Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Jag har själv en kommentar till första raden:
Vill man få med just Dimmiga bergen, som i originalet, är det här en möjlig översättning. Problemet är dock att det låter som att dvärgarna utgår från Dimmiga bergen, vilket de ju inte alls gör, och inte heller torde ha trott när den gamla sången skrevs. Därför har jag kommit på en variant på första versen:

Långt bortom bergens bistra kval
mot gamla grottor norr om Dal
vi kosan styr, förrn dagen gryr,
att söka det guld som draken stal.

På det sättet får jag med allitterationen, vilket jag anser är så viktigt att man inte får strunta i det. Nu är frågan: är Dimmiga bergen så viktiga att de bör vara med i versen, eller är sättet på vilket resan/avståndet beskrivs det viktigaste? Och vilket av alternativen låter bäst rent poetiskt?

Jag tycker definitivt att din valda lösning är bättre. Allitterationen är, som du säger, väldigt central här och att få med den är väldigt bra gjort och gör att det låter bättre rent poetiskt. Dessutom rättar du till så att det låter mindre som att dvärgarna kommer från Dimmiga bergen.

Angående huruvida Dimmiga bergen måste nämnas: Dimmiga bergen är ju ändå utan tvekan den centrala bergskedjan i den här delen av Midgård så om det är några berg man kan kalla bara "bergen" så är det dem, tycker i alla fall jag.

Så får det väl bli Långt bortom bergens... Det slår mig nu att det ligger väldigt nära Hallqvists Långt bortom berg och dimhöljt stup. Jag är förövrigt mycket förtjust i hennes översättning av dvärgarnas sång, men eftersom hon inte har rimflätan
A
A
BB
A
utan nöjer sig med
A
A
B
B
så ville jag försöka göra en egen översättning. (Det kan tillochmed tänkas att det var så mitt projekt att översätta hela The Hobbit tog sin början. Jag är sedan ca ett år tillbaka klar med hela boken. Puh!)

Jag tycker att det var ett riktigt beslut att göra egna översättningar. Sådant ska alltid uppmuntras! Dessutom är den rimflätan en av Tolkiens bästa lyriska bedrifter, tycker jag, och att inte ta med den är att strunta i en viktig guldklimp i sin översättning.

Den här tråden kom på tal i en annan diskussion, och den påminnelsen fick mig att återuppta mitt gamla projekt att försöka översätta Éomers kväde på Pelennors slätt:



Jag har ju försökt några gånger förut i den här tråden, men inte lyckats åstadkomma något jag trivts med. Men nu i natt lossnade det lite, och nu känner jag att jag är om inte färdig så åtminstone ett steg närmare än förut. Alla åsikter (inklusive ev sågningar) mottages med tacksamhet!

Vid närmare eftertanke(ns kranka blekhet) trivs jag inte riktigt med "Nu att...", det blir lite för otympligt. Ett visst mått av bristande tymplighet hade varit OK, den där "Now for..."-konstruktionen är ju inte särskilt alldaglig i originalet heller. Men den här lösningen känns för ögonblicket inte riktigt bekväm.

Det får bli "Nu blott" tills vidare, tills jag kommer på något bättre. (Jag vill ändå helst ha med ordet "nu" på något sätt. Annars kunde man ju göra det enkelt för sig med "Tid att..." eller "Dags att...".)

Jag gör en liten ändring till i Éomers kväde, för att framhäva andra radens särart jämfört med de andra. Dess andra halvrad skall ju vara "falling" (A) istället för "clashing" (C), så att hela mönstret blir:

BC
BA
BC
BC

Allt enligt Ohlmarxistens högintressanta inlägg tidigare i den här tråden, som sammanfattade hur Tolkien själv beskrev versmåttet i Beowulf, och därmed indirekt versmåttet i sin egen rohirriska diktning. Vad jag gjort på ren svenska är att ta bort två obetonade stavelser mellan andra och tredje betonade (och allittererade) stavelsen i diktens andra rad - "under solen med svärdet draget" blir "under sol, svärdet draget". Det blir en aning knöligare svenska på det viset, men versmåttet blir mer korrekt. Frågan är om det är bättre?

