Det var "them" vi diskuterade. Túrin gjorde ursprungligen den här tolkningen av "them":
Túrin Turambar skrev:
Som jag förstår originalets innebörd är "them" i princip alla utöver Sauron själv, såväl hans slavar som hans fiender.
Med den tolkningen ter sig "sämja" och "främja" som närmast paradoxala verbval eller som ytterst utmanande retorik från Saurons sida. Men gör man den normala tolkningen att "them" syftar på ringarna är verben inte alls lika utmanande (om än bedrägliga); ja, det gäller även om man tolkar "them" som ringbärarna.
Frågan är även om man ska utesluta Sauron själv från de som den Enda härskar över. Har han inte (med den Enda) snärjt sig själv lika mycket som han försöker snärja de andra ringbärarna? Om man ser det ur den Endes (i motsats till den Endas) perspektiv, vill säga.
Det här stycket från ett av Tolkiens utkast uttrycker tydligt dubbelheten i att låta sig behärskas av den Enda (direkt eller via någon av de andra ringarna) och inkluderar även Sauron bland de "drabbade":
Tolkien skrev:
Three, Seven, Nine and One he made of special potency: for their possessors became not only invisible to all in this world, if they wished, but could see both the world under the sun and the other side in which invisible things move. And they had (what is called) good luck, and (what seemed) endless life. (HoMe, vol. VI, s. 258.)