Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Nej! Är det inte illa nog med de 95% av boken jag inte har översatt än? Tänker du nu sabotera det lilla jag har fått klart också?

Haha! Cliffhanger... Nu mår du va?
Men å andra sidan hinner man ju spekulera en del över vad du kan mena .

Hur gör du, kamelen, förresten med Domherren och hans berg och dess klyfta/stöt? Anledningen till att jag frågar är för att jag själv inte kan med någon av Anderssons benämningar. (Inte Ohlmarks heller, för övrigt.)

Alltså; jag kan inte med Ohlmarks benämningar heller! Ett tag lät det som om Ohlmarks och jag var överens rörande Anderssons...

Jag har inte riktigt kommit dit än. (Det är nästa mening, faktiskt! Men jag har inte haft tid att översätta något i dag.) Men Domstöten är genialiskt, det kommer jag nog att behålla, så får resten ge sig utifrån det.

Tycker du verkligen det? Jag har hela tiden stört mig på det uttrycket. Som koppling till Bibelns (versal ) "crack of Doom" är det måhända genialt, men den engelska dubbla betydelsen går helt förlorad, då en stöt inte är en spricka utan enbart ett basun-tut eller en elektrisk reaktion, eller en brottslig handling. Och det stör mig jättemycket.

Och har det nu rotats fram någon svensk betydelse för spricka, klyfta eller motsvarande utifrån ordet "stöt" så köper jag i alla fall inte det. För jag associerar inte till sprickor när jag hör "stöt". "Crack" är ett vanligt ord på engelska. Och det här problemet tycker jag att vi trillar på för ofta. Vanliga engelska ord har ett udda och bortglömt motsvarande ord på svenska som vi krystar in i vår svenska översättning. Samma med Blackkällsdalen och Torna, och många andra Anderssonska lösningar. Riftedal är ytterligare en, men den lösningen är så fin och ligger så nära originalordet, att den får mitt gillande. Det får inte Domstöten. Jag vill se ordet i landskapet, så att säga. Black och torn och stöt...? Inga bilder här inte. Detta sista påpekande apropå diskussionen om varför vi översätter till svenska; just för att vi svenskar lättare ska kunna se, känna, tillgodogöra oss verket. Men på engelska är naturligtvis "crack of Doom" genialiskt. Det är fantastiskt!

Angående Domstöten...

Jo, jag hade för mig att jag hade läst det här någonstans. Det jag lite spydigt kommenterar med: "Och har det nu rotats fram någon svensk betydelse för spricka, klyfta eller motsvarande utifrån ordet "stöt"..." beror på den länkade tråden.

Det stämmer säkert att "stöt" betyder gruvöppning, dagbrott. Men det är för ovanligt, för vagt i modern svenska enligt mig. Liksom "Torna". "Hollin" för "land of holly" är självklart för en engelsk publik. Men jag visste inte att jag skulle associera till järnekar när jag läste "Torna". Och jag ser ingen rämna i bergssidan när jag hör "stöten". Och så dålig på svenska språket är jag inte, att det kan bero på det. Det är lite som Ohlmarks översättning av Three is Company till Tres faciunt collegium. Det låter som ett vedertaget citat inom t ex studentkretsar, som för vissa blir tydligt, men inte för alla de/oss som inte har läst latin eller på annat sätt kommit i kontakt med citatet. Nej, här är jag kinkig som en gammal skärgårdsgubbe! Vidare undrar jag om det är ett vedertaget uttryck för det bibliska "crack of Doom" att på svenska säga "Domstöten"? Finns den traditionen bland kristen språkkultur? Det är ytterst avgörande för kvaliteten på ordet "Domstöten".

Andersson har gjort sin läxa, dubbeltydigheten finns där, men inte mystiken, spänningen, den ödesmättade tonen. Inte heller tydligheten. Och det är detta jag stör mig på, inte bara i detta exempel, utan ofta i hans översättning; felfritt men uddlöst. Annars hade jag kunnat skippa mitt eget projekt. För mig är nog ändå sprickan/klyftan/rämnan viktigast, liksom även tyngden i engelskans ej sammansatta ord. "Mount Doom"; "Crack of Doom". Här är jag alltså helt inställd på min känslomässiga våglängd. Logiskt håller jag med om det geniala.

Det är bara en brist på allmänbildning från din sida. (Och från min, för jag var heller inte bekant med ordet innan den där tråden tog upp det.) Åtminstone Stora stöten vid Falu koppargruva borde man faktiskt ha hört talas om. Och att försöka anpassa sin översättning till någon lägsta gemensam nämnare, så att ingen av de tänkta läsarna skall behöva riskera att träffa på något de inte redan kände till, det ligger inte för mig i alla fall.


Kanske det. Men i det fallet är det helt och hållet ditt eget fel som har läst slarvigt. Erik har gjort det mycket snyggt, han presenterar ordet "stickeltorn" som en synonym till järnek några meningar innan namnet Torna dyker upp.


Det är inte det vanligaste uttrycket för företeelsen - det är nog "domedagsbasun" eller "domsbasun" - men det finns dokumenterat i SAOB. (Tycker jag mig minnas. Men någon illbatting har dragit sladden ur SAOB för tillfället, så jag kan inte kolla. Förfärligt! Hur skall jag kunna översätta någonting alls utan SAOB?)


