Tolkien skrev:
There are Ents and Ents, you know; or there are Ents and things that look like Ents but ain’t, as you might say.
Andersson (s. II:74) skrev:
Det finns ju enter och enter; eller det finns enter och sånt som ser ut som enter men ente är det, så att säga.
Den stegrande kamelen skrev:
Tolkien använder "ain't" uteslutande för att illustrera rustikt talspråk hos Sam och andra hobbitar ur "underklassen". Uteslutande, vill säga, utom i detta enda fall. Att Lavskägge, som i övrigt talar väldigt vårdat och lite gammaldags, uttrycker sig på det viset är något som sticker ut och visar på en speciell avsikt.
Den stegrande kamelen skrev:
Tolkiens användande av "ain't" istället för "aren't" känns som en medveten ordlek från den gode Treebeard även på engelska, så det är rätt att översätta den.
Huumm, hrrm. Efter att nu ha funderat ytterligare en stund på det här tycker jag att det är mycket tveksamt om Tolkien behagade skämta här. Tanken att det skulle vara ett billigt skämt framfördes, vad jag funnit, först av Nils-Lennart Johannesson:
Johannesson skrev:
The pronunciation of ain't as [ent] can furthermore be seen as meaningful in two contexts in LR, as a means of conveying another 'low philological jest': when Sam Gamgee and Ted Sandyman discuss the plausibility of of Sam's cousin Hal's report of tree-like giants in the Northfarthing, they both thus unwittingly name these giants as Ents. Treebeard, the only non-hobbit to use the form ain't in LR, is made to indulge in a quibble of Shakespearean proportions [...]. (Arda 1985, "Studies in Tolkien's Language. III SURE AS SHIRETALK — On Linguistic Variation in Hobbit Speech. Part One", 1988, s. 42.)
Johannesson säger dock så här i en något senare publicerad andra del av uppsatsen:
Johannesson skrev:
Both he [Treebeard] and Quickbeam are represented as using an informal style of the Common Speech, which is presumbly the reason for his use of ain't. (See also section 1.3 [citatet ovan] for an alternative, or perhaps complementary, explanation.) (Arda 1987, "Studies in Tolkien's Language. III SURE AS SHIRETALK — On Linguistic Variation in Hobbit Speech. Part Two", 1992, s. 98.)
Detta låter mer övertygande. Och jag skulle lägga betoningen på "perhaps complementary". Lavskägges språk framstår i första hand som vardagligt, inte som "väldigt vårdat och lite gammaldags". Därför sticker
ain't inte ut riktigt på det vis som Kamelen menar. Det är inte heller så att
ain't nödvändigtvis signalerar "underklass". Tolkiens husbibel
OED skriver så här: "The contraction is also found as a (somewhat outmoded) upper-class colloquialism." Faktum är att Tolkien själv använder sig av denna rustika kortform i två av sina publicerade brev (
Letters #43, #89).
Ett annat uttryck som är karakteristiskt för Lavskägge är (
as)
you might say. Han använder uttrycket inte mindre än sju gånger. I övrigt använder Sam uttrycket elva gånger (med viss reservation för att det skulle kunna vara Frodo en gång). Gubbtjyven använder det en gång. Smörblomma (som även använder
ain't i utkasten i
HoMe) använder det en gång. Pippin slutligen använder det inkännande när han berättar om Lavskägge och sedan i Minas Tirith i rollen som kusinen från landet. Alltså: ytterligare något från Lavskägges vardagligt präglade språk som Tolkien annars mer eller mindre uteslutande använder för att karakterisera den rustika "pöbeln"!