Fast i ärlighetens namn klarar inte heller första raden i den här versionen metern riktigt. Den skall egentligen, precis som övriga rader, börja med en "fanfar": ta-ra-ri, ta-ra-ri (out of doubt, out of dark), och sluta med en "clashing", två betonade i rad (day's rising). I min tappning blir det ett lite småtrött ta-ri-ra, ta-ri-ra (ur missmod, ur mörker), och en okynnesstavelse mellan de betonade i andra halvan (till morgonljuset. Men att få till både trippelallitterationen, fanfaren och krocken samtidigt är mer än jag mäktar med, åtminstone för tillfället.

När jag ändå är i ändringstagen byter jag också ut "Nu blott" mot "Tid att" i fjärde raden, för att känna på om det kanske ändå är att föredra.



Något som inte riktigt slagit mig tidigare, som ger lite kompensation för den extra svårighet man utsätter sig för om man vill översätta metern så här strikt, är detta: Enligt "reglerna" behöver andra betonade stavelsen inte allitterera! I Tolkien original gör den ju inte det i tredje raden (To hope's end I rode, and to heart's breaking), men däremot i övriga tre rader. Om han hade någon speciell avsikt med att låta just den raden avvika, eller om han bara inte kom på något bra på tredje raden, det är inte gott att veta.

Men om man inte känner sig tvingad att hitta ett ord på rätt begynnelsebokstav på den platsen i någon av raderna, då blir det betydligt lättare. Och inte heller behöver man egentligen sluta varje rad på ungefär samma sätt, så som Tolkien gör: (rising / unsheathing / breaking). Det ger ju lite extra betoning åt sista raden, när han plötsligt frångår ing-andet, och får "nightfall" att eka lite extra ödesmättat. Men det är överkurs, inte ett krav enligt versmåttet, så där kan man vinna sig lite ytterligare frihet.

Med detta i åtanke slänger jag också in en andra variant, som är betydligt mer omgjord jämfört med tidigare försök. Metern är bättre, men jag har istället frångått trippelallitterationerna på alla rader utom en. Är detta bättre? Tyck gärna till! Själv börjar jag komma så nära så jag inte ser dikten längre för alla bokstäver...



Uff! Det är allt annat än lätt, det här att översätta metriskt strikt, allittererad vers. Men kul!

Jag måste säga att 1) jag tycker överlag Ohlmarks gör bättre ifrån sig än Olsson , dock med undantaget Badsången där Olsson visar prov på en riktig bra översättning. Nu är det så att jag har fastnat på Galadriels kväde ( I sang of leaves) och måste då nämna att 1) håller själv på med en översättning av denna (åtminstånde för tillfället är den min favorit) fantastiska dikt. 2) Olssons version är horibel , även fast ohlmarks inte är top - noch så är den i alla fall mer väljudande.

Kul! Hoppas verkligen du lägger in den här när du börjar känna dig klar.

Det lär dessvärre ta ett tag då jag har kört ohjälpligt fast* och just nu inte har tiden att dyka djupare ner i det svenska språket. men någonstans måste man börja . Föresten finns det något takt schema för den dikten att tillgå någonstans ? de första raderna är ju kanska klara att det sist ordet på den övre raden skall rimma på den nedre radens sista ord. men sen ?

Kul att hemmaöversättandet fortskrider bland TAs medlemmar.

Huruvida det finns något taktschema, vet jag tyvärr inte. Men just dikten "I sang of leaves" (om den officiellt heter så) har en ganska enkel och klassisk takt/rytm: Ta-ram ta-ram, ta-ram ta-ra, ta-ram ta-ram ta-ra. Rad åtta skiljer sig något, men med tanke på hur engelska fungerar, märks det knappt. Det är ordet "sundering" som egentligen bara bör ha två stavelser. Dock säger man ju snarast "sundring" när man uttalar det.