Jag är visserligen inte bekant med gamla skärgårdsgubbars typiska sinnelag, men "kinkig" får jag nog instämma i!
Nej, allvarligt talat, det känns som om du kräver den perfekta översättningen i alla de här fallen. Den finns inte! Det är bara att leva med och göra det bästa av det. Man får inte med allt som ryms i originalets underfundiga namn, så vad är viktigast? Hur skulle du själv t ex översätta Hollin på ett sätt som gör järnekskomponenten tydligare men ändå låter som ett rimligt namn på ett land? (Själv fattade jag för övrigt inte associationen mellan Hollin och järnek förrän väldigt sent, trots att jag var väl förtrogen med det engelska ordet holly. Den där -in-ändelsen lyckas gömma trädet väldigt effektivt.)


Men med allt detta sagt får jag ändå ge dig rätt i huvudfrågan! Domstöten är genialiskt, hävdar jag fortfarande, som ett sätt att överföra Tolkiens ordlek till svenska. Men ordleken är inte det viktigaste här, utan känslan i namnet. Och du har till slut lyckats övertyga mig om att den är otillräcklig. Domberget har jag aldrig gillat, det hade gått bort hur som helst. (Kanske hade det t ex fått bli Domens berg istället.) Men Domstöten lider faktiskt också av samma brist på domedagsstämning.

Tills vidare (om jag inte ångrar mig igen ) kommer jag därför att köra med... (*trumvirvel*) ... Ödesberget och Ödets svalg.

OED anger att "doom" kan betyda "[t]he last or great Judgement at the end of the world". Betydelsen betecknas som arkaisk och idag främst förekommande i frasen "crack of doom". Så det är verkligen inget fel på Domedagsberget. Men man ska fördenskull naturligtvis inte dra massa förhastade och absurda slutsatser om att de midgårdska föreställningarna om en domedag sammanfaller med kristna eller andra föreställningar. Det är som att dra slutsatsen att Fylke är ett norgelän, att Denethors ämbete är en exakt motsvarighet till något medeltida ämbete eller att rohirrim verkligen är anglosaxer. Och om någon nu ändå tvivlar så upplyser Tolkien oss i Guiden om att den domedag det här handlar om är "the 'doom', the final end of the Third Age, that it was foretold would befall when Isildur's Bane was found again".

Domedagsklyftan har jag därför heller inget emot. Och gillar man Anderssons lilla skämt så fungerar det även med "domedag" som grund.

Nej, och det är inte huvudsyftet. Men jag väljer nog att i första hand ta ord som beskriver det primära, i det här fallet en öppning.

Ja, visst är det snyggt, om man nu vill välja Torna. Men det vill inte jag, måhända av personliga skäl, för att jag föredrar att kalla trädet för just järnek. Det heter så för mig, kort och gott.
Jo, jag skulle göra precis så som det står i min översättning. Järnemark. Jag tycker inte att man måste förstå av namnet att det handlar om järnekar, men när Gandalf säger:...så blir ju det glasklart. Här väljer jag helt enkelt annorlunda än Andersson, utan att på något sätt underkänna hans val.
Jag har än så länge just "Domens berg". Och "Crack of Doom" har jag tills vidare översatt med "Domens gap". Anderssons ordlek är betydligt bättre än min, men om man nu kan tänka sig att basuner gapar så har jag i alla fall försökt närma mig dubbeltydigheten till viss del. Men som jag tidigare sagt: får man bara till en nödlösning, är det bättre att överge den helt och pröva något helt annat.
Du har helt rätt i att Ohlmarks översättning inte är felaktig. Det var inte det jag menade, om det lät så. Jag tycker helt enkelt att det blir för långt och otympligt.

Och så kan jag tillägga att jag velar fram och tillbaka, (och inte bara rörande de här två namnen). Det kan hända att det blir just "Domedagsberget" och "Domstöten" i slutändan, trots allt. Jag måste bara ogilla färdiga förslag så länge som möjligt, för att lämna plats för andra, ev bättre. Men kommer där inga bättre, så ger jag Ohlmarks och Andersson erkännandet att de har hittat de optimala svenska orden för platserna.

Det fanns egentligen ingen som helst anledning att tro att du tyckte att den var felaktig. Jag borde ha citerat Kamelen istället!

Gick och funderade på det här med "Domtutet" idag, på vägen hem.
Så fann jag två nya förslag på sprickan. "Yttersta domen" och "Domedagbrottet".

En milstolpe är uppnådd! Jag har precis gjort klart andra kapitlet! Nu är det bara resten kvar...

Det är därför jag har varit lite frånvarande här de senaste dagarna. Jag fick vittring på kapitelgränsen och ville fokusera på att nå dit. Men nu är det gjort!

Min översättning, två hela kapitel ( ), finns att beskåda här. Jag begär definitivt ingen detaljgranskning, men om någon har tid och lust tar jag tacksamt emot lite allmänna synpunkter om språkbruk och sånt. Flyter svenskan bra? Finns där några spår av svengelska? Håller jag en något så när konsekvent ton i "berättarrösten", och travar den ungefär lika högt som (men helst inte alltför mycket högre än) Tolkiens original? Framgår skillnaderna i sätt att uttrycka sig mellan de olika karaktärerna? Alla tankar på de temana är varmt välkomna!

Grattis, och välkommen till resten !
Har laddat ner och ska med glädje titta och tycka.

Grattis! Ska vid tillfälle sätta mig i bästa läsfåtöljen.