Den stegrande kamelen skrev:
Det står Silvan i min utgåva också! Men det är inte ett alviskt ord (även om det kan låta så), utan ett engelskt med betydelsen "skogs-". Samma ord finns inte på svenska – i alla fall inte med den betydelsen. (Däremot finns det tydligen något väsen ur romersk mytologi som heter silvan eller sylvan på svenska. Men det är väl knappast någon önskvärd koppling i det här sammanhanget, trots att alverna förvisso i någon mening är mytologiska skogsväsen.)
Det är "samma" ord på svenska som på engelska, även om någon adjektivform inte verkar ha lyckats etablera sig i icke-tolkiensk svenska. Men den mytologiska betydelsen och därmed (i princip) även den "icke önskvärda" kopplingen finns naturligtvis även på engelska! Så det är lite förvånande att vår kritiske professor valde att använda ordet på det här sättet. Hans mer tolerante sagoberättarkompis går dock ett steg längre i sin Narniasvit och låter ett gäng silvaner dyka upp i sällskap med dryader och hamadryader.
Randalin skrev:
Och då är frågan: var de skogsalver eller skoglandsalver? Enligt "Online Etymology" betyder silvan/sylvan såväl skog som skogland. Varför har Andersson valt "skogland"? Jag skulle nog föredra "skogsalver", eller är det fel.
I idealfallet hade man kanske velat hitta något motsvarande lite mer obskyrt ord på svenska istället för det vanliga förledet "skogs-", men något bra sådant har jag inte kunnat uppbringa. Är Anderssons mystiska "skoglands-" kanske ett försök till en sådan tillkrångling? Eller bara någon märklig kontamination från Ohlmarks gamla misstag "höglandsalver" för High Elves?
Tolkien själv kallar dem inte bara Wood-elves utan även Woodland Elves, visserligen inte i själva ringsagan, men där förekommer ändå andra likartade benämningar: woodland tongue, woodland folk, Woodland Realm.
Den stegrande kamelen skrev:
Det känns hur som helst bättre att skriva Brihobblar med versal när jag skriver Bribor med versal; det ser bara konstigt ut annars.
Det kan man kanske tycka. Men det argumentet fungerar ju även åt andra hållet! "TT-språket" som du länkar till är mest bara en förenklad version av
Svenska skrivregler. I den förra utgåvan av
Svenska skrivregler (2000) fanns ett relevant undantag från huvudregeln med: "När efterleden inte längre förekommer som självständigt ord varierar skrivsättet:
Malmöbo eller
malmöbo." Sedan rekommenderar man visserligen rent allmänt ändå stor bokstav även i det fallet. Och i den senaste utgåvan (2008) har man tagit bort undantaget. Men man har även gjort regeln för folkslagsbeteckningar typ
brihob mer fyrkantig. Då som nu är grundregeln att sådana beteckningar ska skrivas med liten bokstav. Ett undantag görs då som nu för tillfälliga och oetablerade beteckningar. Men i den gamla utgåvan menade man att stor bokstav var "möjlig" även i grundfallet. Ska man gå strikt på de nuvarande rekommendationerna borde det alltså bli Bribor och brihobblar (i din version). En ny upplaga av
Svenska skrivregler är planerad till nästa år.
Randalin skrev:
eller skall vi splittra brödraskapet och färdas på de vägar var och en väljer
Jag gillar inte riktigt titeln "Brödraskapet splittras". Men din formulering i löptexten är inte helt lyckad, även om man köper titeln. Den aktiva formen stör. Det känns naturligare att brödraskapet helt enkelt splittras eller att de själva låter det splittras, typ. Motsvarande gäller (och kanske i ännu högre grad) om man kallar kapitlet "Brödraskapet skingras". Men Andersson kör naturligtvis passivt även i löptexten.
Randalin skrev:
Allt som oftast har dessutom en annan motsvarighet på engelska, vilken förekommer en gång i The Lord of the Rings. "Troubles follow you like crows, and ever the oftener the worse.[min fetstil]" Det är Ormstunga/Wormtongue som häcklar Gandalf.
Menar inte ormskrället helt enkelt
the oftener the worse? Och det typ alltid.
Randalin skrev:
Min utgåva är (så gott jag kan bedöma det från 1973 (utbivningssidan har fallit bort, men utgivaren har skrivit ett kort förord från 14 juli 1973.
Mazarbulsidan ser ut enligt bifogad bild...
Ah, Ballantine-utgåvan från 1965 (fast i en senare tryckning med ett nyplitat förord)! Det är alltså den första officiella amerikanska pocketutgåvan. Ringsagan hade tidigare samma år kommit i en amerikansk piratpocketupplaga som sålde bra. Tolkiens amerikanska förlag bad därför Tolkien revidera texten, för att typ kunna säkra de amerikanska rättigheterna och konkurrera ut piraterna. Utgåvan blev den första inkarnationen av ringsagans "second edition". Men det smög sig även med en del oavsiktliga ändringar i utgåvan. Och de här två versalerna är en sådan enligt bibliograferna Hammond & Anderson. Ja, den amerikanske sättaren var förmodligen mer bildad än Ori. Ändringen är inte med i den brittiska "second edition" året därpå, men där satte man inte heller om hela texten. Folioutgåvan från 1977 som Kamelen nämner baserar sig på den brittiska utgåvan, men det är en helt ny sättning.
Den stegrande kamelen skrev:
Min teori är att Tolkien gjort det avsiktligt för att illustrera att denna del av Mazarbul-boken är skriven med alvisk skrift, och att den skriften inte gör skillnad mellan versaler och gemener.
Fast då borde det inte finnas några versaler alls i denna del! Jag tror avsikten var en helt annan, nämligen att skapa en illusion av "writers in haste whose familiarity with the written form was imperfect" (Tolkien,
HoMe XII, s. 298); och i sin inkonsekvens är det ju ett tecken på det, och det rimligen oavsett vilken utgåva av
Alviska skrivregler som då var aktuell. Det är nog även avsikten med "Mirror mere".