Den stegrande kamelen skrev:
Jag tycker nog det känns rimligare att fornhobiskan var närmare släkt än så med rohirriskan: typ att hoberna talade Wessex-anglosaxiska men rohirrim Mercia-anglosaxiska, eller liknande.
Tolkien säger att fornhobiskan var ett språk "akin to that of the Rohirrim" (Appendix F:I) och att rohirriskan "was related [...] (very closely) to the former tongue of the northern Hobbits" (Appendix F:II). Citaten kan ge intryck av att fornhobiskan är närmare rohirriskan än språket i Dal. Men anledningen till formuleringarna är att det främst är rohirriska vi konfronteras med i ringsagan. Det är därför en särskild poäng att peka ut släktskapet med rohirriska. Tolkien uttrycker sig mer jämlikt kort efter respektive citat och även tidigare i ringsagan. Här i bokens ordning (min fetstil):
Tolkien skrev:
In this nomenclature the Hobbits, however, both of the Shire and of Bree, diverged from the Westron usage, and adhered to old-fashioned local names of their own, which they seem to have picked up in antiquity from the Men of the vales of Anduin; at any rate similar names were found in Dale and Rohan [...]. (Appendix D.)
Tolkien skrev:
Of these things in the time of Frodo there were still some traces left in local words and names, many of which closely resembled those found in Dale or in Rohan. (Appendix F:I.)
Tolkien skrev:
This assimilation also provided a convenient way of representing the peculiar local hobbitwords that were of northern origin. (Appendix F:II.)
Så fornhobiskan borde ligga någonstans mellan fornisländska (som kan antas vara den fornnordiska som talades i Dal) och mercisk fornengelska. Det mest korrekta är därför att postulera ett sådant språk snarare än att identifiera fornhobiska med någon form av fornengelska eller fornnordiska.
En identifikation med ett fornnordiskt språk är (med tanke på ortnamn och annat) dock naturlig ur vår svenska synvinkel och kanske även en bättre approximation än en identifikation med någon form av fornengelska. Men vilken fornnordiska? Fornisländskan har de i Dal lagt beslag på. Fornöstnordiskan är en direkt föregångare till vår svenska väströna. Men det finns ju fler former av fornnordiska. Det är bara att välja! Det är en förenkling, men mindre så än Tolkiens. Och det gör det enklare att översätta Appendix F. Egentligen är det bara där dessa resonemang behöver omsättas i text, och det i mer eller mindre vaga ordalag.
Om man trots allt väljer att identifiera fornhobiska med någon form av fornengelska (västsaxisk eller annan), så ligger ändå
holbuende (eller något liknande) närmare än
holbytla som det rohirriska ordet (om man redan bestämt sig för
hob). Det är en rimligare äldre släkting till
hob och det är det av orden som stämmer absolut bäst med den betydelse som är fixerad i hoberbokens inledande mening.
Logga in
Bli medlem
FAQ
Sök
) Den signalerar ju viss ålderdomlighet, i och med att vi inte använder den här gamla tyska bindningen i nybildningar längre, men den lever som sagt kvar i många gamla ord och torde därför klinga välbekant för läsarna. (Även om vi tänker oss rent hypotetiska läsare som aldrig har stött på Ohlmarks hoberbruk! 
) Han tyckte också att den skulle fungera bra även för orker-, men han höll med om att den inte är lika nödvändig där, då orkbindningar som "orkhåla", "orkbarn" låter mycket bättre än motsvarande er-lösa hobsammansättningar. (Själv kommer jag inte att lägga på något er på orkerna. Men om jag rent hypotetiskt hade använt orch istället för ork så hade jag nog gjort det.)