I mitt översättande har jag just nått fram till Isildurs brev. Jag hade mycket roligt med att försöka formulera det på riktigt arkaisk svenska!

Men den typen av språk är ju inte direkt hemmaplan för mig, så jag tar gärna emot synpunkter på vad jag har fått till. Flyter språket? (I den mån det alls går att få flyt i läsningen av sådant språk, för oss nutida människor som inte är vana vid det...)
Kamelen skrev:
”Men under den tiden”, sade Gandalf, ”nedtecknade han också denna skriftrulle – och det minns man inte i Gondor, tycks det. För denna skriftrulle berör Ringen, och i den skrev Isildur sålunda:
Den Stora ringen skall nu bliva ett arvegods i det Norra konungariket; men urkunder härom skola bevaras i Gondor, där ävenledes Elendils ättlingar hava sin boning, på det att icke en tid må komma då minnet av dessa stora händelser skall förblekna.
Och efter dessa ord beskrev Isildur Ringen, så som han funnit den.
Het var den när jag först tog i den, het såsom glödande kol, och min hand blev så illa bränd att det är ställt i tvivel om jag någonsin bliver fri från smärtan därav. Dock svalnar den ännu medan jag skriver detta, och den synes krympa, varvid den emellertid varken förlorar sin skönhet eller sin form. Allaredan blekna skrivtecknen uppå den bort; de lyste i förstone rött såsom eld, men gå nu nätt och jämnt att uttyda. De äro utformade i alvisk skrift från Eregion, ty inga tecken finnes i Mordor för sådant grannlaga arbete; dock är språket mig obekant. Det torde vara ett tungomål från Svarta landet, då det är orent och illa vulet. Vad ont som står skrivet vet jag icke, men jag tecknar här en avskrift därav, på det att det icke må falla i glömska. Måhända saknar Ringen hettan från Saurons hand, vilken var svart men ändå brände liksom eld, och sålunda förgicks Gil-galad; och måhända skulle, om guldet åter hettades upp, skriften ånyo framträda. Jag ämnar dock för min del icke riskera att detta ting skadas: det enda av Saurons alla verk som är fagert att skåda. Det är mig en skatt, om än jag bekom det med stor smärta.
När jag läste dessa ord var mitt sökande till ända.
Lägger förstås upp originalet också som referensmaterial:
Tolkien skrev:
'But in that time also he made this scroll,' said Gandalf; 'and that is not remembered in Gondor, it would seem. For this scroll concerns the Ring, and thus wrote Isildur therein:
The Great Ring shall go now to be an heirloom of the North Kingdom; but records of it shall be left in Gondor, where also dwell the heirs of Elendil, lest a time come when the memory of these great matters shall grow dim.
'And after these words Isildur described the Ring, such as he found it.
It was hot when I first took it, hot as a glede, and my hand was scorched, so that I doubt if ever again I shall be free of the pain of it. Yet even as I write it is cooled, and it seemeth to shrink, though it loseth neither its beauty nor its shape. Already the writing upon it, which at first was as clear as red flame, fadeth and is now only barely to be read. It is fashioned in an elven-script of Eregion, for they have no letters in Mordor for such subtle work; but the language is unknown to me. I deem it to be a tongue of the Black Land, since it is foul and uncouth. What evil it saith I do not know; but I trace here a copy of it, lest it fade beyond recall. The Ring misseth, maybe, the heat of Sauron's hand, which was black and yet burned like fire, and so Gil-galad was destroyed; and maybe were the gold made hot again, the writing would be refreshed. But for my part I will risk no hurt to this thing: of all the works of Sauron the only fair. It is precious to me, though I buy it with great pain.
'When I read these words, my quest was ended.