Nu har jag läst igenom halva Den stegrande kamelens översättning av A long-expected party och skrivit ner kommentarer om det lästa.,
Jag ber att få påpeka att jag långt ifrån är språkvetare eller lektör. Det är således mina högst subjektiva och eventuellt motsägelsefulla åsikter som följer.
Trevlig läsning...
Kommentarer rörande Den stegrande kamelens översättning av The Lord of the Rings, The fellowship of the ring. A Long-expected party, sid 1-13
Jag börjar från början.
Ringens sällskap är inte en klockren översättning av
The fellowship of the Ring, tyvärr.
Fellowship betyder nästan ordagrant
brödraskap eller
kamratskap.
Sällskap har ett annat synonymt ord i engelskan (om man kan tala om synonymer mellan två språk), nämligen
company eller möjligen
party. Det är en avvikande tolkning, som naturligtvis är okej, men inte lika träffsäker som
brödraskap.
Om man istället försöker tolka
fellowship utifrån historien, dvs det sällskap som ger sig iväg tillsammans med ringbäraren, blir dock ditt val av ord –
sällskap – inte så tokigt. Man förstår ditt syfte, s a s. Men ordet
brödraskap täcker den betydelsen, och det engelska ordet
company hade täckt samma betydelse, men Tolkien valde inte det ordet, så utifrån det anser jag att din tolkning känns lite för fri och personlig.
Ringenversen tänker jag inte kommentera här.
Du har valt att kalla Bilbo för
Backing i efternamn. Kopplingen till namnet på hans hem blir på så sätt lyckad.
Backändan är en finurlig omtolkning av att vägen tar slut vid såväl backens slut som vid herrn som bor där, och råkar ha ett namn som fulländar det hela. Men kopplingen till orginalbetydelsen av
Baggins på väströna ser jag inte. Ohlmarks
Bagger var nästan okej, med sin koppling till orden
bag och
bagage, men nu har du ändrat betydelsen till något som har att göra med Kullens brant, eller har jag missat en synonym till säckar, påsar i ordet
Backing? Vidare har du döpt om hans släktingar till
Lådeman-Backing, något som har litet att göra med
Sackvill- och inte längre har en aristokratisk ton, vilket Tolkien avsåg. (Här tolkar jag högst subjektivt, men jag ser trälårar och kartonger framför mig när jag läser
Lådeman, något som enligt mig inte har någon direktkoppling till aristokrati.)
Sysslet är naturligtvis klockrent, bortsett en avvikelse från engelska orginaltexten. Ordet
Shire är välbekant i engelskan och känns därför naturligt för en engelsk publik. Ordet
syssel är så pass ovanligt för en svensk publik att det duger lika bra med
Fylke i såfall, men varför skulle du föredra andra översättares val av ord? Kanske skulle man ha använt
Länet, men det blir ju så alltigenom tråkigt, och vi vill ju ha lite roligt när vi läser, inte sant.
Jag vet inte om jag är petig, men jag finner ett problem med stilnivån i din text.
”…vad än gammalt folk månde säga troddes det allmänt att Kullen vid Backänden var full av tunnlar späckade med skatter. Och som om inte det var tillräcklig grund för ryktbarheten fanns också hans obrutet goda vigör att förundras över.”
Du använder
månde säga,
troddes det och
obrutet goda vigör, samtidigt som du skriver
tunnlar späckade med skatter. Jag upplever det som att originaltexten ligger någonstans mitt emellan dina två stilnivåer, som jag anser högtravande i de tre första exemplen, och snarast slangartad i det senare.
”Time wore on, but it seemed to have little effect on Mr. Baggins” översätter du med ”Tiden gick, men den tycktes föga påverka herr Backing.”
Jag får för mig att du undviker att använda för många ord, samtidigt som du försöker hitta mer ålderdomliga ord istället för att söka översätta rakt. Tolkiens språk är enkelt och rättframt: ”…
men det verkade/tycktes ha liten effekt…”, medan du väljer
men det tycktes föga påverka.
Däremot väljer du att översätta den mest högtravande delen av Tolkiens mening: ”
time wore on” med ett mer vardagligt ”
gick” istället för ”
förflöt/framskred”. Kompenserar du detta genom att medvetet vara mer högtravande i bisatsen?
Som en jämförelse tar jag med Ohlmarks och Anderssons överättning av samma text:
Vad Ohlmarks beträffar har han helt missat meningen. Synd.
”Tiden gick, men den tycktes inte ha någon större inverkan på herr Secker.” (Andersson)
Du och Andersson är överens om ordet
tycktes, men i kombination med
inte ha någon större inverkan istället för med
föga påverka, känns det inte alls lika högtravande, anser jag. Jag kan förstå hur du har resonerat. En "rak" översättning (som den jag föreslår ovan) missar betydelsen mer än vad
föga påverka gör, så det finns fog för dina ordval, men då anser jag att Andersson har lyckats bättre genom att helt enkelt ha förskjutit ordens innebörd från "
tycktes ha liten effekt", som kan missförstås, till: "tycktes
inte ha någon större inverkan".
Jag kommer inte kommentera varje mening lika ingående som den här, utan detta var bara ett exempel på att jag då och då hajar till över högtravande ordval i din annars mycket välfungerande text.
