Ohlmarxisten skrev:
Den stegrande kamelen skrev:
Det finns en hel del andra konstigheter som också ropar till en att det är något skumt här, även utan att vara inläst på originalet: ur minnet t ex det där med "då är du på flykt, man tar inte genvägar här i landet annars" (när Pippin egentligen säger att "då tänker du flyga, man kan inte gå tvärs över terrängen här"), och "låt gå, jag behöver dig nog" (när Frodo egentligen säger till Sam att "lämna en [av båtarna], vi kommer att behöva den").
När man väl är medveten om ett fel så förefaller det otroligt uppenbart. Så jag vet inte riktigt om jag håller med.
Vid närmare eftertanke och efter förnyad läsning av de aktuella avsnitten håller jag inte alls med, åtminstone inte vad gäller båtarna. Detta är naturligtvis två praktmissar (eller rena ligistdåd). Men det där med båtarna är på inget vis skumt, om man nu inte är inläst på originalet. Det är tvärtom helt omöjligt att upptäcka. Så här står det:
Ohlmarks skrev:
— Hör nu Sam, sade Frodo. Hindra mej inte längre! De andra kommer inte vilken minut som helst. Får dom tag på mej, måste jag debattera och förklara, och jag kanske varken får styrka eller möjlighet att ge mej av. Jag måste göra det nu, genast. Det är enda sättet!
— Visst är det det, sade Sam. Fast inte ensam. Jag blir med, eller också går ingen av oss! Jag kommer att borra hål i alla båtarna.
Frodo skrattade till. Han fylldes plötsligt av både glädje och förhoppning. — Låt gå då! sade han. Jag behöver dej nog. Men du kan ju inte ge dej av så här, utan mat och kläder och något slag av förnödenheter! (Sagan om ringen, s. 482.)
Vad är det som är skumt här? Ohlmarks text är bara enklare, naturligare och mer lättbegriplig än Tolkiens. Ohlmarks har ersatt Frodos nördiga schlechterwisserkommentar (om att Sam ändå måste låta bli att förstöra en av båtarna) med ett rättframt accepterande av Sam som fortsatt färdkamrat.
Det där med flykten är betydligt lurigare. Här finns möjligen en svag lukt av något skumt, men jag känner att jag har svårt att vara helt neutral, eftersom jag inte bara är inläst på originalet utan har fått det serverat rakt i ansiktet. Men jag gör ett försök. Så här står det:
Ohlmarks skrev:
Frodo avslutade sin måltid under tystnad. Så reste han sig, såg ut över landskapet framför sig och ropade på Pippin.
— Är vi klara att starta? Frågade han, då Pippin kom springande. Vi måste ge oss av med detsamma. Vi har sovit länge, och vi har många mil att tillryggalägga.
— Du sov länge, menar du, sade Pippin. Jag har varit vaken flera timmar, och vi väntar bara på att du ska bli färdig med maten och tänkandet.
— Jag är färdig nu med båda delarna. Jag tänker skynda på allt vad tygen håller till Bockeby färja, och jag ämnar inte gå tillbaka till vägen som vi lämnade i går. Vi måste hålla rakaste kursen härifrån!
— I så fall är du på flykt! Man tar inte genvägar här i landet annars!
— Det blir ginare än vägen i alla fall. Färjan ligger sydöst om Skoghall, medan vägen buktar långt in till vänster – du ser en slinga av den lång norrut där. Den rundar norra delen av Marsklandet för att möta brovägen ovanför Förrådshuset. Det är en omväg på flera mil. Vi skulle spara mycken tid, om vi ginge direkt till Färjan från den punkt där vi nu står.
— Genvägar kan bli senvägar, opponerade sig Pippin. Marken är gropig, och där är djupa träsk och andra besvärligheter i Marsklanden – jag känner väl till den trakten. Och om du är orolig för de svarta ryttarna, kan jag inte inse, att det skulle vara värre att möta dom på vägen än ute på fälten eller i skogarna.
— Det är svårare att hitta folk i skogar och på fält, svarade Frodo. Särskilt om dom antar att vi håller oss till vägarna, då söker de oss där och inte ute i markerna. (Sagan om ringen, s. 116f.)
Pippins flyktkommentar är inte lika enkel och lättbegriplig som hans flygkommentar i originalet. Förhållandet är alltså det omvända mot exemplet med båtarna. Men kommentaren i sig är ändå inte särskilt märklig.
Ett gäng hober som av brådska genar istället för att ta den bekväma väg som erbjuds måste betraktas som högst suspekta. Det är mot all hoberpraxis. Det är därför högst naturligt att misstänka dem för att vara på flykt. Men Pippin vet att Frodo är på flykt kan man invända, även om Frodo inte vet att Pippin vet att Frodo inte bara i stunden försöker fly de svarta ryttarna utan verkligen är på flykt (i en utsträckning som dock ingen av dem förstår). Så varför då denna kommentar? Jag skulle säga att kommentaren utan större ansträngning kan förstås som att Pippin menar att de genom att gena avslöjar för andra att de är på flykt, vilket kanske inte är så bra, om man är på flykt undan några som inte riktigt vet vem de letar efter.
Hur är det med Frodos svar då? Luktar inte det lite skumt? Vad menar han med att det blir ginare? Det är ju inte det Pippin (i Ohlmarks version) har ifrågasatt. Men även det går med lite god vilja att förstå på ett vettigt sätt. Det Frodo kan antas mena är att genvägen hursomhelst ("i alla fall") är snabbare och att han för tidsvinsten är beredd att ta risken att avslöja att han är på flykt. Båda dessa teman tas sedan upp i Pippins svar.
Det är alltså möjligt att det gnisslar något i flyktexemplet. Men nu vi vet ju vad det står i det engelska originalet, så vi är inga riktigt bra bedömare.