Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Varför då nöja sig med Brate när det finns flera som är äldre än så och dessutom lätt tillgängliga!

Men det viktigaste skälet att skriva ”järnfot” är att en e-ändelse inte behövs här. Ekensköld låter alldeles för mycket som ett svenskt efternamn (vilket det ju renatv också numera är!) av typen Rudensköld, Gyllensköld m.m. att e-ändelsen behövs för att ge ordet just tillnamnskaraktär; inte hittar vi väl däremot någon välbekant namntyp som liknar Järnfot det allra minsta?

This leads to the matter of 'external' history: the actual way in which I came to light on or choose certain sequences of sound to use as names, before they were given a place inside the story. I think, as I said, this is unimportant: the labour involved in my setting out what I know and remember of the process, or in the guess-work of others, would be far greater than the worth of the results. The spoken forms would simply be mere audible forms, and when transferred to the prepared linguistic situation in my story would receive meaning and significance according to that situation, and to the nature of the story told. It would be entirely delusory to refer to the sources of the sound-combinations to discover any meanings overt or hidden. I remember much of this process - the influence of memory of names or words already known, or of 'echoes' in the linguistic memory, and few have been unconscious. Thus the names of the Dwarves in The Hobbit (and additions in the L. R.) derived from the lists in Völuspá of the names of dvergar; but this is no key to the dwarf-legends in The L.R. The 'dwarves' of my legends are far nearer to the dwarfs of Germanic [legends] than are the Elves, but still in many ways very different from them. The legends of their dealings with Elves (and Men) in The Silmarillion, and in The L.R., and of the Orc-dwarf wars have no counterpart known to me. In Völuspá, Eikinskjaldi rendered Oakenshield is a separate name, not a nickname; and the use of the name as a surname and the legend of its origin will not be found in Norse. Gandalfr is a dwarf-name in Völuspá!

Det är kanske en självklarhet, men det har ju inte nämnts förut här i tråden (om jag inte missat det), så jag gör det väl nu: Självaste Ohlmarks kör också med Torin, utan 'h'. (Torin Ekenskölde, närmare bestämt.) Däremot kör han ju med Gimli och inte Gimle, så han var inte helt konsekvent ur det perspektivet. (Konsekvens var ju inte direkt hans starka sida.) Ohlmarks hade vid denna tid redan översatt Eddan, så han visste ju vad han gjorde. Jag har inte hans Edda-översättning tillgänglig, men i de av hans isländska tolkningar jag för tillfället kan kolla har han konsekvent översatt alla namn på Þ- till T-. (Alla namn som på isländska slutar med -i tycks han ha översatt till -e. Fast man skulle kanske kunna hävda att det där är en separat fråga, att man inte måste köra med -e för att "få" köra med T-.)

Hmm, jag börjar vackla i den här frågan nu när jag tittar närmare på den. Kul!

Och dels för att jag faktiskt inte tycker att det där Th:et stör. Vi har ju det på svenska också ibland, t ex i det mycket vanliga namnet Thomas (vanligare än Tomas utan h till och med, tror jag). Skillnaden gentemot engelskan är att det inte blir ett Þ-ljud på svenskan, utan helt enkelt uttalas som T. H:ets enda funktion är att det ser lite bättre och "snofsigare" ut då (rent subjektivt, förstås).

Th- fyller, precis som du säger, ingen funktion i svenskan förutom rent estetiskt, vilket inte riktigt känns som om det stämmer överrens med Tolkiens namn, särskilt inte där namnen redan har förenklats/anpassats.

Jag hittade något i Letters (nr 297) som kanske kan vara intressant i det här sammanhanget (min fetstil): [...]

Hm, jag är rädd att inte riktigt alla delar er åsikt. Uppläsaren av ljudboken Hobbiten uttalar det inte som T. Och jag förmodar att han hade en uttalscoach från Forodrim, åtminstone hade han det när han läste in ringsagan.

Hur uttalar han det? Som Þ eller?

Han är dock inkonsekvent även här, i prologen står det Torin, men när precis samma dvärg nämns av Gandalf i Moria skriver han Thorin...

Var det något särskilt i den fetade formuleringen du tänkte på?

Om det är två olika användningsområden av namnet vi har att göra med så ger det kanske stöd till att inte behöva använda den typiska Völuspá-översättningen, som väl är Ekenskölde, utan kunna välja en lite annan form som t ex Ekensköld.

Ja, Ohlmarks är nog om möjligt ännu värre än vanligt här, för han är inte bara inkonsekvent mellan prologen och själva boken, utan även inne i handlingen.

Det är i och för sig sant. Hur skall jag egentligen göra med de namn som inte finns i Eddan? Ett exempel är Gimli, som ju borde döpas till Gimle.

så tycker jag det bara talar ännu mer för att Torin inte ska ha ett tillnamn som kan förväxlas med ett modernt efternamn.

