Meriadoc skrev:
(Förresten hej alla glada igen! Tänkte bara titta in här och se vad ni har för er... ska väl försöka titta in lite oftare och iallafall läsa vad ni skriver)
Välkommen tillbaka! Skriv gärna också, ju oftare desto bättre. Det är lite glest mellan inläggen här nuförtiden, så du behövs!
Egalmoth skrev:
Också lätt. Det var den synen av Sam som Ringen förvrängde. Frodo trodde ju att han var en orch.
Kapitlet måste vara the Tower of Cirith Ungol.
Helt riktigt. Fasen också! Jag hade nog trott att den skulle bli lite svårare, eftersom jag tog med en så kort snutt...
Du glömde som vanligt att gissa vilken svensk version det var, men det är alltså Andersson. Här är samma två meningar i Ohlmarks version bara som jämförelse:
Ohlmarks skrev:
Det föll en dimma från hans ögon och han strök med handen över sin värkande panna. Den ohyggliga synen hade förefallit honom så verklig, halvt bedövad som han fortfarande var av blåslag och fasa.
Och här ett lite längre utdrag (i Anderssons tappning), så att de som inte kände igen snutten kan orientera sig:
Andersson skrev:
»Nej, nej!« ropade Frodo och slet till sig ringen och kedjan ur händerna på Sam. »Nej, aldrig i livet, din tjuv!« Han flämtade och stirrade på Sam med uppspärrade ögon som lyste av fasa och fiendskap. När han väl höll ringen hårt i ena handen stelnade han till. Hans blick tycktes på nytt bli klar, och han drog handen över sin värkande panna. Den fruktansvärda synen hade tyckts honom så verklig, omtöcknad som han ännu var efter skadan och skräcken. Inför hans blick hade Sam förvandlats till en flinande ork som tafsade på hans skatt, ett otäckt litet kryp med giriga ögon och dreglande käftar. Men nu var synen förbi. Där stod Sam på knä framför honom med ansiktet förvridet av smärta, som om han blivit knivhuggen i hjärtat, och tårar strömmade från ögonen.
Kör hårt, Egalmoth!