Den stegrande kamelen skrev:
Själv var jag länge inne på "hopte" innan jag till slut landade på mitt "hobble". Egentligen tycker jag att det känns som en minst lika trolig nedbrytning:
holbytla -> hobbytta -> hobbta -> hopte
Absolut!
Citera:
Problemet är bara att det inte låter tillräckligt likt det ursprungliga holbytla, man får inte den där aha-effekten när det ordet dyker upp hos rohirrim. Och detsamma gäller väl även "homt" (och "hompe"!).
Jo, det är onekligen ett problem.
Citera:
Din version av Éomer-dikten vore kul att få ta del av! Vilken pratar vi om då? "Out of doubt, out of dark..."? I så fall har jag själv inte lyckats få riktig fason på den än, trots idoga försök (se tråden
Versöversättningar).
Japp. Min ser ut så här (inte helt bra, men jag vågar i alla fall påstå att den är bättre än Ohlmarks' allitterationslösa vers):
Från missmod och mörker till morgonens rodnad
Kom jag med sång under solen, med draget svärd.
Jag red tills hopp och härjarmod svann –
Till ursinne, undergång och eldröd kvällning.
Och eftersom dikten från Théodens begravning lånar ett par rader från den, kommer här min version av densamma:
Från missmod och mörker till morgonens rodnad
red han med sång under solen, med draget svärd.
Hopp han tände, i hopp han föll –
över död, över fruktan, över undergång upphöjd
från liv och ledsam förlust till lång ära.