Allmänt kan man väl säga att du ligger mycket nära Anderssons val av ord och uttryck…
väl nära, skulle jag kunna drista mig att säga, om det inte förhöll sig så att jag har upptäckt samma sak med mina egna översättningar. Ibland hamnar de olika översättningarna så nära varandra att man häpnar.
Jag läser vidare utan att störa mig på något speciellt, tills jag ramlar över ett ord som jag upplever som olyckligt; ”
svischade”. Det är beskrivningen av fyrverkeridraken på sidan 10. I originaltexten står det ”
whizzed” och det kan helt riktigt översättas med
svischade, (dvs
whiz kan översättas med
svischa, enl Norstedts svensk-engelsklexikon). Likväl är nog just det ordvalet det mindre lämpliga av lexikonets förslag. Lexikonet föreslår även
vina,
vissla och
susa. Själv använde jag
svepte, ett ord som visserligen ändrar betydelsen något, men behåller den onomatopoetiska effekten till viss del.
Alla sådana här påpekanden kan kännas petiga och onödiga, men det är ju trots allt därför vi lägger upp texter till varandra; för att få kommentarer. Jag har s a s inte på förhand tänkt att reagera petigt på
svischade, utan det är min intuition i läsande stund som reagerar på ordet, och då bör jag nämna det i mina kommentarer. Jag tyckte inte det passade in.
Efter en koll i all mighty Anderssons översättning ser jag att även han använder
svischade, medan all mighty Ohlmarks använder
svepte. Ja ja…
”…en trevlig bankett”.
Nu är jag bra petig, kan tyckas, men jag är tveksam till valet av översättning för ordet
feast av två skäl.
För det första är nog
måltid/festmåltid/kalas närmare vad som avses i berättelsen. En bankett per definition är snarare en högtidlig bjudning i herresäten och slott, än en folklig fest i det gröna.
För det andra har du själv sänkt stilnivån på fest-ord i det här kaptitlet genom att kalla det
Ett efterlängtat kalas, när det lika väl kunde ha hetat
En efterläntad fest. Originalets
party betyder tvivels utan
kalas, men även
fest och
bjudning. Du väljer det mer folkliga
kalas, och då blir det ett stilnivåhopp till
bankett som jag finner väl stort. Betänk att
bankett har ett eget ord på engelska i
banquet. Är det inte så – bäste Herr Kamel – att när du slog i ordboken på ”
feast” stod såväl
festmåltid som
bankett överst, och då lockades du, högst begripligt, att ta till det ballare ordet
bankett? (Ifall detta mitt antagande äger belägg i verkligheten, har jag naturligtvis ingen aning om!)
Det går förstås alldeles utmärkt att behålla ordet
bankett, men
kalas-bankett jämfört med
party-feast rymmer större stilnivåskillnad, åtminstone i mina öron. (Minns att jag själv fick på tafsen för mitt ”
gästabud”.)
Jag känner återigen att det är dags att höja ett varnande finger för din fäbless för högtravande ord. Du väljer att skriva att ”Banketten var mycket trevlig, faktiskt en enda lång fängslande underhållning: rikhaltig, överflödande, omväxlande och utdragen.”
Orden är naturligtvis korrekt översatta, men med tanke på att du redan har använt ord som
föga,
månde och
vigör, m fl, vore det kanske klokt att välja att översätta t ex
rich med
riklig istället för
rikhaltig. Tolkien balanserar mellan ovanliga och vardagliga ord, och jag anser att din text skulle tjäna på att söka sig mer åt det vardagliga i vissa fall. Annars blir man så överrumplad när ett
späckade och ett
svischade dyker upp helt oförhappandes.
” ’Bravo! Bravo! Bravo!’ ropade gästerna och började upprepa det i kör, till synes mer roade av att hylla talet än att lyssna till det.”
Snyggt! Mycket snyggt!
Originalets ”
Hear! Hear! Hear!" är omöjligt att översätta ”rakt”. Här kan man välja olika sätt. Jag har valt att låta gästerna ropa ”
Tystnad!”, men din variant med ”
mer roade av att hylla än lyssna” är briljant. (Jag har en liknande fri tolkning i kapitel 1 i
The Hobbit för just ordet ”
hear!”.)
”I dag är min etthundraelftioförsta födelsedag.”
Har vi ett slarvfel här, eller hur tänkte du? Originaltexten har: ”…
one hundread and eleventh birthday”, inte ”…
one hundread and eleventh-first birthday”.
”…
musical crackers…” bör enligt mig översättas med
musiksmällare el dyl. Du väljer ”
musikaliska smällkarameller” och det ger ofelbart associationer till att smällkaramellerna äger musikalitetens mentala begåvning snarare än dess tekniska egenskaper, och riktigt så tolkade du väl inte Tolkiens originaltext, trots att de flesta bar beteckningen bågdrönare…?
Ungefär halvvägs genom kapitlet väljer jag att ta en paus.
Jag är väl medveten om att de petiga synpunkterna är fler än de positiva; mer ris än ros, s a s. Det ligger i sakens natur. Så länge allt är bra håller man tyst. Men se det som att jag är mycket nöjd och imponerad av texten i stort, och endast vid några tillfällen har reagerat.
Bra jobbat, Kamelen!!!
Med många hälsningar
Randalin