Nu har jag äntligen ett skrivbord att översätta vid igen!
(Om än begränsat med tid och ork även framdeles, dessvärre.) Men så fort jag öppnar böckerna infinner sig förstås nya frågeställningar. Just nu grubblar jag över ordet
Dwimordene, som jag strax kommer att behöva översätta både i prosa och i vers. Eller behöver jag det? O & A har båda lämnat det oförändrat, men jag har en känsla av att det inte är ren rohirriska utan en "förengelskad" form. Åtminstone i versen –
In Dwimordene, in Lórien – tycks det vara tänkt att uttalas med bara tre stavelser, [dvi-mor-di'n], för annars passar det inte in i rytmen – och det är väl ett engelskt snarare än anglosaxiskt uttal? Och
på Etymonline ser det ut som om det anglosaxiska ordet är
denu, medan
dene däremot är ett engelskt ord, om än ett sällsynt sådant.
Frågan är hur jag skall lösa det i så fall. Jag vill inte gärna översätta efterledet helt och hållet, typ till "Dwimordäld", för då avlägsnar vi oss lite för långt från att bara försvenska det rohirriska ordet. (Och borde jag i så fall även försvenska förledet till "Dvimor-"? Fast tidigare har jag översatt den förengelskade formen
dwimmer till "dvimmer", men här är ju förledet ren rohirriska.) Men
Dwimordenu blir inte heller bra, eftersom jag behöver ett trestavigt ord i versen, plus att jag inte är säker på att anglosaxiskan blir rätt, även om det verkar troligt. Detta är lurigt!