Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Tycker nog att dessa bilder av Alan Lee till passar bäst





Förövrigt finns den första bilden på en svensk pocketupplaga av böckerna.
Annars tycker jag att Tolkiens egna bilder egentligen passar bäst, särskilt den med Den Enda uppsmälld över omslaget (gissar att jag är ensam om den åsikten).

[/img]

Satte 3. Det kändes som om det var aningen tomt. Ringen var tråkig, men det ska självklart vara det typsnittet. Men en bild, som det är på de näst senaste upplagorna från Nordstedts är att föredra.
Bildvalet håller jag helt klart med Incánus.

Är det någon mer än jag som tycker att omslaget är hundra gånger bättre i verkligheten än på bilderna? När jag håller boken med det nya omslaget i handen så tycker jag faktiskt att den är riktigt snygg.

Håller med till 100%. Det ser enkelt och stilrent ut, och det känns väldigt bra. Har alltid varit ytterst svag för den finishen. Det kommer att se SKITSNYGGT (ursäkta min orkiska) ut när man har hela trilogin i bokhyllan.

Jag önskar att jag hade väntat med att rösta, för då hade jag uppgraderat mitt betyg.

Håller med om att det ser mycket bättre ut i verkligheten! Jag skulle vilja ändra trean jag satte till en fyra. Sen tycker jag väldigt mycket om inbindningen (heter det så?) också, att det är i sån där väv och har ett "inbyggt bokmärke". (Någon som har kunskaper om bokbindning får gärna upplysa mig om den korrekta terminologin, men jag hoppas ni förstår vad jag menar.)

Jag tror det heter trådbindning, men jag är inte säker. Det är i alla fall den bästa sortens bindning.

Det är en sån liten bild vilket gör det svårare att bedömma. Hade den varit större hade den kanske fått högre betyg. Dock tycker jag fortfarande teckensnittet är hemskt, färgerna är fula och saknar en vacker målad bild.

Tycker, som jag redan sagt, att det är skönt att förlaget inte kom med ännu en Tolkienutgåva med "vackert målad bild". Bildhysterin kring Tolkien är ju total ändå, så något mer subtilt och sobert känns trevligt och nästan nyskapande.

Jag håller med om att omslaget är bättre än det såg ut på bild - åtminstone om man ser det i rätt ljus. Det fulaste med det - närmast töntigt, tycker jag - är textutdraget ur boken som är skrivet över hela framsidan (och baksidan med, förresten). På bilden är den texten uppenbar, men i verkligheten syns det bara om man vinklar boken så att texten fångar ljuset - och det kan man ju låta bli! Ett klart plus är också att ringen är guldglänsande och i relief, på bilden såg den platt och gulfärgad ut.

Men i stort tycker jag fortfarande att omslaget är tråkigt, och jag hade föredragit en bild på framsidan. Däremot är jag mycket positivt överraskad över vilken fin och gedigen kvalitet boken har! Fantastiskt att man kan få en såpass tjock bok så fint inbunden för bara lumpna 189 spänn!

Något jag inte riktigt gillar jämfört med min gamla Ohlmarks-version är typsnittet i dikterna. I min gamla är de kursiva, en mycket vacker kursiv stil som på något sätt framhäver det poetiska i dikterna. I nyöversättningen är dikterna i samma snitt som resten av texten fast mindre, och dessutom med alternerande indrag som jag inte tycker blivit särskilt lyckat.

Förlaget har gjort helt rätt med omslaget till Ringarnas Herre; inga bilder. Vi har under årens lopp sett allt mer välgjorda och fantasifulla omslag, illustrerade lyxutgåvor, kalendrar, osv. Det är en bildvärld som kulminerat och exploderat i och med filmen.

Efter filmen - vad? Det går inte att överträffa, och ett illustrerat omslag skulle falla platt till marken, oavsett hur bra det är.

I det läget är det helt rätt tänkt att backa tillbaka och inte ha någon illustration alls, utan i stället fokusera på TEXTEN. Back to basics! Och det är ju själva texten som hela affären med nyöversättningen handlar om.

Det självklara valet att fösköna texten är givetvis kalligrafi. Att välja uncialer är också rätt självklart. Den blanka uncialskriften som man bara anar, som skymtar fram på omslaget är klart coool!

Även i övrigt tycker jag att omslaget är snyggt. Stilrent, med bara det nödvändigaste: Författaren, verkets namn och volymens titel. Och - självklart - en gyllene ring.

Är det någon mer än jag som tycker att det ser ut som att volymens titel ser ut att vara skriven med blod?

PS. Även själva bokens utformning är apcool! Svart textil med guldtryck. (Precis som den begränsade CD-utgåvan av BBCs radiodramatisering, f.ö.)

Klart lyckat!

Gildir

Jag hade själv föredragit kursiv stil i dikterna, för så är det ju i originaltexten. Vad menar du med alternerande indrag? I originaltexten är det många av dikterna som inte har jämn vänstermarginal. Fast du kanske menar att sagda vänstermarginal börjar olika långt inne på raden när man jämför dikterna med varandra? (Är bortrest så jag har inte mitt ex till hands).

P. S. Grattis till den nya snygga avataren!

Tänkte inte på det. vad jag tyckte var coolt var dock att "tyget" den ser ut att vara skriven på lyser igenom lite.

Instämmer med resten av ovan sagda.

Jag har inte jämfört med de engelska versionerna, men i min gamla svenska har dikterna jämn vänstermarginal, vilket jag tycker är betydligt snyggare än att ha varannan rad (ibland mer oregelbundet än så) extraindenterad. Vad menar du förresten med originaltexten? Finns det en standard, är det inte olika i olika engelska utgåvor?



Tack! Taurrohir är fantastisk!

Ja, det var min första tanke också. Och det ser så naturligt handskrivet ut när det är olika tjockt med bläck (blod?) på olika ställen.
Jag tycker det ser grymt bra ut med det naturfärgade linnetyget i bakgrunden också.

Jag tror att det finns en standard, och att den sattes av Tolkien när han skrev dikterna. Indragen är inte alls oregelbundna, utan följer dikternas upplägg och hur de ska läsas. Den nya svenska översättningen följer originalet, och jag tycker att det är snyggt (både i original och i översättning). Man behöver förstås inte hålla med om det, men förlaget har och Olsson har i alla fall följt författarens intentioner.

Sen skulle jag gärna också sett dikterna i kursivstil förstås.