Jag har fått intrycket att han av olika anledningar kunde ändra sig (åtminstone till synes) nästan var som helst under översättningens gång men att han när han väl hade ändrat sig ändå ofta var konsekvent.

Och Gimli verkar även varit den som stoppade Andersson. Professor Williams varnar Andersson för "svåra konsekvensproblem" vid försvenskning.

Är det faktum att Gimli skulle bli Gimle verkligen "svåra konsekvensproblem", eller är det något mer som åsyftas? Gimle borde man väl utan vidare kunna leva med, tycker jag. Jag menar, kan han ändra Bagger till Secker så har Andersson bevisligen inga problem med att peta på inarbetade namn...

Snarare tvärtom, då ju Tolkien betonar att det är Eikinskjaldi, med -i och allt, som är ett namn och inte ett tillnamn.

Detta bara baserat på Ö.A., eller har du hittat någon annan källa också till Williams synpunkter? [...] Är det faktum att Gimli skulle bli Gimle verkligen "svåra konsekvensproblem", eller är det något mer som åsyftas?

Gimle är platsen dit den goda sidans segrare hamnar efter Ragnarök, och det är ett förnamn (om än ovanligt) i Sverige. Bortsett från de associationer detta möjligen skulle kunna ge funkar namnet, tycker jag.

Här kan man läsa Henrik Williams recension av Anderssons alster. Fast den innehåller inget om det där med försvenskning eller inte av namnen ur Völuspá. Och kanske inte så mycket annat av intresse heller för den delen, det var en ganska slätstruken text. Och på de få ställen där Williams sticker ut hakan lite håller jag inte med honom...

I övrigt lyckas jag vid en hastig sökning inte hitta något på nätet om Williams synpunkter på detta. Det där brevet han skickade till Andersson hade varit spännande att få läsa!

Och på de få ställen där Williams sticker ut hakan lite håller jag inte med honom...

Ja, Ohlmarks är nog om möjligt ännu värre än vanligt här, för han är inte bara inkonsekvent mellan prologen och själva boken, utan även inne i handlingen. Han lyckas beta av båda namnvarianterna bara under de få kapitel när sällskapet är i Vattnadal hos Elrond. När Frodo pratar med Glóin heter det Torin, men under rådslaget heter det Thorin. (Kanske för att även Thrór och Thráin nämns, och han då tyckte att det blev svårare att fimpa h:na.)

Men det är ett större avstånd mellan ett namn som står helt för sig och ett släktnamn än mellan ett tillnamn som används tillsammans med ett "förnamn" och ett släktnamn. Så det känns som ett större steg att göra det förstnämnda till något som till formen närmast är ett släktnamn.

Jag syftade nog främst på att det av citatet framgår att Tolkien tänkte sig en skillnad mellan hur namnet Eikinskjaldi används i Völuspá (som ett "separate name", det är ju en snubbe där som heter bara så) och hur han själv använder det (som ett tillnamn - jag antar att det är den betydelsen av "surname" han syftar på här, som en synonym till sitt tidigare "nickname"). Om det är två olika användningsområden av namnet vi har att göra med så ger det kanske stöd till att inte behöva använda den typiska Völuspá-översättningen, som väl är Ekenskölde, utan kunna välja en lite annan form som t ex Ekensköld. Den stackars fattiga engelskan klarar ju inte av att göra den distinktionen, annars kanske Tolkien hade gjort den själv.

Ja, men då är vi tillbaka i den rent subjektiva betraktelsen att Ekensköld låter mer som ett efternamn än Ekenskölde. Jag tycker ju också det, men något stöd för detta utöver tycke och smak hittar vi väl inte här. Snarare tvärtom, då ju Tolkien betonar att det är Eikinskjaldi, med -i och allt, som är ett namn och inte ett tillnamn.

"Am I right in guessing that you are the Glóin, one of the twelve companions of the great Thorin Oakenshield?"

"- och jag har säkert rätt i mitt antagande att det är den berömde store Glóin själv, jag har äran att tala med, en av den odödlige Torin Ekensköldes tolv följeslagare?"

Ni hävdar att Ekensköld är varianten med "efternamnsklang", medan jag anser att det är Ekenskölde som låter så. Det verkar inte finnas något rätt eller fel här, utan bara personlig smak.

och såvitt jag vet brukar man inte översätta great med odödlig, utan någon konkret anledning.

(Förlåt om det där blev något svamligt, min Hobbitöversättning kidnappade mig igår kväll och vägrade släppa iväg mig förrän framåt morgonkvisten )

Stackars obildade människor, de vet inte vad de går miste om när de aldrig sitter i timmar och grubblar på vilka namnformer som passar bäst i en Tolkienöversättning

Var det något särskilt du tänkte på?