Nammi och jag råkade vara på samma konferens som Erik Andersson i helgen, och vi hade möjlighet att prata en del med honom. Dels befäste detta ytterligare vårt redan grundmurade intryck av vilken fullständigt genomtrevlig person han är! Men dessutom fick vi några nya små insikter i hur Erik har resonerat kring några av sina tolkienska namn.
Arklo (
Archet)
Den här översättningen är, fick vi något förvånat veta, tydligen helt gripen ur luften! Enligt Tolkiens instruktion har namnet keltiska rötter och skall bevaras oförändrat så när som på att anpassa stavningen till målspråket, då namnet inte är begripligt för hobblarna. Så har Andersson mycket riktigt också gjort när det gäller det närbelägna
Chetwood, där samma keltiska
chet förekommer kopplat till det engelska
wood, som däremot enligt anvisning skall översättas. (
Chet betyder tydligen också "skog", så namnet betyder bokstavligen "skogskog".) Andersson översatte här till "Ketskogen". Men när han sedan ville göra samma sak med
Archet så tyckte han helt enkelt inte att "Arket" såg tillräckligt bra ut. (Vilket vi utan vidare kunde hålla med om!) Därför behöll han bara
Ar- och grep en ändelse mer eller mindre på måfå. "Arklo" är ett existerande ortnamn (förekommer på flera ställen i Norrland) och det finns även en del andra namn som slutar på "-klo". Han tyckte att det lät bra, så därför fick det bli så. Några djupare funderingar, som t ex vad namnet betyder, ligger inte bakom. Om jag förstod honom rätt så är det oklart vad det där "-klo" i ortnamn egentligen syftar på. Däremot finns det tydligen en ganska vanlig ortnamnsändelse "-lo", som om jag minns vad han sade betyder något i stil med "strandäng". Men det visste han inte då. Hade han behövt hitta på ett sånt här namn ur luften nu för tiden, nu när han vet lite mer om ortnamnsforskning, så skulle han ha varit mer noga med vad det faktiskt betydde, sade han.
Kofferdi-Secker (
Sackville-Baggins)
Vi frågade Erik om det här namnet, som ju är ett populärt hatobjekt bland många av dem som kommenterat Anderssons översättning. Men jag vet just inte om vi blev så mycket klokare. Kanske har han glömt hur han en gång resonerade, men det han hade att säga till sitt försvar lät i alla fall föga övertygande. Först sade han något om Marstrand(!), där han tydligen hade varit och sett en kofferdihamn någon gång. Men sedan släppte han det spåret, då han (och vi!) inte tyckte att det hade något med saken att göra. Självklart skall man tänka på "koffert" och få den där lustiga parallellen till säcken i Secker, men bortom det hade Erik inte mycket att komma med. Han hade någon vag fundering om att släkten Sackville-Baggins hade en liten koppling till havet, men vi kom fram till att det nog snarare var Tookarna han tänkte på. (På rak arm minns jag ingen direkt havskoppling hos Tookarna heller, men de var ju åtminstone benägna att ge sig ut på äventyr och såna konstigheter rätt vad det var.) Utöver det ville han att namnet skulle sticka ut en del, vilket han upplever att originalets Sackville gör. Men mer genomtänkt än så var det inte, om han nu inte hade några djupare tankar då som han numera har glömt.
Farsan (
Sharkey)
Här fick vi tyvärr inga vettiga besked alls. Erik hade glömt bort hur han tänkte. När vi föreslog att detta - och inte minst "Farsans ända" som översättning av
Sharkey's End - helt enkelt var hans hämnd på sina plågoandar i referensgruppen så verkade han inte helt främmande för att det faktiskt var så det var! Eller så skämtade han bara...
Fylke (
The Shire)
Det har rapporterats redan tidigare i tråden, men det här var ett av två namn som Erik själv var ivrig att framhålla, utan att vi behövde fråga om det, så det kan vara värt att nämna det igen. Han ångrar numera att han inte körde med
Häradet istället. Det var på förslag, men han trodde på den tiden att det begreppet var för okänt för att fungera som namn.
Dyrgrip (
Precious)
Det här var det andra namn som Erik självmant kommenterade. Han var noga med att understryka att han är ännu mer nöjd med det nu än han var då! Han vet om att de flesta av oss inte gillar det, men det struntar han högaktningsfullt i. Och så drämde han ivrigt till med sitt allra käraste argument: "Det är faktiskt ett isländskt låneord! Visst känns det väl åtminstone
lite bättre nu? Gör det inte det?"
I övrigt var det intressant att höra att Tolkienöversättandet lade grunden till ett stort intresse för ortnamnsforskning hos Erik. (Vilket man tydligt märker om man till exempel läser hans charmiga västgötska roman "Den larmande hopens dal".) Ett av hans absoluta favoritnamn är "Önan" (i trakten av Trollhättan). Det var bara en ö i bestämd form, Ön. Men sedan lade man av någon anledning till a:et, vilket ger en dialektal bestämd form. (Jämför t ex "käringa" = käringen.) Och när man hade hunnit glömma vad "Öna" betydde så lade man för säkerhets skull till en bestämd form till, vilket alltså ger "Önan". Tre bestämda former i samma namn!
Just nu håller han bland annat på med en artikelserie i Göteborgs-Posten som även den är lite på ortnamnstemat. Han besöker och skriver lite om alla västgötska socknar som heter något på "-hem", eller nednötta varianter som "-um" (typ "Skälvum") eller ibland bara "-m" (som "Säm"). Det skall bli femtio artiklar innan han är klar, och han har tydligen hållit på i två år redan. Det verkar inte publiceras mer än någon artikel i månaden, så det lär väl ta ett tag innan han är färdig.
Någon ny översättning håller han inte på med för tillfället. Däremot är han en av lärarna på en pågående översättningsutbildning vid Göteborgs Universitet, vilket han sade är mycket givande och lärorikt.