Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Kan det verkligen vara möjligt? Den listan måste vara ohyggligt lång! Själv hittar jag nya fel hela tiden, även efter alla dessa år. (Jag har i och för sig aldrig gjort en medveten granskning där jag jämfört stycke för stycke, utan bara läst böckerna massor av gånger på båda språken.)


Ja och nej, tycker jag. Ohlmarks var mycket slarvig, mycket respektlös och egenkär och dessutom av allt att döma inte över sig bra på engelska. Men däremot verkar han ha varit mycket bra på svenska språket, hans prosa är ofta mycket vacker. Om EA kan nå upp till de höjderna blir jag glatt överraskad.


Nej, tvåfrontskrig är det snarare jag som utkämpar, då jag "tvingas" föra sådana här diskussioner både här och på Skalman...



Hmm, ja, kanske... Men Brandywine på engelska låter helt naturligt och inhemskt. Brandyvin på svenska däremot tycker jag är ganska ansträngt och onaturligt - liksom Merry Brandybock. Det känns som nya låneord som bara inte hunnit slipas ner till en försvenskad form än.
Angående ljudlikheten så tycker jag faktiskt att Brännvin är nära nog. Baránduin (betoning på andra a:et) blir till Barándvin blir till Brandvin blir till Brannvin. Det är bara vokalglidningen till ä-ljud som kanske är aningen krystad. Möjligen skulle man kunna lägga till en extra vokal - Brännevin - men jag tycker faktiskt inte att det är en förbättring. Eller så kan man, som nämns som alternativ på sidan, köra med Brandvin, vilket i och för sig är en form av ordet som vad jag vet aldrig har funnits, men som ändå är begriplig och som kanske ligger lite närmare Baránduin...



Instämmer fullständigt! Men samtidigt medger jag att det vore en riktig höjdare att få veta att EA slänger ett getöga på min sida ibland...


(Sagda sida har förresten uppdaterats med ett gäng nya namn under dagen...)

Martin har faktiskt gjort en egen översättning, och tro det eller ej, men han kan i princip allt som står i Härskarringen, både originalet och Ohlmarks översättning.

Den killen ÄR helt otrolig!

Håller med om att formen Brandyvin låter lite krystad, men målet från min sida var att få in ett d, eftersom det ger ett kort, något abrupt stopp i luftströmmen (på fikonspråk => d är en obstruent, mer exakt en betonad, dental klusil...) som jag tycker är viktigt för ljudbilden och som helt avsaknas i Brannvin eller Brännevin (men, som du mycket riktigt poängterar på din sida, finns med i de danska och holländska översättningarna, samt i den tyska - om än obetonat (ett t istället för d), vilket inte blir lika bra)...

Usch... det är svårt det här...

Okej, Kamelen, nu är vi två från Skalman!



Även jag skulle gärna vilja höra lite mer konstruktiv kritik, bl.a. eftersom jag är en av dem som ligger bakom delar av namnen och själv är ganska nöjd med delar av dem. Och på vilket sätt är vi "Ohlmarksinfluerade", skulle jag bra gärna vilja veta?



Jag skulle ge väldigt mycket för att läsa den översättningen. Ju fler översättningar desto bättre! Påbörjade själv en översättning för ett antal år sedan, men den är i stort sett nedlagd p.g.a. tidsbrist.



Jo, men en ack så viktig del i Tolkiens fall. För Tolkien själv var det onekligen så, och man får bara hoppas att Erik Andersson tar sig tid att ta reda på vad originalnamnen egentligen betyder (något som Ohlmarks ofta uppenbarligen inte brydde sig om).

Jag tolkar det som att du helt enkelt skulle föredra Brandvin före Brännvin. (Jag är för övrigt mycket imponerad av ditt fikonspråk! ) Jag tvekar själv fortfarande lite mellan Brandvin och Brännvin, har svårt att bestämma mig. Tolkien själv föreslog ju annars, som framgår av hans text på min sida, alternativet Brännavin. Om det var för att han med sin bristfälliga svenska trodde att det hette så eller om han avsiktligt tog med det extra a:et framgår inte. Hur som helst tyckte han tydligen inte att något 'd' behövdes.


Ja! Men kul!


Bra! Då kanske vi kan hålla "hedningarna" här i tukt och förmaning...

Håller med. Bort med den gamla och in med det nya. Finns ett stort egenvärde i att byta ut allt som går eftersom man i ett lapptäckte av gammalt och nytt lätt tappar bort det viktigaste av allt - helheten och homogeniteten inom varje språk.