Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Det är väl åtminstone ungefär den slutsats Charlotte Strömbom kommer fram till i sin omtalade avhandling.

Snygg rubrikändring, Ohlmarxist!

Jag undrar också om recensenterna till fullo begrep hur mycket han lade till.

Knappast, men det är å andra sidan något som inte har förändrats till idag. Det ingår inte i den genomsnittlige recensentens jobb att veta hur en översättning förhåller sig till originalet.

Översättningen är utmärkt i första delen, slangigt svag i del två, men här i den avslutande delen lyckligtvis avsevärt bättre igen, även om den inte helt når upp till första delens slut. (Roland Adlerberth, recension av Sagan om konungens återkomst, GT 1962-01-03.)

Ohlmarks gav, og Ohlmarks tok; velsignet være Ohlmarks' navn

Vår oversetter føler ikke rent sjelden at han kan tilføre Tolkiens tekst noe, og han bidrar gavmildt. Som for å kompensere for dette hender det også at han slanker teksten litt, skjønt jeg nok tror det er uforvarende.

I kapitlet A Knife in the Dark forteller Aragorn om Beren og Lúthien: "Together they passed through great dangers, and cast down even the Great Enemy from his throne, and took from his iron crown one of the three Silmarils." Ohlmarks syntes tydeligvis at det ble altfor lite med bare én silmaril: "Tilsammans gick de sedan genom tusende faror, tills de störtat Fienden från hans tron och från hans järnkrona brutit loss de tre Silmarilerna." (Side 238) Og det ville selvsagt bli altfor skummelt hvis Ohlmarks faktisk hadde oversatt "Great" i "the Great Enemy".

Men som sagt: om vår oversetter kan utelate, så kan han også legge til. Like etterpå forekommer ordene "the Wolf that came from the gates of Angband", som hos Ohlmarks har blitt til "Varg den ohygglige, som kom från landet vid Angbands portar". Her har han altså supplert Tolkiens håpløst ufullstendige tekst med "den ohygglige" og "landet vid". Vi sakser noen flere eksempler på hvordan Ohlmarks er veldig flink til å få med de ordene Tolkien glemte: "The hall of Elrond's house was filled with folk" > "Gilleshallen i Elronds hus var till bristningsgränsen fylld med folk" (s. 274). "Come with me!" > "Följ med mig NU!" (s. 418, store bokstaver i original). "Fair were the many-pillared halls of Khazad-dûm in Elder Days before the fall of mighty kings beneath the stone" > "Underbart sköna var Khazad-dûms pelarhallar i Äldra tidens dagar innan mäktiga kungar fall och lades till vila under sten" (s. 422). "The Land of Shadow" > "skuggornas och dödens land" (s. 483). "There sat, side by side, Celeborn and Galadriel" > "Bredvid varandra satt Celeborn och Galadriel, stadens och landets kungapar" (s. 420; Galadriel kalles ustanselig "drottning" i Ohlmarks' text).

Jag läste nyligen om ett par av de tidiga kapitlen i Anderssons översättning. Och det som störde mig absolut mest var alla dessa hobbitar. Så engelska, så engelska!

På norska är det naturligtvis en annan sak. Hobbitene känns genuint norska!

Min norska är nog inte tillräckligt bra för att bedöma det, plus att jag aldrig har läst Tolkien på norska. Men gör de verkligen det?

'Let us sit and rest and have something to eat, here on the landing, since we can't find a dining-room!' said Frodo.

– Låt oss sätta oss och ta igen oss efter nödlandningen, och eftersom vi inte hittar någon matsal, kan vi lika gärna äta här, sade Frodo.

Apropå ofta anförda Ohlmarks-fadäser så är det intressant att notera att han här tydligen visste mycket väl vad stopped dead betyder. Då kan man fråga sig än mer hur han kan ha undgått att veta det på det där berömda stället i SoKÅ.

Bedömer man en översättning på det här viset, bör man naturligtvis ge exempel, men i detta fall kan det räcka med ett enda ostprov: "He stopped dead — han hejdade döden." (DN 1964-11-16.)

Sir Grummore drove his spear deep into the beech tree where they were sitting and stopped dead.

Sir Grummore drev sin lans djupt in i stammen på boken där de satt, och hejdade döden.

Sir Grummore stötte lansen djupt in i boken där de satt och stannade på fläcken.

Jag har hört att även nazgûler ibland landar på ett annat berg...

Sir Grummore drove his spear deep into the beech tree where they were sitting and stopped dead.

Ack ja, det får vi nog aldrig veta.