Jag har själv översatt den här sången. Funderar på att lägga upp den, men du kanske vill bli klar med din först, innan du ser andras lösningar på svenska.
Lycka till!

Vi kan väl ta och lägga in dikten i fråga, så att alla vet vad vi pratar om. Detta är alltså sången som Galadriel sjunger på sin svanbåt inför avskedsbanketten i Lórien.

I sang of leaves, of leaves of gold, and leaves of gold there grew:
Of wind I sang, a wind there came and in the branches blew.
Beyond the Sun, beyond the Moon, the foam was on the Sea,
And by the strand of Ilmarin there grew a golden Tree.
Beneath the stars of Ever-eve in Eldamar it shone,
In Eldamar beside the walls of Elven Tirion.
There long the golden leaves have grown upon the branching years,
While here beyond the Sundering Seas now fall the Elven-tears.
O Lórien! The Winter comes, the bare and leafless Day;
The leaves are falling in the stream, the River flows away.
O Lórien! Too long I have dwelt upon this Hither Shore
And in a fading crown have twined the golden elanor.
But if of ships I now should sing, what ship would come to me,
What ship would bear me ever back across so wide a Sea?


Som Randalin säger så är det en förhållandevis enkel grundläggande meter i den här versen. Det fortsätter med samma rytm och samma slutrim hela vägen som i de första raderna. Förutom att man får dra ihop "sund-ring" på åttonde raden för att få ihop det så måste man också knô ihop "I have" till "I've" på elfte raden.

Fast sedan finns det ju sådana komplikationer som upprepningar av ord på samma rad : t ex "of wind I sang, a wind there came" eller "Beyond the Sun, beyond the Moon". Det finns också upprepningar på efterföljande rader: t ex "in Eldamar it shone / I Eldamar beside" eller leafless Day / The leaves are falling". Och så finns det gott om okynnesallitterationer som man måste gissa om Tolkien gjorde avsiktligt eller om de är en slump: t ex "O Lórien! Too long" eller "bear me ever back". Och som vanligt är det omöjligt att få med allt samtidigt i sin svenska version, så man måste välja vad av allt detta man tycker är viktigast. Kort sagt - en utmanande och kul dikt att översätta! Jag har själv aldrig försökt med just den här.


Vad är det du säger, människa? Sitter du alltså och tjuvhåller på översättningar!? Om du har översatt mer än halva LotR, som du skrev i en annan tråd, så har du förstås en rejäl bibba andra verser färdiga också. Nä, vet du vad, så här får det verkligen inte gå till! Folket kräver att få se vad du åstadkommit!
(Eller, du kan väl åtminstone pytsa ut någon enstaka vers i taget lite då och då? Snälla? )

okej , trots mitt förra inlägg så lossnade i princip allt när jag var på promenad med min hund så här kommer den , innan måste jag bara säga att detta är första gången jag översätter och att jag har fått tillgå vissa ( förvånansvärt få) krumbukter för att få allt att gå ihop , jag blev i alla fall nöjd :

Jag sjöng om löv , om löv av guld och gyllene löv där växte fram
om vind jag sjöng och vind där kom och blåste på de smäckera grenars stamm
bortom måne, bortom sol på hav låg skummet tätt
ett gyllenträ växte där på Ilmarinens slätt
under stjärnors sken i skymnings land i Eldamar den brann
i Eldamar vid Tirion de fagra alvers skans
där gyllenlöven länge växt i vittförgrenta år
allt medan bortom havet här faller alvers tår
o Lórien nu är vintern här och lövlös dag tar vid
och strömmen tar nu lövens kropp , floden rinner strid
o Lórien på denna strand jag dväljts för mången år
och tvinnar mig en krans utav kala elanor
men om jag sjunga nu om skepp vad skepp skall till mig bli
vad skepp skall havet låta mig att föra den förbi

