Bra argument för strängteorin, Ohlmarxisten! Jag tror jag köper dem, faktiskt. Men däremot köper jag dem nog inte till den grad att jag är beredd att sticka ut hakan och översätta till "strängade bågen". Det är en för tydlig och otvetydig formulering. Då gömmer jag mig nog hellre bakom min luddiga förhoppning om att "spänna bågen" kanske även kan betyda att stränga den...
En helt annan fråga så! Den här meningen har jag väldigt svårt att få till en översättning av som jag ens kan leva med, än mindre någon jag är nöjd med. (Den mening jag syftar på är fetad; jag tar med några meningar till för att ge lite sammanhang.)
Tolkien skrev:
So suspecting what I most fear, a league between Orthanc and the Dark Tower, I led forth my éored, men of my own household; and we overtook the Orcs at nightfall two days ago, near to the borders of the Entwood. There we surrounded them, and gave battle yesterday at dawn. Fifteen of my men I lost, and twelve horses alas! For the Orcs were greater in number than we counted on.
Det där
alas!, syftar det bara tillbaka på hästarna? Det ser ju nästan ut så, som meningen är strukturerad. Men om man försöker göra samma sak på svenska, då låter det inte bra alls. "Femton av mina män förlorade jag, och tolv hästar dessvärre." Det blir så övertydligt, han säger nästan bokstavligen att det var värre att förlora hästar än män. Ett ohlmarkskt "fördömt!" istället för "dessvärre" är möjligen ett alternativ. Fast Ohlmarks låter honom otvetydigt syfta på både män och hästar. Mina sedvanliga översättningar av
alas!, "ack" eller "ve", får jag inte alls att fungera i det här sammanhanget, och "tyvärr" känns för mjäkigt.
(Och dessutom trivs jag inte med kommatecknet – men jag vet inte riktigt hur jag annars skulle kunna formulera det, så länge jag vill ha män och hästar i var sin del av meningen. Eller ja, ett småklumpigt "liksom" istället för "och" skulle väl gå, det känns som om det skulle ge mer legitimitet åt kommatecknet. Men jag är skeptisk...)