Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Vi diskuterade i en annan tråd de förutsättningar som Ohlmarks haft för sin översättning. Grovt räknat verkar det som han tidsmässigt haft ett år per volym. Enligt Ohlmarks "Tolkiens arv" så inhandlades rättigheterna till boken hösten 1958 av AWE-Gebers förlag. Första delen utkom hösten 1959, andra delen 1960 samt tredje delen 1961. Tolkien lär ha beklagat sig i brev över den svenska översättningen december 1957, så vi kan antaga att Ohlmarks blandat ihop åren och att rättigheterna inhandlades hösten 1957. Villkoren för översättningen verkar inte vara kända, skedde den per sida, per ord etc. Vad fanns det för direktiv för översättningen? Skulle den vara ordagrann eller skulle översättaren förmedla berättelsen på mesta möjliga fängslande sätt? Detta är ju faktorer som kraftigt påverkar hur slutresultatet blir. Fanns det andra arbeten som påverkade översättningen?

Villkoren för den översättning av texten som pågår för närvarande är därför intressanta. Direktiven verkar vara att göra en översättning som följer originalet så ordagrannt som möjligt, ett direktiv som inte verkar funnits i Ohlmarks översättning. Någon som vet hur lång tid som Erik Andersson haft samt vilka resurser han haft till förfogande? Vilka krav kommer vi att ha rätt att ställa på översättningen?

Vi ska publicera en artikel på TA i höst om den svenska Tolkienöversättningshistoriken ...

Jag vet iaf att det var en Disa Törngren (Thörngren?) som såg till att beslutet om en översättning av LR togs på 50-talet.

Eriks instruktioner är jag inte bekant med. Han har skrivit på kontraktet och där står att översättningen ska utföras enligt "god sed och gällande normer med hög kvalitet", typ. Det finns nog också en ambition (åtminstone från förlaget) att språkdräkten ska förnyas -- moderniseras, om man så vill. Det finns ingen anledning till oro beträffande detta, för Erik tycker jag har löst detta galant.

Vilka tidsramar som gäller för Erik har jag faktiskt inte den blekaste om, men han har aldrig uttryckt oro el. dyl. med anledning av något sådant vad jag hört.

Oavsett ev. direktiv så tycks ÅO:s inställning till översättningsarbete ha varit att det var hans plikt och rättighet att "förbättra" texten på de punkter där författaren (som naturligtvis inte visste bäst ) "misslyckats".

Det eftermäle han har fått är just att han översatte "mycket fritt" (Se Nationalencyklopedin). Jag har svårt att tänka mig att det skulle bero på att han fått anvisningar om att göra så. Vilket förlag skulle ha vågat göra så med t. ex. Shakespeare och Koranen (som översatts av ÅO)?

Gustav,

vet du när Erik började på översättningen? Det är ju en bra bild på den tid han haft för översättningen.

Martinus,

det kan ju vara så enkelt att Ohlmarks översatte så gott han kunde men med sitt eget språk som är mer målande än Tolkiens. Att ändra sitt skrivsätt och försöka skriva med en annans ord är inte lätt. Jag misstänker att Ohlmarks försökte göra en bra översättning språkligt och därför använde uttryck som han själv uppskattade. Att Ohlmarks "visste bättre" än Tolkien angående det svenska språket är väl sant. Jag har aldrig hört att Tolkien kunde tala och uttrycka sig på svenska.

Vad jag förstår så började han översätta runt augusti 2002.

Naturligtvis behärskade Ohlmarks svenska bättre än Tolkien -- jag har aldrig påstått något annat. Vad jag menade är hans ändringar i berättelsen för att göra den till vad han ansåg var en bättre historia, som när han lät Merry slå ihjäl Häxmästaren (det är lite för konsekvent för att vara ett misstag), eller när han brer på tjockt med adjektiv och adverb som det inte finns några belägg för i originaltexten. Om man jämför hur Sams inställning till Gollum beskrivs i originaltexten och i översättningen, för att ta ett exempel, så är den mycket mer negativt förstärkt i översättningen.

Han har dessutom varit totalt okänslig för stilnivå; när Tolkien har använt enkla, vardagliga ord har ÅO dragit till med högtidliga, ålderdomliga eller exotiska uttryck, som när "inn" blir "corps-de-logi". Samtidigt har han inte kunnat hålla sig till sin egen höga stilnivå; mitt i all denna högtidliga löpande text kan man plötsligt hitta ett talspråkligt "sen" istället för "sedan".

