Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Asch pasch ...!
Visst är det något att skryta med. "Fantomen" Randalin har väldiga fantomsmärtor. Jag håller på att gå igenom hela verket genom att lyssna på den engelska ljudboken uppläst av Rob Inglis samtidigt som jag korrekturläser/-rättar min felfyllda översättning. Parallellt med massa andra mer tillfredsställande sysslor har jag efter något år, typ, nåt fram till Tom Bombadil. Till exempel hoppar Guldtuva glatt över bunkarna med liljor (trots att jag veeeeet att det är näckrosor och att det heter water lily på engelska). En av myriader små grodor. Respekten för Ohlmarks ökar en smuling allt eftersom.

Stort grattis Kamelen! Vad heter Cirith Ungol-orkerna i din översättning?

Tack! De heter Shagrat och Gorbag, jag har (sedan ganska länge) bestämt mig för att inte översätta orknamnen. Jag har förklarat mig lite på min hemsida, här:
http://tolkien.mbor.se/visaord.php?ord=Ugl%C3%BAk

Det där med Ya harri hoi och liknande (som vi diskuterar i granntråden) är lite lurigare. Jag gissar att jag till sist kommer att landa i samma slutsats som med namnen, men innan jag kan slutgiltigt ta det beslutet måste jag göra den hemläxa jag fick av Ohlmarxisten.

Läxor av denna typ bör göras förutsättningslöst!

Här är en intressant länk från Youtube med "The Tolkien geek" som gör en oväntad jämförelse mellan Minas Tirith och Crickhollow.
Det intressanta för den här avdelningen "Egenhändiga översättninar" är att videon gör en mycket intressant koppling mellan Bockländarnas stridsrop "Awake, awake! osv" och Théodens stridsrop "Arise, arise! osv". För en översättare av böckerna och dessa stridsrop är noteringen inte möjlig att bortse från.
Han drar även flera andra spännande paralleller mellan Minas Tirith å ena sidan och Crickhollow och Merry å den andra.
Det bör nämnas att reflektionen inte är hans utan han har läst den i ett arbete om Tolkien vilket han även länkar till på Youtube-sidan som jag i min tur länkar till.
https://www.youtube.com/watch?v=0DlXUsnUeOg

Jag hade glömt att det senaste inlägget var mitt samt att det handlade om "Arise now, arise ..." osv.

Jag har brottats med de två (eller tre om man även räknar med Krikdala) snarlika stridsropen.
Här är de nu bearbetade. Kom gärna med synpunkter.

HÖR UPP! FARA! FYR! FEJD! HÖR UPP!
[...]
FARA! FYR! FEJD!
[...]
HÖR UPP! HÖR UPP!

Res er, rid ut, Théodens ryttare!
Ödesdåd manar, östern är mörk.
Sadla nu hästarna, horn signalera!
Framåt eorlingar!

Rit ut, rid ut, Théodens ryttare!
Dödsdåd manar: drabbning och eld!
Spjut skall nu skakas, sköld skall splittras,
en röd dag, en grym dag, när gryningen randas!
Rid nu, rid nu! Rid till Gondor!

Jag tycker att dina två rohirriska kväden här är alldeles förträffliga, Randalin! Med reservation för att jag inte har originalets lydelse färskt i minnet vad gäller den undre. Lustigt att både du och jag har använt det lite ovanliga ordet "ödesdåd" i den övre, vilket varken O eller O gjort. Har vi kanske diskuterat saken förut? Jag minns inte längre om jag kom på mitt själv eller lånade det av nån ...

Vad gäller Bockrikes hornsignal så tycker jag att det låter lite ansträngt med de ordvalen. Själv landade jag till slut i att allitterationen kostade mer än den smakade, att den inte gick att lösa bra nog på svenska. Så jag struntade i det och körde tre mer fristående enstaviga ord. Minns inte exakt just nu, men typ: HOT! ELD! KRIG!

Jag tror inte att vi har diskuterat eller lånat av varandra. Inte vad jag minns. Det är väl inte helt osannolikt att vi båda funnit det allittererande "ödesdåd" till ordet "östern" eftersom vi utgår från Tolkiens:
"Dire deeds awake, dark is it eastward" som triggar oss att lösa versens premiss på ett svenskt vis. Såvitt jag minns tog det inte lång tid att hitta "mana" till "mörk" som god ersättning för "awake/vaknar". Och då måste "östern" få en allittererande kompis (även om vokal-allitteration helst ska undvika samma vokal enligt någon gammal allitterationsregel från tiden då det begav sig).

