Pellegrino skrev:
Ljuse älv
Gandalf nämner
Ljusa slätterna (som även finns på översiktskartan) tre gånger när han berättar om ringens öden för Frodo. Det är ju där Isildur blir av med ringen och Sméagol senare kommer över den. Elrond återkommer till Isildur-storyn när hans rådsförsamling sammanträder och nämner platsen två gånger. Han kallar slätterna för
Ljusa fälten, men vi förstår vad han menar. Gandalf nämner under sammanträdet även
Ljusa fälten som den plats där Sméagol kom över ringen. Berättaren nämner sedan såväl
Ljuse älv som
Ljusa fälten när han redogör för de spaningar som bedrivits efter sammanträdet. Det är enda stället
Ljuse älv förekommer på. Det är helt genomskinligt, eftersom slätterna redan omtalats som ljusa och kopplingen till dessa är tydlig i texten.
Ljusa slätterna omtalas sedan även i bihangen. Där dyker även
Glitterslätterna och
Glitterfälten upp. Det verkar vara alternativa namn på
Ljusa slätterna.
Pellegrino skrev:
Gladden
Slätterna omtalas på engelska som
Gladden Fields och floden som
Gladden River, utom i bihangen där kortformen
Gladden används för floden. Den engelske normalläsaren får säkert även hen bara glada, behagliga och ljusa associationer. Det finns ett verkligt
Gleden, som Ekwall i
English River-Names (1928) säger "may be derived from OE
glǣd 'bright' ". "OE
glædene 'gladdon, Iris' might be the base, if it had a long
æ, but that seems rather doubtful", fortsätter han.
Pellegrino skrev:
>
Ohlmarks 1959. Humpa humparna. Humpa humparna. Humpa humparna. Humpa humparna. Humpa humparna. Humpa humparna. Hump-e hump! Humpa humparna.
Ljusa älven hade varit en mer reguljär och formmässigt mer genomskinlig form, men de ljusa slätterna gör att
Ljuse älv även det är helt genomskinligt. Och det låter bra.
Tolkien 1967. Tolkien går i "Guiden", som bekant, på Ekwalls ratade etymologi. Och redan 1957 hade han beklagat sig över Ohlmarks översättning av
Gladden Fields (brev nr 204). Att namnet går tillbaka på att det växer anglosaxiska liljor där borde man förstå av sammanhanget, menar han. "On a time they took a boat and went down to the Gladden Fields, where there were great beds of iris and flowering reeds", sägs det ju klart och tydligt (I:62). I augusti 1967, efter "Guiden", verkar dock Tolkien vara inne på att jämställa
Gladden med vissa gamla hoberord och de gamla stoornamnen
Déagol och
Sméagol (brev nr 297).
Gladden borde alltså lämnas oöversatt!
Ohlmarks 1971. Åke förstår bihangens
Gladden som en kortform för
Gladden Fields. Det spelar ingen större roll, men Åke rättar ändå detta till viss del i sitt tolkienlexikon.
Glitterslätterna och
Glitterfälten visar sig vid en jämförelse med den engelska upplagan vara
Gladden Fields respektive
Gladden.
Christopher 1977. Och så kom då äntligen alvbibeln. Christopher har försett volymen med ett rejält register där han förklarar en mängd ord. "Partial translation of
Loeg Ningloron; the great stretches of reeds and iris (gladden) in and about the Anduin", säger Christopher om
Gladden Fields. Det alviska
Loeg Ningloron betyder, förklarar Christopher vidare, "pools of the golden water-flowers". Att det är liljor framgår alltså inte av det alviska namnet utan endast av terrängen och det väströna namnet.
Ohlmarks 1978. Åke närmast slänger sig över alvbibelns "42 sidors namnlexikon" för att se hur många fel han begått i sitt eget lexikon. "Till min oförställda glädje var de direkta felaktigheterna egentligen oerhört få", konstaterar Åke och andas ut. Han fortsätter, "strängt taget fanns det bara en verklig 'bombert':
Gladden Fields, som jag i min nöd tydde som 'Glitterslätterna' eller 'Ljusa slätterna' efter verbet
gladden, som betyder 'uppliva, få att glittra, glädja' och
glad med betydelsen 'ljus, glittrande' ". Ja, i verkligheten verkar ju det vara den rimligaste etymologin. "Ordet betyder emellertid 'Liljefälten' efter 'irisliljan', som på gammaldags engelska kan heta
gladden, men det var stört omöjligt att hitta i lexika, där lilja anges med
lily,
swordlily etc.", avslutar Åke (
Tolkiens arv, s. 45).
Adlerberth 1979. Åke fick som bekant inte översätta alvbibeln. Uppdraget gick istället till Roland Adlerberth. I sin översättning använder Adlerberth dock i möjligaste mån Ohlmarks namn. Hur hanterar man med den utgångspunkten Christophers förklaring? Adlerberth väljer det ohlmarkska
Glitterfälten. "Fri och förkortad översättning av
Loeg Ningloron, de vidsträckta områdena med vass och iris (glitter) i och kring Anduin", förklarar Adlerberth. En fin äreräddning, som utnyttjar diskrepansen mellan det väströna och det alviska namnet, måste man säga. Och
glitter förefaller högst rimligt som en fri benämning på denna gula iris. Det liknande
glitterblomster har faktiskt använts för ett gult blomster (
solögon), upplyser oss
SAOB om.
Ohlmarks 1980. Åke fick istället översätta David Days tolkienbestiarium. Han väljer där en annan väg. Åke kallar slätterna för
Ljusa liljeslätterna (även
Ljusa liljefälten) och etablerar på så vis en brygga till ringsagans mer använda namn, samtidigt som han får med liljebetydelsen. Namnen i ringsagan ska således förstås som förkortningar. Är flodens fulla namn
Ljuse liljeälv?
Christopher 1980. Christopher återkommer bara ett par år senare med mer ur faderns skafferi. Även floden nämns nu på ett antal ställen, och terrängens namngivande blomster beskrivs mer detaljerat. Där finns "armies of yellow iris that grew taller than a man and gave their name to all the region and to the river from the Mountains about whose lower course they grew most thickly".
Adlerberth 1982. Adlerberth håller i sin version av skafferiboken fast vid det ohlmarkska
Ljuse älv. Blomstren beskrivs som "härskaror av gul iris, av en art som blev mer än manshög och kallades glitter". Adlerberth infogar som synes även här växtens vardagliga namn. "Denna iris hade givit namn åt hela denna region där den växte så tät och torde väl sannolikt med sin ljusa färg också ha givit Ljuse älv dess namn", fortsätter Adlerberth (s. 373). Det låter onekligen sannolikt.