egna kommentarer , ja jag har ju fått göra vissa bedömningar och alterationer för att texten på ett vackert och melodiskt sätt skall få en svensk språkdräkt. Vissa stycken har jag kämpat med det skall medges. Rad 5 och 6 är kardinal exempel ( och de två sista raderna också) jag valde att när det stod shone i original texten översätta det med brann dessutom blev jag tvungen att göra om Tirion från stad till en skans för att det ska rimma ( vilket det inte gör men skan gör det och det fick duga) och dessutom fick jag lägga till adjektivet fagra framför alver. de sista raderna är nog mina favoriter i orginaltexten men också en av de mer svår översatta om man vill förmedla och jag kan väl inte säga att jag är överlycklig med /../vad skepp skall till mig bli /../ och inte heller blev den påföljande raden optimal ( även fast den blev bättre). om man skulle kunna få lite konstruktiv kritik så skulle det uppskattas , dessutom vore det ju roligt om Randalin la upp sin så man får jämföra

Asch, jag trodde aldrig du skulle fråga...

Jo, det har blivit en hel del. Med blandad kvalitet, kan väl tilläggas.
Men vi kan väl börja med "jag sjöng om löv", eftersom den avhandlas just nu.
Upptäckte precis att jag har fuskat med jamb-inledningen i ett par rader, och har därför rättat till det med en del trista "Och". T ex "Och bortom måne..." (En jamb är ett "ta-ram" i dikt.) Står det "Beyond the Sun, beyond the Moon..." så blir det i alla fall halvfel att skriva "Bortom måne, bortom sol". Där av "Och bortom..." (Att jag sedan har vänt på ordningen av himlakroppar, beror uteslutande på rytmen och för att det inte har någon faktisk betydelse vilken som nämns först. Här har för övrigt Treebeard och jag valt lika, av samma skäl, antar jag .)

Treebeard. Din dikt tjänar på att friseras i rytmen. Dina halvrim kan alltid ursäktas med att Tolkien själv halvrimmar till och från. Men vill du ge det en andra omgång, så tror jag du bör låta Galadriel rimma "rent".

Poetisk frihet i gramatiken är alltid förhandlingsbart, och jag kan inte påstå att jag sitter inne med alla rätta svaren. Dock tror jag att "för mången år" bör ändras, liksom "om jag sjunga nu". De, eventuellt tänkta, ålderdomliga formuleringarna, klingar inte som jag skulle önska (men det är jag, det). Det har bland annat med singular och plural att göra.
Jag tycker att din översättning är vacker, och att du har lyckats mycket bra med många av rimmen, t ex "fram" och "stam", och "lövlös dag tar vid"/"floden rinner strid". Snyggt och elegant.

Så... Upp till bevis.
Nå! Alltså! Här har vi den:

Jag sjöng om löv, om löv av guld, och guldlöv sågs slå ut:
om vind jag sjöng, där kom en vind i grenarna till slut.
Och bortom måne, bortom sol, gick skum på havets våg,
och bredvid strand vid Ilmarin ett gyllne träd man såg.
Det strålat under Evigaftons stjärnors spröda ton
i Eldamar vid murarna runt alvers Tirion.
Där har de gyllne löven vuxit städse år för år,
dock faller hitom Delande haven mången alvisk tår.
O Lórien! Se vinter nalkas, kala nakna tid;
Ack, löven faller ner i floden, bort far strömmen strid.
O Lórien! Här lever jag i allt för många år
och tvinnar bleka kronor av den gyllne elanor.
Men om jag sjöng om skepp – säg vilket skepp kom då till mig,
Vad skepp kan föra mig tillbaks på öppet hav till dig?

Jag väntar med att kommentera era fina översättningar till i morgon eller så. Men jag tänkte bara sticka in så länge med en länk till ett tidigare inlägg i den här tråden, där Ohlmarks och Olssons versioner av den här versen finns. Kan ju kanske vara trevligt att ha som jämförelse.