I slutet av De två tornen lyssnar Sam på Shagrats och Gorbags samtal när de bär Frodo genom gångarna mot Cirith Ungols torn. På ett ställe säger Shagrat:
Citera:
`Go on, Gorbag! Yours are making more than half the noise,' said the other. `But let the lads play! No need to worry about Shelob for a bit, I reckon. She's sat on a nail, it seems, and we shan't cry about that. Didn't you see: a nasty mess all the way back to that cursed crack of hers? If we've stopped it once, we've stopped it a hundred times. So let 'em laugh. And we've struck a bit of luck at last: got something that Lugbúrz wants.'
Det där "if we've stopped it once, we've stopped it a hundred times" har gett mig huvudbry.
Jag fattar inte riktigt vad som åsyftas.
Ohlmarks löser det sålunda:
Citera:
Och är hon stäckt en gång så är hon det också hundra gånger.
Andersson löser det sålunda:
Citera:
Och tystat ner dem, det har vi väl gjort hundratals gånger.
Själv har jag löst det sålunda (i brist på bättre):
Citera:
Har vi hindrat det en gång har vi hindrat det hundrafalt.
Men jag förstår det inte. Är det Shelob som avses; om hon är tystad så är hon det för all framtid (och hur kan Shagrat veta det?).
Är det de andra orkerna som avses, så undrar jag varför de plötsligt inte borde tystas ner den "hundraförsta" gången i ordningen.
Min egen lösning är snarare inne på samma spår som Ohlmarks; att om Shelob nu är hindrad så kan det gälla för lång tid framåt. Men då kvarstår mitt problem: jag tycker inte riktigt att det är det som Tolkien menar. Har jag rätt? Har jag fel?
VAD MENAS???