Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Jag sitter nu äntligen med mitt egna exemplar i handen och bläddrar runt lite och kollar dikterna som jag varit mycket spänd på och jag håller inte med om att det skulle vara ett barnsligt språk. Ringversen är jag så besviken på att jag inte ens kommer att lära mig den utantill. Den "suger" som Túrin så väl uttryckte det. Men de andra faller mig helt i smaken. The road goes ever... tycker jag är bra mycket bättre än Ohlmarks som jag aldrig kunnat med. Det retar mig till vansinne att han gör om i stort sett hela versen istället för att bara byta ut "raska fötter" med "trötta fötter" som Lotta gör. (Det var det första stället jag kastade mig över när jag köpt boken. På parkeringen utanför bokhandeln.)

All that is gold... som är en av mina favoriter har hon lyckats jättebra med. Eller vad tycks?

Inte allt som är guld måste glittra.
Inte alla är vilse som går.
Inte allt som är gammalt skall vittra.
Det finns rötter som frost inte når.
Upp ur askan skall flammorna bringas,
ett ljus slå från skuggorna ut,
den klinga som brutits skall svingas,
och en kung få sin tron som förut.

"Det finns rötter som frost inte når." Perfekt! Min enda tveksamhet är "Inte alla är vilse som går." Men jag är så nöjd med resten att det inte förstör helhetsintrycket för mig. Mycket närmare orginalet vet jag inte om man kan komma. Jämför gärna med Ohlmark...

Vi kan väl på sedvanligt vis klippa in originalet och Ohlmarks också, som jämförelse:





Ohlmarks version är totalt värdelös! Herregud, vilka nödrim! Vandringsstavar utan rost, aska mycken, skugga tung... ja, jag säger då det. Och så har han i vanlig ordning förstört rytmen också. Här var det omöjligt för Olsson att misslyckas, och det har hon verkligen inte gjort heller. Jag tycker att hennes version till största delen är klockren, oerhört bra!

Men det finns en bit jag inte riktigt gillar (och tur är väl det, annars skulle jag inte haft mycket att skriva ). Det är inte Rosies invändning "Inte alla är vilse som går"; den raden har jag faktiskt inget emot. Däremot tycker jag inte att avslutningen är riktigt lyckad, de två sista raderna. "Den klinga som brutits skall svingas", det låter som om någon tänker vifta med ett brutet svärd. Hon får inte med att svärdet "förnyas", smids om. Den raden tycker jag inte funkar något vidare. Sista raden, "och en kung få sin tron som förut", funkar däremot nästan; men jag hade gärna fått med det där med "crownless" på något sätt, nu känns radens mening lite otydlig. Snubben verkar ha varit kung hela tiden och bara blivit av med tronen.

Men totalt sett tycker jag att detta är Olssons klart bästa insats hittills av dem vi diskuterat. Bra, Lotta!

Lägger dödsföraktande in ett smärre förändringsförslag för att försöka lösa de saker jag hade synpunkter på ovan. Jag har petat på raderna 5, 7 och 8.

Inte allt som är guld måste glittra.
Inte alla är vilse som går.
Inte allt som är gammalt skall vittra.
Det finns rötter som frost inte når.
Upp ur askan skall flammorna spela,
ett ljus slå från skuggorna ut,
den klinga som brutits skall helas,
och en kronlös bli kung som förut.

Såga på!

Just de invändningar jag anade skulle komma. Nej, det framgår inte att klingan smids på nytt, och det är lite synd, även om det knappast förblir en hemlighet om man läser versen i sitt sammanhang. (D.v.s. boken.)

Kamelens andra invändning: "Snubben verkar ha varit kung hela tiden och bara blivit av med tronen." Det problemet tycker jag finns i orginalet också. "The crownless again shall be king" skriver Tolkien. Det låter faktiskt som om någon återfår sin titel.

...och om du nu vill bli sågad Kamelen. : Det känns inte som om man kan använda ordet hela på en klinga. Hela (i alla fall i mina öron) har en lite för "själslig" ton. Förklara gärna om du kan varför "inte alla är vilse som går" funkar för dig. Jag ifrågasätter varför man i hela friden skulle få för sig att någon är vilse bara för att han går?

Anser att kamelen borde översätta nästa gång. Gillar dina ordval. Diktar du annars också?

Inte för att på något sätt nedvärdera Kamelens insats som diktare, men just i detta fall bytte han bara ut två ord i dikten, som nu inte längre rimmar. Föredrar då Lottas ordval...

Är i alla fall imponerad av vad han har visat hittills.

Jag tycker också att kamelen är mycket duktigt (duktig Kamel! ), och det vore roligt att se en helt ny versöversättning av honom (dig borde jag väl säga), som så att säga inte bara är en revidering av en färdig variant. Jag tror också det skulle kunna bli bra!

Upp till bevis! Gör en korrekt rimmande och allittererande version av "Eärendil was a mariner" nu!

