonstans att Tolkien baserade Túrin på personer som Hamlet, Oydepus med flera. Angående Oydepus så är jag osäker med stavningen; men hans personliga tragedi stämmer överrens med Turins tragedier. Alltså att deras liv blev en tragedi, inte att Túrin (inte) dödade sin far och gifte sig med sin mor. Fast i Oydepus fall förvärrades hans liv av en spådom, som gjorde att far hans kastade ut Oydepus så att Oydepus senare kunde döda sin far och äkta sin mor. I Túrins fall bygger hela livet på Morgoths dom över Húrins släkt. Jädra Morgoth!!!!!!!!!!

Fast Túrin äktar sin syster vilket är lika illa!

Var det inte Kullervo från Kalevala Tolkien använde? Han var i.o.f.s. inte drabbad av någon förbannelse, men illa gick det för honom i alla fall. Måste citera samtalet han för med sitt svärd -- J R R har lånat en del.

Kullervo i blåa strumpor/drog sitt vassa svärd ur slidan,
ser på det och vänder på det/frågar det om vad det tycker.
Tyckte svärdet att det skulle/kunna tänka sig att smaka
kött som kändes skuldbelastat/dricka blod som synden skadat?

Svärdet stod en stund och tänkte/fattade vad mannen menat
och gav så sitt svar som lydde:
"Klart att jag vill mer än gärna/äta kött fast skuldbelastat
dricka blod som synden skadat.
Kött och blod av oskyldiga/har jag alltför ofta smakat."

(Översättning Lars & Mats Huldén. 1999.)

(Är man finländare måste man lägga sig i alla diskussioner som rör Kalevala och mumintroll hur gamla de än är )

Jag väljer nog också Túrin. Synd att Mandos' andra profetia om Dagor Dagorad har kommit i skymundan -- skulle älska att få se Húrins barn få sin hämnd på Morgoth, Túrin få förlåtelse och bli räknad som en av Valar.

Tolkien älskade det finska nationaleposet så han snodde nog friskt och gjorde om det till sitt.

Namnet Turín har han dock fått från den Irländska mytologin. "The quest of the children of Turenn" som är den första av de tre stora irländska tragedierna.

Har hittat lite som jag tycker är intressant om Tuor i Silmarillion och Sagor från Midgård. Det står i Sil efter att Tuor och Idril seglat iväg från Midgård: Men i senare tider sjöng man att Tuor ensam bland dödliga människor räknades till det äldre släktet och förenades med Noldor, som han älskade; och hans öde är inte som andra människors öden.

Denna teori stöds i Sagor från Midgård, i stycket när Tuor möter Noldor-alverna Gelmir och Arminas vid Noldors port, där säger Gelmir till Tuor: Ett mäktigt öde står skrivet på din panna och det skall föra dig långt bort från dessa länder, rentav fjärran från Midgård, synes det mig

Tidigare har jag alltid tänkt att Tuor och Idril försvann ur historien, men det här är för mig nu solklart att de fann vägen till Amans land och levde där.

Ja, men de måste ha bott hemligt eller bett alverna att inte berätta något med tanke på att dunedáin på Númenor inte visste något om deras öden.

De har haft en sådan viktig roll i Ardas historia och därför ville Västerns herrar säkert ha Tuorn och Idril på ett lite närmare avstånd. På så sätt kunde de ha bättre kontakt med dem.

Jag är ett Tuorn fans förresten, har jag nämnt det?

Jag förstår fortfarande inte vad folk gillar med Tuor, fast han kanske är den där klassiska hjälten. Blond, välbyggd, gift med en prinsessa, dödar förrädaren:roll:. Túrin är mycket bättre, en mer spännande karaktär.

Jag tycker att Tuor är en av de tråkigare karaktärerna

Tour är en klippa. Han är en sympatisk människa, jämfört med en viss annan människa, och ändå kan han (Tuor) vara kall, se bara på tiden som han var fången hos östringarna, han bidade sin tid i över tre år, bara väntade på att de skulle släppa efter lite på hans bevakning, och då slog han till. Respekt!

Men visst Turin dräpte Glaurung, det är större än att dräpa förrädaren Maeglin, så sant, men Turins högmod och ego retar gallfeber på mig, idioten trotsade Ulmos råd och Nargothrond med säkerligen tiotusentals alver fick sätta livet åt hans fördömda högmod. Ar-Pharazon var också stor och mäktig, men likväl en idiot då han trotsade valar, Turins högmod stod säkert inte långt efter där.

Jag har märkt att de som gillar Fëanor sidan av Noldor också gillar Turin, dessa olyckliga förbannde karaktärer.

Man älskar dom för att dom är männskilga, till skillnad från vissa alver, och ibland, (om jag minns rätt) Tuor.

Ja så kanske det är, men det är för mycket sorger kring Turin för att jag ska kunna sätta han högre än Tuor. Ulmo var den enda Valan som hjälpte Noldor och Edain under tiden för Mandos dom, och att Turin skyller på "dunkla ord" till Ulmos budbärare istället för att stilla sitt högmod och lära sig lyssna på andra (Ulmo) är en egenskap(?) som jag inte då gillar hos människor.

Det andra som drabbar Turin och hans familj är bara sorgligt.

Men en annan sak om Turin. Han vägrade återvända till Menegroth trots att Beleg och Thingol bad honom av det, stor del av det var hans stolthet, men också att han ansåg sig förföljd av förbannelsen, på så sätt ville han skona Doriath från den. Detta är ju ädelt, men hur kommer det då sig att han istället för förbannelsen till Nargothrond? Ansåg han kanske att Mandos dom redan verkade där och det spelar ingen roll att han kommer dit med sin förbannelse? Vilken dom/förbannelse tror ni verkade störst där? Mandos dom eller morgoths förbannelse? Kanske båda samverkade?

Efter Belegs död så tappade ju Túrin som du nog minns förståndet ett tag och brydde sig nog inte om vart han gick. Det kan också ha varit så att Túrin hoppades att det fanns en liten chans att förbannelsen var infriad då han dräpte sin bästa vän då denne försökt rädda honom undan Angbands orcher. Detta val var "mänskligt" då han helt enkelt blev erbjuden mat och tak över huvudet, hade någon människa i den positionen även med en förbannelse på ryggen tvekat och inte tacksamt tagit emot den chans han nu fick?

En annan sak jag ogillar med Tuor är hur enkelt allting blir för honom. De här tre åren hos östringarna verkar inte lämna några spår alls på honom, och likaså de fyra år han spenderade ensam i vildmarken levandes i grottor. Nej, han bara går efter ett flertal svanar och får någon jävla kappa av Ulmo så att han och Voronwe kan komma till Gondolin utan problem. Väl i Gondolin stiger han strax så högt att han får kungens dotter samt slår ut Fingolfins barnbarn Maeglin ifrån kungens gunst. Räcker inte detta? Nej, självklart föder han ett välsignat barn, räddar Gondolins överlevare och sticker iväg till västern med sin husfru. Wow.

Túrin däremot hade ett mycket mer mänskligt öde, han skadades, fick läkarvård och stred helt enkelt mer trovärdigt.