Martinus,

att Tolkiens berättarstil och Ohlmarks berättarstilar är väldigt skilda åt det är verkligen sant. Ohlmarks tycker om att brodera ut och ägnar sig åt effektsökeri. Tolkien är mer akademisk. Detta är ju något som väl låg i deras respektive natur. Sedan kanske man kunde önska sig lite mer ödmjukhet från Ohlmarks sida, men det kan man nog göra om de flesta. Den stora missen är ju den du nämnde om Merry. Jag ser det som till stor del förlagets som borde korrigerat det för länge sedan samt på slarv från Ohlmarks håll. Att han skulle "förbättra" historien har jag svårt att tro på. Snarare att han slentrianmässigt tog för givet att det var hobbiten som var hjälten. Ingen översättning blir perfekt, därför finns det en version på engelska som går att läsa för den som vill slippa sådana detaljer. Ohlmarks översättning har ju varit mycket uppskattad av läsare samt sålt i stora upplagor, den kan ju följaktligen inte vara helt usel som berättelse.

Det där får du gärna fördjupa lite! Jag trodde att det bara rörde sig om att "hon" byttes mot "han" i en enda strategisk mening, vilket ändrade hela handlingen. Ett fullt förståeligt fel att göra, faktiskt, om man tittar på hur meningen i fråga ser ut. Men det finns alltså fler felöversättningar, på andra ställen, för att backa upp att det var Merry och inte Éowyn som gjorde't?

angående tidsramar

visst är de flesta överens om att en nyöversättning behövs, men eftersom det redan finns en tycker jag man ska låta EA ta den tid han behöver för att göra så några misstag som möjligt. man vet ju hur det går när översättare är stressade av förlag, och jag tänker nu närmast på den smått anskrämliga översättningen av harry potter-serien.

jag väntar hellre i tio år på en värdig översättning än ser ännu ett hafsverk. det kanske dock kommer sig av att jag egentligen inte har något behov av en svensk version, men jag ser ändå med stor förväntan fram emot den för både läsglädje (hoppas jag) och i forskningssyfte!

Det var dagens visdom! Även om det skulle bli kämpigt...

Observera att det rör sig om TVÅ "han" i samma mening -- är inte det konsekvent nog?

Och även om det bara hade rört sig om ETT "han", så är det ändå inte förståeligt alls -- meningen är inte särskilt komplicerad egentligen. Hade det varit ett "han" hade man dock kunnat skylla på tryckfelsnisse, vilket man inte kan eftersom det de facto är två.

*Ryser* Ja, där finns ett par RIKTIGT hårresande exempel. Jag har faktiskt inte vågat läsa dem på svenska, trots att jag skulle vilja. Det vore skadligt för min hälsa.



*Applåderar* Fast en del av oss HAR förstås redan väntat i tio år (=jag), och andra längre än så.

Läser man detta fort och slarvigt så är det naturligt att koppla ihop de två meningarna i huvudet, fortsätta att tänka på den nyss nämnde Merry när man kommer till "tottering" och "struggling" och därför förutsätta att det står "him" och inte "her". Det är ganska ovanligt att som Tolkien gör här byta huvudperson mitt i ett stycke utan att använda namnet istället för "she" första gången.

Och att Ohlmarks läste och översatte fort och slarvigt, det är vi väl alla överens om...

Det är lik förbaskat ett mycket tydligt "she" och ett mycket tydligt "her" i samma mening -- fattas bara att det hade varit en stor neonskylt också! Jag är övertygad om att ÅO trodde att han gjorde Tolkien en tjänst genom att rätta ett "misstag" (möjligen kan han ha använt samma ursäkt som du: att man inte byter huvudperson hur som helst), särskilt i ljuset av den inställning till originaltexter som han visar upp i Tolkiens arv.

Men visst var han otroligt slarvig. Hur bär man sig annars åt för att använda två olika försvenskningar av "Isengard" i samma stycke?

jag vet att det är lite off-topic, men varenda gång jag läser om folk som dricker té (have tea=informellt äta middag) och äter pudding (pudding=inte bara just pudding utan efterrätt i allmänhet!) hela tiden så sitter jag och vrider mig. för att inte tala om folk som 'går ut' med varandra. på svenska är vi ihop!

sedan tror jag nog att ÅO var och fifflade för att framställa merry i bättre dager (eller éowyn i sämre), för jag kommer tydligt ihåg hur min bild av det hela förändrades när jag läste boken på engelska. jag läser ändå ganska fort (och speciellt när det är spännande hoppas jag över vartannat ord för att man ändå förstår av sammanhanget), men direkt fick jag en 'nämen!'-reaktion. så om jag när jag nästintill skumläser och ändå uppfattar skillnaden borde en som ändå översätter ha hunnit göra detsamma.