Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Isåfall är han DEFINITIVT INTE modig. Inte feg heller. Om man styrs helt av ödet är man praktiskt taget ingenting. Ett objekt.

Det gäller att våga ta på sig ett ansvar. Precis som i allt annat så hade personerna en fri vilja.
Åsså heter jag inte Tuor...

Sorry. Det händer ganska ofta att Jag skriver namnet på någon i texten istället för den Jag diskuterar med.



Ansvar kan inte samexistera med ödet. Ödet innebär att krafter utanför ens kontroll styr allting.

Är det verkligen så att ödet då styr allting? Det är inte min övertygelse. Kan inte ödet ingripa i ögonblick av nöd eller för att ge en knuff i rätt/fel riktning när det behövs? Inte blir man en viljelös slav under det mystiska ödet bara för att ödet finns med i bilden under vissa avgörande ögonblick.

Jag anser iallafall att öde och slump inte kan samexistera.

För Mig så innebär ödet att allt är förutbestämt. Allt sker enligt en plan. Därmed så existerar inte slumpen. Och ansvar: om det är förutbestämt att någon ska göra något så är det väl inte denne någons förtjänst att det görs? Han hade ju överhuvudtaget inget val. Han var ett redskap.

Jag bör dock tillägga att Jag, personligen, inte tror på ödet. Precis som att Jag inte tror på gud.

Jag tror på Kaos.

Jag anser att Tuor faktiskt hade ett val eftersom det lyser igenom i det mesta Tolkien skrivit om Arda att alla personer faktiskt hade en fri vilja.
Dessutom så kan ödet ändras beroende på hur man väljer. Annars kan man ju bara lägga sig ner och dö eftersom det inte är någon idé att agera eftersom allting är förutbestämt.

Det verkar som om vi alla har olika definitioner av vad ödet är. Vilket gör en vidare diskussion omöjlig.

Är det inte därför man ofta diskuterar? Just för att man har olika åsikter och att det är intressant att se vad andra tycker även om man inte själv håller med...

Jo, men vi kan ju omöjligt komma längre. Jag tänker inte ändra Min syn på ödet lika litet som du.

Han såg ju till att Earendil kom till men å andra sidan vem hade inte gjort med den frun

Han såg ju till att Earendil kom till men å andra sidan vem hade inte gjort med den frun

Och vem hade inte gjort det med den karl´n?

tuor eller túrin, tuor eller túrin...! jag tycker om dem bägge två, fast på olika sätt. tuors historia är en riktig hjältesaga som får hjärtat att svälla av romatiska sinnebilder, och man kan riktigt höra den storslagna musiken i bakgrunden... túrin däremot känner man mer för på ett personligt plan. jag tycker inte att han var överdrivet arrogant, under omständigheterna, utan en väldigt mänsklig karaktär. på ett sätt tycker jag att han har mer personlighet än de allra flesta i arda, även om det inte skrivits lika mycket om honom som andra.

Tuor är en sådan man som får en att sucka av längtan. Tänk, en människa som fick bli alv... Han måste ha varit någonting alldeles enastående.

Jag skulle defenetivt välja Tour. Det är att han redan efter tre års slaveri kunde få en kraft nog att hemsöka de onda östlänningarnas hem och jägare. Det visar ett stort mod som han hade.

Senare mötte Tour Ulmo, kom till Gondolin som bara tre människor gluttade på under stadens alla dagar. Där gifte han sig med Idril (ifs fanns det chans att den alvliknande Turin gife sig med en alv, som han velat). Senare ledde han flyktingarna efter att deras stad anfölls av den stora ondskan. Är det inte tappert nog?

Turin är alltför sorglig för mig (alltså han i boken, inte du!). Han gör nästan allt fel, dödar hjältar och sådant. Jag kan inte gilla honom... Fast visst var hans öde (wyrd???) att döda draken?