Ja, då tycker vi olika. Jag tycker inte att det är en nödlösning. Nödlösningar gillar jag inte, vilket jag brukar tjata om. Hellre då "fri översättning" än dåligt lojal översatt text. Men jag ville hitta en bra svensk variant på "Fee-fi-fo-fum" vilket utan tvekan är Tolkiens intention på engelska. Och när jag imaginärt tänker mig att ramsan "Fara-fyr-fejd" har funnits på svenska - inte sedan jag hittade på den utan i många hundra år - anser jag den absolut gångbar.
Det intressanta med den engelska texten är att Tolkien har en annorlunda lösning på betydelsen än andra som har försökt förstå den. Tolkens är naturligtvis den i ring-sagan: "Fear-fire-foes" medan Charles Mackay, författare under 1800-talet, gör följande tolkning:

"Fa from faich (fa!) "behold!" or "see!"
Fe from Fiadh (fee-a) "food";
Fi from fiú "good to eat"
Fo from fogh (fó) "sufficient" and
Fum from feum "hunger".
Thus "Fa fe fi fo fum!" becomes "Behold food, good to eat, sufficient for my hunger!"
(Från "Wikipedia - Fee-fi-fo-fum".)

Eftersom vi inte är bundna att försöka tolka ramsans ursprung utan blott översätta Tolkiens ord kan vi naturligtvis strunta i ramsans eventuella ursprung. Men det var intressant läsning.

Ja. Men jag tröstar mig med att det inte är samma vokalljud (i alla fall inte på min dialekt ). Att det stavas likadant är väl egentligen egalt i en muntligt traderad diktform.


Är intentionen så tveklös då? Som en vän till oss uttryckte det för ett knippe år sedan :

Men jag tror nog på den i alla fall! En uppfattning som jag tycker stärks av resonemanget på den här länken (av samma smarting som knäckte vad namnet Goldberry faktiskt syftar på, som vi pratat om förut). Det är en ruskigt lång text, men bara sök på t ex "fee-fi" för att hitta den relevanta passagen.
https://priyasethtolkienfan.wordpress.c ... ul-pair-3/

Men haken är väl att "fee-fi-fo-fum" inte finns på svenska och inte har någon klangbotten här, utom för de svenskar som känner igen det från engelskan (men det är ju inte primärt för dem vi översätter). Om man verkligen skulle vilja överföra vad Tolkien gjort här till svenska så finge man väl hitta något svenskt sagouttryck av liknande typ, vars "verkliga" ursprung man kunde förklara med hornsignalen. Och vi har ju gott om folksagor om troll och jättar och sånt, så kanske går det faktiskt att hitta en motsvarighet? Eller så ger man upp, som jag, och intalar sig att vissa finesser faktiskt är oöversättliga.
Sedan är det förstås en annan sak att det, alldeles bortsett från sagokopplingar, låter bättre om man kan få hornsignalen att allitterera! Det håller jag helt med dig om. Tyvärr har jag prioriterat väldigt högt att behålla signalens "melodi", vilket kräver tre enstaviga ord, och då har jag gått bet på allitterationen med. Hittills i alla fall!

Tack för intressant länk!

Knaperi-knaperi-knus och Snipp-snapp-snut har vi ju förstås. Och så redan nämna Tjolahopp-tjolahej-tjolahoppsansa Även den mystiska texten Sing-dudeldej bör kunna dissekeras ...
Nja, någon svensk trudelutt kommer jag inte på. Jag tycker allt att "Fara-fyr-fejd" är en ganska klädsam hornfanfar. (Såg/hörde förresten nyligen att försvararna på Helms klyfta i filmen De två tornen ropar "Fire!" när det ska skjutas pilar. En liten miss ...)

En svensk motsvarighet finns i äldre tiders brandväktarutrop, där versen "Klockan är [inplacera valfritt klockslag] slagen, för eld och brand, för fiendehand, bevare gud både stad och land! Klockan är [inplacera valfritt klockslag] slagen." Textbiten "för eld och brand, för fiendehand" kanske är tillämpbar i era översättningar?

Å, vilka jättespännande citat. De innehåller ju exakt rätt andemening.
Det blir problematiskt eftersom Bockrikesignalen är ett "tuterituteritut" egentligen. Det blir en för fri översättning att låta folk ropa. Men nog är jag sugen.
Tack för dem hur som helst!

Ja, verkligen intressant, Eldalie. Tack! Jag hade aldrig hört det där förut. Men, som Randalin sade, att faktiskt få in det i översättningen låter sig nog inte göras. Då får man vara lagd mer åt det ohlmarkska hållet än vad jag är ens i mina självsvåldigaste stunder.