Jag tycks ha fastnat lite på jap. the Ring... Det som var otäckast, i mina ögon, var själva stämningen i filmen, skickligt uppbyggd genom många tysta partier (som jag minns det i alla fall) och plötsliga mycket bisarra ljud som fick mig att bli fysiskt illamående... Och ja, när hon kommer ut ur tv:n (dock som vuxen, inte längre barn i jap. ver.) den bilden satt på min näthinna nattetid i två veckor efteråt...
Men det handlar mycket litet om barn i den japanska filmen, pojken finns med men bara i periferin och man upplever inte hotet mot honom som särskilt överhängande förrän möjligtvis i slutet. Den "onda" flickan ser man bara i snabba suddiga svårtolkade bilder emellanåt, vilket gör det så mycket otäckare i mina ögon.
Film som antyder snarare än visar mig allt har som regel oerhört stor förmåga att skaka om mig rejält. Hääärligt...
Rosie: i jap. Ring går det troligenbra för pojken. Mamman åker iväg med honom och videobandet till sin far för att göra vad som måste göras för att rädda barnet. (Vilket om jag fattat det rätt innebär att hon kanske offrar sin farsa.)
Annars har jag, liksom du Älva, överlag svårare med hemskheter mot djur än mot människor, stora som små.