Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Han hade kunnat undgå sitt öde om han följt efter Finduilas. Hon var den enda som stod mellan honom och hans öde.

Fast vad skulle hända då? Skulle han levt ett lyckligt liv tillsammans med henne eller skulle han gå under av följderna som förbannelsen gav? Skulle han träffa sina släktingar igen och rädda dem från allt ont? Och skulle inte draken (varit borta från länge, minns inte ens dess namn nu ) draken kunna göra mer sattyg om den fortfarande levde?

Angående draken så är en gammal drake ingenting mot Melkors andra drakar, som både var större och mäktigare. Men att ha en drake ,som förevigt skulle hemsöka Norgothrond, så nära alvhem skulle kunna vara en extrem plåga. Inte ens Norgothronds makt kunde skada honom så hur skulle de andra alvfursterna besegra honom?

Turin skulle mycket väl kunna leva lyckligt med hon alvtjejen (jag medger, jag suger med namn). Men hans familj skulle mycket väl kunna fortsätta att lida. De skulle bli anfallna av molnet och Morwen skulle fortfarande bli sjuk. Men Turins syster (där har vi det med namnet igen) skulle ändå klara sig från Glauring, eller inte. Trots att Turin skulle undkomma sitt mörka öde skulle Glauring förtrolla Turins syster ändå. Och då skulle hon springa snabbare än en ren in till skogen och jag vet inte vad. Turin skulle iaf inte kunna rädda henne.

Men sen har vi Morgoths förbannelse. Turin skulle mycket väl kunna leva ett glatt liv om inte en förbannelse hade drabbat honom. Vi kan mycket väl undra över hur mäktig den mörke kungens förbannelse var men jag tror att den var tillräckligt mäktig iaf. Húrins familj skulle lida och Húrin skulle ändå ha dödat Mïm och lämnat Nauglamir till Thingol, vilket skulle dömma han och hans släkte. Men Húrin skulle kanske accepterat Thingols hjälp bättre än vad han gjorde. Fast då skulle han inte träffa Morwen, som inte skulle kunna sitta vid gravstenen, som inte kunde begravas intill drakgraven och sånt.

Men jag förbannar Morgoth ändå! Jag förbannar han för att han förbannade´Húrins familj!

)oj; det var långt skrivet)

Mja. Det kanske hade varit lika bra att syrran gått åt om du förstår vad jag menar?

"Det värsta av hans illdåd känner du inom dig själv."

Hans förbannelse skulle inte nått honom om han valt att följa Finduilas. Om de varit lyckliga i alla sina dagar är ju svårt att förutspå men det ödet hade nog ändå varit bättre för honom.

Túrin. Alltid Túrin. Jag har en känsla av att han var en sådan person jag skulle bli hejdlöst förälskad i om jag mötte honom. Han är dyster, arrogant, argsint, olycksförföljd och alldeles... alldeles underbar. Faktiskt helt oemotståndlig.

Jag skulle som Idril fallit för Tuor-alvälskaren med det gyllene håret.

Det där är ju en beskrivning av Mig.

Fråga om du får byta nickname med Túrin Turambar!

Nej, Fëanor är ett mycket mera passande namn för en eldsjäl som Undertecknad.

Varför tror du att jag ägnat halva sommarn åt att sitta uppe hela nätterna och skriva till dig på helgon?

Fattar du vilken förvirring det skulle bli?

Jag skulle tro du blivit galen.

Jag skulle också tro att jag blivit galen!

Frågan är ju om den egentlige Túrin var galen eller om han blev det senare eller om hans beteende var helt normalt. Han verkar ju ha svårt att tygla aggressiviteten.

Han påminner lite om Hamlet...

Det finns drag där ja...