Trevligt med en till dikt att jämföra med. Jag får erkänna att inte heller denna faller mig i smaken. Liksom tidigare så föredrager jag Ohlmarks språk.

Det jag absolut inte tycker om är att de tre första raderna börjar på samma sätt. Detta ändrar hela karaktären på dikten. Tyngdpunkten förflyttas till något som inte fanns från början.

Inte allt ...
Inte alla ...
Inte allt ...

Mitt första utkast:
Allt som är guld glittrar ej
Inte alla vandrare försvunna
Det gamla och starka vittrar ej
Djupa rötter som frost ej finna
Från askorna en eld skall tändas
Ett ljus ur skuggorna bli rönt
Bladet som var brutet smidas
Kronlös skall igen bli krönt

Inte så pjåkigt, andersson. Men den hade ett par lite märkliga meningsvändningar, och så hade den ju förstås inte alls samma rytm som originalet (något som inte heller Ohlmarks har).

Danne,
det var mest att utkast. Jag har inte hunnit bolla fram och tillbaka de olika möjligheterna. Jag erkänner därtill att rytmen ser jag inte som det primära, det kanske är därför jag ofta föredrager Ohlmarks versöversättningar? Jag är mer intresserad av alliterationer och att försöka behålla innebörden. Rytmen är för mig sekundär. Till mitt rytmförsvar så kan jag ju säga att jag ser den mer som en deklamation än som en dikt. Deklamationsstilen har jag försökt bevara. När jag får tid skall jag försöka bearbeta den, den tillhör faktiskt favoriterna.

Rad 2 och 4 är de rader som jag själv vill förbättra i första hand.

Jo, just det, återfår. Till skillnad från att ha haft den hela tiden och bara ha förlagt sin stol, som jag tycker det låter som i Lottas version.


Ja tack, jag blir gärna sågad (fast helst på ett snällt sätt som här). Det är lärorikt! Fast det skulle kanske vara än mer lärorikt om jag tog till mig sågningarna mer istället för att såga dem i min tur...


Det handlar väl en hel del om tycke och smak, som vanligt när det gäller så'nt här. Men jag har i alla fall fullt stöd från SAOB! Se betydelse 1 på länken.
http://g3.spraakdata.gu.se/osa/show.pht ... 24034.html



Jo, du har förstås en poäng. Min brist på invändning grundar sig nog mer i min övertygelse att just den raden inte går att lösa bättre än så här på svenska språket. Våra verb är för långa! Och dubbelmeningen i wander, att det både kan betyda "vandra" och "irra", känns också snudd på omöjlig att lösa. Och dessutom vore det tragiskt att behöva ändra på den vackra raden "Det finns rötter som frost inte når".

Men OK då då, vi kan väl göra ett försök. Den enda ansats jag kommer på just nu som behåller versmåttet men byter ut "går" är så här:
Inte alla som vandrar går vill.
Men sedan gäller det förstås - om detta nu är bättre än Lottas version - att ändra fjärde raden också för att få till rimmet...

Tack! Nej, jag läser bara poesi när den är "inbyggd" i skönlitteratur, och jag skriver den aldrig. (Jo, OK, en del julklappsrim förr om åren... )



Nej, hör du du, jag förstörde faktiskt sista raden också, glöm inte det! Och jag tycker nog att det är lite hårt att hävda att "spela" och "helas" inte rimmar, det är ju vedertagen praxis att "fuska" lite på det området. Titta t ex på Tolkien original och hans "rim" glitter/wither. (Däremot hatar jag verkligen den typ av "rim", som man ibland ser och som också verkar vedertaget och accepterat, där orden inte rimmar alls i uttalet utan bara i stavningen.)



Jag viftar glatt på svansen över berömmet! Men det är typiskt dig att välja ut en av verkets långtråkigaste dikter. Jag är inte särskilt förtjust i den, den ger mig bara vibbar av den gamla barnvisan "Nisse ville sjöman bli, segla till Jamaica".

Jag betvivlar att jag skulle klara att göra en bra egen översättning av någon dikt. Det är ju mycket enklare att plocka det bästa av befintliga versioner och bara "fylla i skarvarna". Men om jag hade kunnat det så hade jag ändå inte velat ändra något grundläggande i "All that is gold". Olssons version är ju som sagt klockren och intuitiv; det är den svenska version som på något sätt inte behöver diktas utan redan finns inbyggd i originalet och bara behöver släppas fram - med reservation då givetvis för de ändringar jag har föreslagit!

Du har faktiskt en poäng! Jag hade inte tänkt på det, men de där upprepningarna gör en hel del skillnad i "känsla" från originalet. Antar att man skulle kunna ändra tredje raden till något i den här stilen:

Vad är gammalt och starkt skall ej vittra

så blir man av med upprepningen och får samtidigt med "starkt" som föll bort i Lottas version.

Låter jättebra, men då måste ju som sagt "frostraden" ändras, och det går jag inte med på. Så med ditt klargörande i åtanke bestämmer jag mig för att gilla även den raden i Lottas tolkning.