Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Ja, egentligen är det här nog ett ännu tydligare åskådliggörande av Ohlmarks benägenhet att förstärka och dramatisera än det vanliga exemplet som alltid brukar framföras i såna här diskussioner:
shouted Aragorn -> "dundrade Aragorns befallande stämma"

Apropå ofta anförda Ohlmarks-fadäser så är det intressant att notera att han här tydligen visste mycket väl vad stopped dead betyder. Då kan man fråga sig än mer hur han kan ha undgått att veta det på det där berömda stället i SoKÅ.

Bra fråga. Och det är lite av samma sak med en annan av klassikerna.


Vilken avrättning, vilken j…a avrättning! Men så slår man upp boken. Det är ju korrekt översatt annars. Och här har vi dessutom andra förekomster i samma kapitel och i kapitelrubriken! Och inte bjuds vi (långt tidigare i boken) på den svåröverkomliga delikatessen draklår när tillfälle ges.

Men det är väl så att det där med låren förmodligen är ett korrekturfel. (Det är även med på Ohlmarks errata-lista har jag för mig.) Och den där klassiska tolkningen av "stopped dead" är troligen är en ren felläsning

Ja. Överhuvudtaget känns det som om många av Ohlmarks mer klassiska fadäser är sånt som borde uppfångats av vilken redaktör som helst värd namnet. Hade Ohlmarks en så hög status vid denna tid att en mer ambitiös korrekturläsning sågs som överflödig? Eller tyckte förlaget kanske att det här ju ändå bara var nå'n fnoskig professors barnsliga fantasier, och att det därför var under deras värdighet att lägga samma möda på det som om det hade varit riktig litteratur?

De rena korrekturfelen är ganska få, vad jag vet. Och sådant som Ohlmarks innovativa tolkning av ”stopped dead” är inte så lätt att upptäcka om man inte jämför direkt med originalet.


Det låter kanske lite underligt att Pippin sägs ha hejdat döden, men uppenbart nonsens är det inte. Anledningen till att Pippin så desperat letar efter Gandalf är ju faktiskt att han vill hejda döden.

Hade jag varit redaktör så hade jag definitivt hajat till inför ett kapitelnamn som "Honmonstrets lår" i alla fall, och tagit fram originalet för att jämföra. Det finns en hel del andra konstigheter som också ropar till en att det är något skumt här, även utan att vara inläst på originalet: ur minnet t ex det där med "då är du på flykt, man tar inte genvägar här i landet annars" (när Pippin egentligen säger att "då tänker du flyga, man kan inte gå tvärs över terrängen här"), och "låt gå, jag behöver dig nog" (när Frodo egentligen säger till Sam att "lämna en [av båtarna], vi kommer att behöva den"). Men jag kanske överskattar vad en redaktör gör? Det kanske inte handlar om att läsa verket ordentligt och begrunda språk och sånt, utan bara om typografiska detaljer och rättning av rena stavfel?


Intressant att se det där med "hejda döden" i sitt sammanhang! Att läsa slarvigt gjorde han ju ofta, den gode Åke (var han månne närsynt?), och om han nu tyckte att det stod "He stopped death", då är det med detta i åtanke faktiskt inte fullständigt barockt (utan bara riktigt dåligt) att inte inse att han måste ha läst fel.

Jo, men så heter inte kapitlet. Fast visst sticker felet i ögonen.


När man väl är medveten om ett fel så förefaller det otroligt uppenbart. Så jag vet inte riktigt om jag håller med.


Eller så är det jag som underskattar vad redaktörer och korrekturläsare gör vid översättningar.

Nej, förlåt! Jag skall aldrig skriva ur minnet igen! Kapitelnamnet är ju rätt översatt, det är några stycken in i kapitlet som samma uttryck blir så fel, när alviskans Torech Ungol förklaras. Märkligt är det hur som helst.

Patetisk är den definitivt inte , visst har Ohlmarks gjort missar men betänk vad Ohlmarks hade att tillgå då han översatte Trilogin jämfört med Andersson , och ändå så lyckades inte Andersson tycker jag något vidare med ny översättningen , blev väldigt besviken på den faktiskt när jag läst den så besviken att jag inte läst den något mer faktiskt , att hävda att Ohlmarks skulle vara medioker på engelska håller jag inte med om vilket Ring versen bevisar som är betydligt klokare översatt än ny översättningen , och som man också lätt lär sig vilket inte ny översättningen stoltserar med direkt .

The Hobbit (Filmen) idag när dom textar filmen vems översättning ser man då , Ohlmarks, trots en ny översättning , Anderssons översättning är många gånger tråkig som Kofferdi-Seckrarna är väldigt medioker , eller Gyllenbär som inte gillas heller , han ändrar namn som redan var väldigt fint översatt av Ohlmarks , ibland översätter också Andersson rakt av vilket jag tycker är bedrövligt.

