Vårt enda exempel på ren svartiska är ringinskriptionen:
Ash nazg durbatulûk, ash nazg gimbatul, ash nazg thrakatulûk agh burzum-ishi krimpatul, "En ring att styra dem alla, en ring att finna dem, en ring att samla dem alla och i mörkret binda dem" (
Sagan om ringen, bok II, kapitel 2).
Nazg är "ring", och vi möter det även i
Nazgûl "ringvålnader(er)".
Ash är räkneordet "en/ett",
agh är konjunktionen "och", där det senare oroväckande mycket påminner om det förra.
Burzum är "mörker" och innehåller elementet
búrz, burz- "mörk" som i
Lugbúrz "Torn-mörk", det svartiska namn som på sindarin översätts till
Barad-dûr. Sålunda torde
-um i
burzum vara ett abstrakt suffix med en funktion inte helt olik den "-er" har i den svenska motsvarigheten "mörker", även om det mer allmänt snarare kan förmodas motsvara "-het".
Burzum har försetts med ett suffix
ishi "i". I transkriptionen har det separerats från
burzum och knyts till det endast medelst ett bindestreck, men något motsvarande står inte att finna i ringens tengwarinskription. Det kan antingen betraktas som en postposition eller som en lokativändelse. (Det uppvisar anmärkningsvärdiga likheter med quenyans
-ssë och utgör ett möjligt stöd för en teori Robert Foster har framlagt i
Allt om Midhem, nämligen att svartiska i viss mån baserade sig på och var en förvrängning av quenya. Elementet
burz- "mörk" har även vaga likheter med det alviska rotmorfemet
MOR "svart" .) Även om
burzum-ishi översätts till "i mörkr
et", så verkar den bestämda formen sakna någon motsvarighet, såvida den inte kan sägas ingå i
ishi. Men allt tyder på att det i svartiskan inte görs någon skillnad mellan bestämd och obestämd form.
Ordet
durbatulûk "att styra dem alla" låter sig segmenteras i morfemföljden
durb-at-ul-ûk "styra-att-dem-alla" (alternativet är
durb-a-tul-ûk, men suffix på formen vokal-konsonant bildar ett mer harmoniskt system; kom ihåg att svartiskan är ett konstruerat språk). På samma vis har vi
gimb-at-ul "finna-att-dem",
thrak-at-ul-ûk "samla-att-dem-alla" and
krimp-at-ul "binda-att-dem". Verb som slutar på
-at blir i svensk översättning infinitiver:
durbat, gimbat, thrakat, krimpat = "att styra, att finna, att samla, att binda". Sålunda kan vi tala om verb med ändelsen
-at som infinitiver, även om det alternativt skulle kunna vara en särskild "intentionell" form som anger
avsikt: Ringen smiddes
för att styra, finna, samla och binda alla maktens ringar. Svartiskan begagnar sig inte bara av ett suffix
-ul för "dem" utan även, och mer anmärkningsvärt, av ett suffix snarare än ett särskilt ord för "alla":
-ûk. (
"Orkish and the Black Speech", min översättning.)