Den stegrande kamelen skrev:
Apropå ofta anförda Ohlmarks-fadäser så är det intressant att notera att han här tydligen visste mycket väl vad stopped dead betyder. Då kan man fråga sig än mer hur han kan ha undgått att veta det på det där berömda stället i SoKÅ.
Ett par år efter ringsagan översatte Ohlmarks
The Sword in the Stone av T. H. White. Ohlmarks skryter i sina memoarer med hur bra översättningen är. Men faktum är att
översättningen (till skillnad från ringöversättningen) blev totalsågad av många recensenter, vilket Ohlmarks också beklagar sig över. Och sågningarna är sådana att de mer eller mindre motbevisar alla teser om att man på den tiden var mer tolerant mot "tolkningar". Jadwiga P. Westrup, som senare skulle översätta hela Whites arthursaga, recenserade boken i DN. Och hon tyckte att översättningen var så usel att hon knappt ens ville ge exempel på uselheten:
Westrup skrev:
Bedömer man en översättning på det här viset, bör man naturligtvis ge exempel, men i detta fall kan det räcka med ett enda ostprov: "He stopped dead — han hejdade döden." (DN 1964-11-16.)
Har Westrup lyckats blanda ihop arthursagan med ringsagan? Det här var väl ett av de fel som uppmärksammades tidigt? Men det är ju bara att kolla upp!
White (1938, s. 113) skrev:
Sir Grummore drove his spear deep into the beech tree where they were sitting and stopped dead.
Ohlmarks (1964, s.80) skrev:
Sir Grummore drev sin lans djupt in i stammen på boken där de satt, och hejdade döden.
Westrup (1975, s. 83) skrev:
Sir Grummore stötte lansen djupt in i boken där de satt och stannade på fläcken.
Hm. (Ohlmarks och Westrup utgick från radikalt olika utgåvor av originalet. Och ingen av dem behöver ha utgått från exakt den variant jag har citerat här. Men just här kan det ändå knappast ha spelat någon större roll.)
En annan godbit är att Ohlmarks även här (som tidigare i ringsagan) översätter "chestnut" med "valnöt". På båda de ställen där det förekommer. I någon översättning av Spjutskakaren ska han dock fått till det, om jag minns rätt.