I Moria då Frodo påvisar att han tyckte det var synd att Bilbo inte dräpte Gollum då han hade möjligheten där översätter Andersson den engelska översättningen rakt av medans Ohlmarks formar den för att sedan översätta den och Ohlmarks översättning blir därför mer fröjd att läsa än Anderssons torra rakt av översättning , översätts Silmarillon i ny översättning så blir jag glad över att inte det är Anderssons många gånger torra översättning som ska översätta den .

Så när man hånar Ohlmarks översättning så ska man som jag nämde tänka på vad han hade att tillgå då han översatte Trilogin , för det tycker jag är betydligt mer patetiskt att håna någon som faktiskt gjorde så att många vars engelska som troligtvis inte var den bästa kunde ta del av Sagan Om Ringen i Sverige , Ohlmarks vars översättning istället för Anderssons verkar föredras i The Hobbit filmen, så tänk sitta som Ohlmarks med dom medel han hade att tillgå då och översätta Trilogin om Ringen , och ändå många gånger leverera en fylligare översättning än Andersson , ja då förlåter åtminstone jag Ohlmark för dom missar han gjort , med dagens tillgångar är jag övertygad om att Ohlmarks hade levererat en ännu värdigare översättning av Tolkiens verk , som självaste Tolkien tror jag tyckt värdig. Personligen hade det hellre föredragits en ny förbättrad release av Ohlmarks tolkning .

Det är två olika skolor. Ohlmarks kör på som om han återberättar en gammal skröna på ett hoberkalas och är inte överdrivet noggrann med detaljerna medan Andersson nog kände att han hade Saurons vakande öga i nacken och därför blev det inte så bra (fritt) som det borde blivit.

Vid närmare eftertanke och efter förnyad läsning av de aktuella avsnitten håller jag inte alls med, åtminstone inte vad gäller båtarna. Detta är naturligtvis två praktmissar (eller rena ligistdåd). Men det där med båtarna är på inget vis skumt, om man nu inte är inläst på originalet. Det är tvärtom helt omöjligt att upptäcka. Så här står det:


Vad är det som är skumt här? Ohlmarks text är bara enklare, naturligare och mer lättbegriplig än Tolkiens. Ohlmarks har ersatt Frodos nördiga schlechterwisserkommentar (om att Sam ändå måste låta bli att förstöra en av båtarna) med ett rättframt accepterande av Sam som fortsatt färdkamrat.

Det där med flykten är betydligt lurigare. Här finns möjligen en svag lukt av något skumt, men jag känner att jag har svårt att vara helt neutral, eftersom jag inte bara är inläst på originalet utan har fått det serverat rakt i ansiktet. Men jag gör ett försök. Så här står det:


Pippins flyktkommentar är inte lika enkel och lättbegriplig som hans flygkommentar i originalet. Förhållandet är alltså det omvända mot exemplet med båtarna. Men kommentaren i sig är ändå inte särskilt märklig.

Ett gäng hober som av brådska genar istället för att ta den bekväma väg som erbjuds måste betraktas som högst suspekta. Det är mot all hoberpraxis. Det är därför högst naturligt att misstänka dem för att vara på flykt. Men Pippin vet att Frodo är på flykt kan man invända, även om Frodo inte vet att Pippin vet att Frodo inte bara i stunden försöker fly de svarta ryttarna utan verkligen är på flykt (i en utsträckning som dock ingen av dem förstår). Så varför då denna kommentar? Jag skulle säga att kommentaren utan större ansträngning kan förstås som att Pippin menar att de genom att gena avslöjar för andra att de är på flykt, vilket kanske inte är så bra, om man är på flykt undan några som inte riktigt vet vem de letar efter.

Hur är det med Frodos svar då? Luktar inte det lite skumt? Vad menar han med att det blir ginare? Det är ju inte det Pippin (i Ohlmarks version) har ifrågasatt. Men även det går med lite god vilja att förstå på ett vettigt sätt. Det Frodo kan antas mena är att genvägen hursomhelst ("i alla fall") är snabbare och att han för tidsvinsten är beredd att ta risken att avslöja att han är på flykt. Båda dessa teman tas sedan upp i Pippins svar.

Det är alltså möjligt att det gnisslar något i flyktexemplet. Men nu vi vet ju vad det står i det engelska originalet, så vi är inga riktigt bra bedömare.

Jo, Smeagol, patetisk är den!
Jag hyllade en gång Ohlmarks översättning, för jag hade hört hur bra den var.
Sedan fick jag höra av skolkamrater att den hade brister; att Ohlmarks hade svårt att återge engelska talesätt i texten och svårt att hålla sig till fakta.
Ändå höll jag hans översättning som en av de bästa, för jag var fast i min förvissning om att lovorden om Ohlmarks inte kom från dumhuvuden.

Så småningom började jag skärskåda hans text mer förbehållslöst kritiskt.

