Vingilot skrev:
De flesta jag känner förstår ju inte det här. De förstår inte varför jag tycker så mycket om Tolkiens verk och de förstår framförallt inte hur jag kan lägga ner så mycket tid och energi på det. Vill kunna ge dem ett svar som tillfredsställer både dem (vilket egentligen är omöjligt) och mig, och kanske framför allt ett svar jag känner att jag kan stå för.
Om omgivningen inte omedelbart förstår så tror jag - tyvärr - inte att de har mental kapaciet att förstå en förklaring. Tyvärr. Men vem vet, kanske följande argument (klyshor?) kan visa ljuset i informationsålderns mörker:
* Genom att studera och analysera (påhittade) situationer och händelser istället för verkliga så har man lättare att sätta sig in i problemets kärna/bägge sidors situation. (Ex så har många svårt att förstå varför Hitler agerade på det sätt han gjorde men genom att ex. studera Saruman eller Sauron så kan man lättare nå mörkrets domäner). Målet med dessa studier är givetvis att bli en visare människa - eller åtminstonde att öka sina chanser att förstå sin omgivning och sig själv.
* Alla studier/sysslor kan ha en meditativ dimension, dvs handlingen i sig är inte målet utan handlingen är katalysator för att man ex. skall rensa tankarna och lugna ner sig.
Erkänner att ovanstående låter rejält flummingt/psykobabbel, men argumenten är ju till för personer som inte fattar att "jag tycker att X är en roligt och intressant hobby" är ett mer än tillräckligt.
Vingilot skrev:
Precis som många av oss gör oss skyldiga till snobbism inom vårt område anses väl t.ex. Shakespeare eller senste Nobelpristagarens verk smälla högre av den stora massan. Hade jag fördjupat mig i grekiska tragedier, Tolstoj, Kafka eller jag vet inte vad hade nog inte lika många höjt på ögonbrynen...
Onekligen har det hög status bland den breda massan att läsa kända och uppburna författare. Likaså följer att studier av dessa är förståeligt och kanske tom imponerande. Men försök få igång en diskussion om något av "den fina och accepterade" litteraturen och du kommer omdelbart att få stämpel som konstigt. Kanske finare konstig men likförbannat konstig. Vad kan det ge att fundera över Hamlets ålder eller huruvida ditt är en omskrivning av datt? Precis lika lite (mycket) - men för en korkskalle är en sten alltid en sten (och inte ett ovärldeligt unikum som för en person betuder allt).