Tolkiens påhittade efterkonstruerade etymologi är en bisak. Men man kan ju ändå snickra ihop en egen efterhandskonstruktion som gör att det hela hänger ihop, åtminstone på ungefär samma nivå som Tolkiens efterhandskonstruktion hänger ihop. Och vi behöver något sådant för att översätta Appendix F i ringsagan.
Först ett antal målspråksval. Vad översätter vi väströna (hobiska), rohirriska och fornhobiska till? Att väströna i en svensk översättning representeras av svenska är självklart. Tolkien argumentar väl för det i ringsagans Appendix F. Rohirriska får gärna representeras av fornengelska. Den rohirriska kulturen är i viss mening fornengelsk, och fornnordiskan har dvärgarna redan lagt kulturellt beslag på. Fornhobiskan (hobernas "former tongue") karakteriserar Tolkien som ett språk "akin to that of Rohirrim" (Appendix F:I, Of Hobbits). Jag låter fornhobiska representeras av fornnordiska. Det känns tillräckligt nära fornengelska.
Dessa val går i själva verket bättre ihop med vad som sägs i ringsagan än Tolkiens egna val, som får väströnan (vid tiden för ringkriget) att framstå som en ättling i rakt nedstigande led till rohirriskan. Vi behöver dock något utveckla det som sägs i ringsagan om förhållandet mellan det hobiska
kuduk och det rohirriska
kûd-dûkan (eller kanske snarare skriva ut vad som kan sägas vara underförstått). Förhållandet omnämns alldeles på slutet i ringsagans Appendix F. Så här läser man rimligen detta ställe:
Citera:
Since, as has been noted, the Hobbits had once spoken a language closely related to that of the Rohirrim, it seems likely that kuduk was a worn-down form of [the word corresponding to ] kûd-dûkan [in the former tongue of the Hobbits]. (Appendix F:II, Note on three names.)
Tidigare har framgått att det ursprungliga ordet skapades av hoberna själva ,"a name given to the Harfoots by the Fallohides and Stoors" (Appendix F:I, Of Hobbits). Så
kûd-dûkan är rimligen ett rohirriskt lån från fornhobiskan. Eftersom Tolkien valt att låta rohirriska representeras av fornengelska och väströna av engelska är den distinktion jag vill göra i praktiken betydelselös för Tolkien. Fornhobiska sammanfaller i praktiken med rohirriska hos honom. I vår situation utgör dock Tolkiens sammanslagning inte bara en teoretiskt otillfredsställande förenkling utan skapar även praktisk förvirring. Jag förstår därför det citerade stycket i enlighet med den mer utarbetade teorin.
*KuddukaI ringsagan ges inte det fornhobiska ordet för halvlängdsfolket; i utkasten finns dock flera försök att konstruera en obsolet väströn form, men det sker under delvis andra premisser än de som anges i ringsagan. Kanske bestämde sig Tolkien för att det fornhobiska ordet fullständigt fallit i glömska vid tiden för ringsagan; det skiljde sig säkert ändå inte så mycket från det rohirriska. Och vi behöver inte rekonstruera det. Vi kan helt enkelt lämna saken som den är. Ja, det är vad vi bör göra. Vi känner ju faktiskt inte till det fornhobiska ordet. Men det blir betydligt enklare att referera till ordet om vi ger det en konkret form. Så låt för diskussionens skull ordet vara *
kudduka!
Den fornnordiska representationen av
kudduka behöver vi egentligen inte heller rekonstruera, eftersom ordet inte heller behövs i ringsagan. Men det är lite av en hygienfråga att ändå göra ett försök. Vi är nu i den situation som professor Williams indikerar i sin recension av nyöversättningen av ringsagan (DN 2004-09-27) och utvecklar något i ett
mejlsvar till Eluréd här på forumet:
Citera:
Det är nog bara 1000 år mellan holbytla och hobbit. Men på svenska skulle ordet ha blivit hobbeg (från holbyggir 'hålbyggare') eller hobbo (från holboi 'hålboare').
Holboi, eller för att vara mer precis
holbui, är Tolkien själv inne på som den isländska ekvivalenten i samband med en planerad isländsk översättning. Det stämmer dessutom bättre än
holbyggir med det ingångsvärde på betydelsen som anges i hoberbokens första mening.
Kûd-dûkanDet rohirriska ordet ges i ringsagan som
kûd-dûkan och ska översättas, eftersom det förekommer översatt i ringsagan. Och har vi valt fornengelska för rohirriska ska det översättas till fornengelska. Kan man använda Tolkiens *
holbytla? Vi kan höra farbror Tolkien stöna och grubbla. Inledningsmeningen från hoberboken kommer tillbaka till honom som så ofta förut:
Citera:
In a hole in the ground there lived a hobbit. Hrrum, hole-hobbit. Something in it. Hobbits, the hole-dwellers! Holbuende? Too far from hobbits. Gawain. Of alle that here bult, hm, Of all that here abode. Holbytla! We nailed it, my hobbit. Holbytla > hobbit. Holbytla, the hole-dweller? Hold back. Holbytla, the hole-builder! Real Rohirric. Kûd-dûkan, the hole-dweller!
Tolkien kämpar med att
hobbit är ett fixerat ingångsvärde och maklar till slut lite med det andra fixerade ingångsvärdet, betydelsen "hole-dweller", för att få till det. I en svensk översättning är
hobbit inte något fixerat ingångsvärde. Närmast till hands ligger därför det betydelsetrogna
holbuende. Det fungerar bra som ett rohirriskt lån från fornhobiskan. Och effekten blir bättre än i den engelska översättningen! När den svenske Merry hör Theoden säga
holbuende inser han inte bara att det är en äldre variant av deras eget ord, utan han inser även vad deras eget ord betyder, precis som den verklige Kali kan förmodas ha gjort.
KudukVad blir då
holboi om det nöts ned i svenska munnar? Jag tänker mig att förleden blir till
ho- och efterleden till -
bo. Vi har då
hobo. Någon tid efter detta sker även en semantisk förändring. Hoberna glömmer att ordet ursprungligen betydde "hålbo". Det är nu bara ett namn på dem själva. Det möjliggör att slutvokalen faller bort och att den kvarvarande vokalen får ett annat ljudvärde. Vi har
hob!