Och började upptäcka att han, bortsett från ett fåtal fina översättningar av namn, faktiskt hade utnyttjat Tolkien på ett vulgärt och självförhärligande sätt för att göra sig ett namn i den svenska litteraturhistorien, som om han önskade att det var han, och inte professor Tolkien, som hade skrivit sagorna om ringen.

Han har faktiskt snarare utnyttjat det engelska originalet till sin egen fördel, än förvaltat det i Tolkiens anda.
Det här har redan avhandlats i TA (Tolkiens Arda), men för flera år sedan.

Därför lägger jag upp intressanta och avslöjande länkar här, till dig Smeagol:

http://tolkiensarda.se/new/nummer/magsidor/arfett14.htm
http://tolkiensarda.se/new/nummer/magsidor/art1_16.php
http://tolkiensarda.se/new/nummer/magsidor/art19_1.php
http://vetsaga.se/?p=50

Jag kräver inte att du ska hålla med mig, eller någon annan än dig själv, men läs på och ta del av forskningen kring Ohlmarks översättning.
Sedan må han ha skrivit spännande ord om Frodo, och levandegjort Tolkiens sagovärld.
Men har han förvaltat sitt uppdrag som översättare eller inte...?

Du får nog drömma vidare för genom sin så kallade översättning visade Ohlmarks att han inte förstod engelska tillräckligt bra. Oavsett om han hade haft tillgång till en modern ordlista så skulle han trots det göra felaktiga tolkningar medvetet eller omedvetet. Ohlmarks hade en så stark tendens till att brodera ut texten och lägga till saker som antingen var helt felaktiga eller helt irrelevanta. Gå igenom de länkar Randalin gav och fundera på om det han skriver stämmer överens med engelska versionen, och den stilart som Tolkien föredrog.

Visst lyckades Ohlmarks stundtals med namn och att göra vissa ögonblick minnesvärda. Men man kommer inte ifrån att han ändrade så otroligt mycket. Då är det inte en översättning längre, som Randalin var inne på, utan en egen tolkning.

Men nu menar du att det bara var dumhuvuden som lovordade Ohlmarks?


"Sagan om felen" (de tre första länkarna) är smårolig men svår att ta på allvar. Den rekommenderas som lättsam lördagsunderhållning! Charlotte Strömboms uppsats "God åkermark eller fet och fruktbar mylla?" (fjärde länken) är riktigt intressant och betydligt mer relevant för frågan om Ohlmarks har "utnyttjat" Tolkien. Den (och kommentarerna till den på Vetsaga) rekommenderas verkligen!


Tja, det verkar finnas få exempel på konsekventa missförstånd från Ohlmarks sida. Allt "Sagan om felen"-författaren Martinus lyckades komma upp med när han fick frågan var att Ohlmarks konsekvent översätter "chestnut" till "valnöt". Och det är på inget vis solklart att det inte är ett medvetet val. Men du kanske sitter på andra exempel?

Dock är jag rätt så säker på att den enda anledningen till att de använder Ohlmarks översättning i Hobbit-filmerna, är att de använde den i LotR-filmerna. När dem filmerna kom ut hade filmöversättarna bara tillgång till Ohlmarks översättning och hade inte några andra alternativ än att följa den. Nu när Hobbit-filmerna kommer ut blir dem nästan tvungna att använda Ohlmarks översättning eftersom de vill ha kontinuitet. Tänk dig en liten stackare som inte är så påläst vad det gäller Midgård och Tolkiens magiska verk. Nu tänker han gå och se Hobbit-filmen och vet inte så mycket förutom att det ska handla om herr Bagger. När han kommer till biosalongen ser han att det står "Bilbo Secker" i översättningen och fattar ingenting. Om Anderssons översättning hade kommit innan LotR-filmerna är jag rätt så säker på att den hade använts i filmerna idag.

Några exempel:

# Ordet "mount" i kapitlet Riders of Rohan. I O. översättning sa Uglúk att nazgûlen "kanske slagit ned på ett berg".
# Flera exempel i kapitlet Treebeard där han b.la. rörde till Tolkiens beskrivning av hur Lavskägge såg ut- t.ex. förstod han inte ordet "hide" ordentligt.
# I The Black Gate is Closed: Haunted Pass kallar han "Spöktröskeln". Naturligtvis är Hemsökta Passet en mycket bättre översättning. En mycket liberal/felaktig översättning eller så förstod han inte vad "haunted" betydde.

Sen finns det många irriterande saker i övrigt, som ex. O. tendens att översätta Isengard till omväxlande Isengård/Isendal. Ska det vara så svårt att hålla sig till ett namn?

"Djup slummer" i The Window on the West. Det är ju en självmotsägelse (O. skulle ha översatt deep sleep med djup sömn). Inte direkt ett ex. på dålig förståelse av engelska språket, men däremot ett typexempel på hur O., helt i onödan, broderar ut eller förändrar texten efter enligt tycke och smak .

Med det sagt så är det inte så lätt att på rak arm dra exempel. Men för en som sitter med båda versionerna samtidigt är det ju solklart att O. gjort en massa missar.