Den stegrande kamelen skrev:
Intressant fråga! Eftersom jag inte har ägnat mig åt att översätta
The Hobbit någonting, och inte har planer på att göra det heller, så har jag inte funderat på saken förut. Thorin nämns några gånger i LotR, men jag har inte stött på honom än. (Jag har tills vidare hoppat över prologen.) Men i det sammanhanget känns det ganska givet att behålla h:et. I hoberboken (som Ohlmarxisten alltid kallar den

) är det helt klart en mer öppen fråga.
Men spontant skulle jag nog faktiskt göra som Andersson och köra med
Thorin. Dels för att undvika att namnen diffar mellan böckerna (annat än om de gör det i original, förstås). Och dels för att jag faktiskt inte tycker att det där Th:et stör. Vi har ju det på svenska också ibland, t ex i det mycket vanliga namnet Thomas (vanligare än Tomas utan h till och med, tror jag). Skillnaden gentemot engelskan är att det inte blir ett Þ-ljud på svenskan, utan helt enkelt uttalas som T. H:ets enda funktion är att det ser lite bättre och "snofsigare" ut då (rent subjektivt, förstås). Men om man nu kan knö in det, och alltså behålla originalets och efterföljande boks form, utan att förlora något på kuppen, då tycker jag att det känns som rätt väg att gå.
Om jag översatte LotR skulle jag ha klart lättare för att behålla Th-, men för mig som bara hållit på med hoberboken (I like it

) är det en annan fråga (som jag tar en annan dag, tror jag). Dock används accenterna i dvärgarnas namn (t.ex. Glóin och Thráin) där, något som Tolkien har valt att inte göra i hoberboken, vilket ger namnen en mindre främmande och mer "barnboksaktig" karaktär. Alltså
är det en skillnad mellan hur namnen skrivs i de olika böckerna.
Th- fyller, precis som du säger, ingen funktion i svenskan förutom rent estetiskt, vilket inte riktigt känns som om det stämmer överrens med Tolkiens namn, särskilt inte där namnen redan har förenklats/anpassats. Dessutom översätts Þ i isländska texter (åtminstone i de sagaöversättningar jag har hemma) till T på svenska, och det är ju just från Þ Tolkiens dvärgar får Th- i början på sina namn.
Ohlmarxisten skrev:
Andersson vek ned sig redan i ringböckerna. Han berättar om det i sin underhållande dagbok,
Översättarens anmärkningar.

Hmm, måste verkligen ta reda på vart mitt/farsgubbens exemplar av den har tagit vägen och läsa om den. Är säker på att den kommer vara ännu intressantare nu när jag (antagligen) kan relatera lite till hans problem.
Ohlmarxisten skrev:
Det verkar finnas någon föreställning om att dvärgarna inte har anglifierade namn hos Tolkien (om vi bortser från Torins tillnamn) och att namnen därför inte ska vara försvenskade i en översättning till svenska. Men Tolkien är snarare inspirerad av engelsk namngivning på området, skulle jag säga. Så jag ser inget egentligt problem med att göra som Hallqvist.
Precis - namnen är redan anglifierade i Tolkiens text, alltså är det bara naturligt att fortsätta processen på svenska.
Ohlmarxisten skrev:
Man kan även gå ett steg längre mot svensk namnpraxis, vilket Andersson tydligen tänkte sig, och byta det avslutande "i"-et i namn som Ori mot "e". Vi pratar ju inte om Loki eller Bragi på svenska.
Tja, varför inte? Rent principiellt åtminstone

Zetterholm kör ju med
Oni och
Gloni. (Det heter de dock även i Codex Upsaliensis enligt farsgubben har jag för mig, så ifall det är menat som en försvenskning eller inte vet jag inte.)
Den stegrande kamelen skrev:
Språkprofessorn Henrik Williams var tvärt emot att göra på det här sättet, har jag för mig att Andersson skriver i sin Ö. A. Men jag minns inte - får vi någonsin höra Williams argument?
Om det inte står med kan jag försöka ta reda på det, om du vill. Nu är jag nyfiken...