Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Är Ohlmarxistens text från Anders Stenströms också "ovidkommande"?

Jag vet inte om sidan jag länkade har 100% fakta från Tolkiens verk.. Men det antar jag.. Har jag fel så ber jag om ursäkt.. Sen så sade jag även kul länk.. Ingen tvinga dig att läsa..

Hobernas goda aptit är ju inget som egentligen behöver förklaras. Det handlar om ett litet fantasyfolk som i någon mening är människor men som skiljer sig från "det stora folket" i åtskilliga avseenden, till exempel vad gäller aptiten. Till det Beregond anför kan ändå tilläggas att hoberbarn rimligen inte röker men inte desto mindre har god aptit: ”Bringing up young hobbits took a lot of provender”. Även människor, dvärgar och några trollkarlar röker pipgräs utan att något tyder att de har lika god aptit som hoberna.

Pipgräs är ju inget som egentligen behöver förklaras. Det handlar om en fantasydrog som i någon mening är tobak men som skiljer sig från detta i åtskilliga avseenden, till exempel vad gäller dess psykiska effekter.

Vid detta kloka inlägg får gärna debatten sluta.

Tobak är tobak om än i röda böcker. Har du blivit drogromantiker, Théo?

Men låt oss återvända till det ursprungliga ämnet för tråden: hur ska "pipe-weed" översättas?

Själv blir jag lite förvånad när jag läser de tidiga inläggen i den här tråden. "Pipgräs" har varit den "officiella" svenska beteckningen i åtminstone 25 år! Konstigt att inte fler reagerade som Kamelen, som tyckte det lät bekant.

I Härskarringen (1959-61) översatte Ohlmarks till "piptobak" (och ”tobak”). Men "gräs" (i betydelsen "ört") fanns ändå med på ett hörn, då Ohlmarks översatte "westmansweed" till "västmansgräs".

I Ringens värld (1972) översatte Ohlmarks sedan "pipe-weed" till "ipigräs". Hmm, vad var tanken bakom det? Någon som vet? Det kan synas vara ett korrekturfel, men Ohlmarks har det även som uppslagsord i sitt Tolkienlexikon.

I Tolkien bestiarium (1980) låter Ohlmarks så "pipe-weed" bli "pipgräs". Jag vet inte om det är första gången det används på svenska och om det är Ohlmarks som ska ha äran av att kommit på det, men det borde vara den första "officiella" förekomsten. Det är ju Gebers som gett ut boken och Härskarringenöversättaren som översatt.

Varför tog det sådan tid för Ohlmarks att komma fram till "pipgräs"? Att "weed" kunde bli "gräs" (i betydelsen "ört") kom han ju på tämligen tidigt. Kan han ha haft något emot "pipgräs"? Hmm, man kan ju ha delvis samma invändning som mot "pipört". Även "pipgräs" har använts om en annan växt. Användningen verkar förvisso mer begränsad än den av "pipört", men kanske förklarar det ändå saken. Så här står det i SAOB.


För mig är inte det här inte något tungt (om ens något) argument mot "pipgräs". Motsvarande invändning mot "pipört" förefaller betydligt tyngre. Men det vore intressant om någon kunde reda ut det här närmare. Sarvi, kanske?

Kan han ha varit så infernaliskt klurig att han menade "hippiegräs"?

Även om "gräs" i betydelsen "marijuana" inte fanns när han översatte LotR, så fanns det definitivt när Ringens värld kom ut, och det där kan ju ha varit hans högst privata missförståndsskämt, som de ökända bågdrönarna.

Nej, jag skojar bara. Jag tror uppriktigt sagt att det är ett korrekturfel som han inte ville kännas vid, och därför fick det vara med som uppslagsord i Tolkienlexikonet. Notera hur både "Äppelbagge" och "Äppelmask" står med (det senare ska vara en nedsättande variant av det förra), trots att LotR i originalet bara har "Appledore". Han ville väl inte att hans erratalista skulle behöva bli längre.

Icke! Det engelska begreppet "flogging a dead horse" är TA:s inofficiella motto, speciellt i översättningstrådar.




You called, Master?

Nu vet jag inte hurpass inläst hr Ohlmarks var på botaniken, men pipört (Centranthus ruber) har inga intressanta kopplingar förutom att det är en rätt välkänd trädgårdsväxt. Jag håller med om att det är en ganska god invändning mot "pipört" som översättning. Man vill inte att tankarna ska gå till röd valeriana (som den ibland kallas) när hoberna tar sig ett bloss.

Pipgräs blir ju intressantare rent etymolgiskt: två av arterna som enligt SAOB kallas för pipgräs, nämligen hampdån (Galeopsis speciosa) och Pipdån (G. tetrahit) som båda kallades, innan Linnés sexualsystem, för Cannabis spuria, Lamium cannabinum, vilket ungefär blir "hampa(blomma) med sporre, hampplister". Innan någon blir alldeles till sig i trasorna, så kommer sig namnet av örtens yttre likheter med hampan, inte av några roliga effekter vid inhalering.

För att fortsätta på Martinus konspirationstråd - kanske hr O ogillade kopplingen till hampdån?

Ja, självklart måste det ha varit så. Ohlmarks var onekligen väl medveten om effekterna av hippiegräs, detta märks tydligt ...


Jag är helt övertygad om att Ohlmarks var fullt kapabel till en sådan manöver. Men jag tror faktiskt inte han brydde sig om en rad extra i erratalistan, speciellt inte om det handlade om ett rent korrekturfel som egentligen inte var hans ansvar. Finns det verkligen ingen bättre förklaring?

Att Ohlmarks kände sig tvungen att hitta på en liten förklaring till "Äppelbagge" och "Äppelmask" är en annan historia. Han föredrog nog den senare formen "Äppelmask". De andra namnen i samma grupp som är ändrade finns vad jag kommer ihåg med i erratan, och då är det de första förekomsterna som är ändrade. Men med "Äppelbagge" var det ju så att han hade brett ut sig lite om namnet i Sagan om Tolkien. Och det hade ju sett konstigt ut om han bara i det fallet hade "ändrat tillbaka". Så det fick bli en liten tilldiktning.

Tack för pipgräsinformationen, Sarvi! Vilka missförstånd hade det inte kunnat bli.

Tilläggas kan att Adlerberth (som väl i regel följer Härskarringen) har "pipgräs" i Sagor från Midgård (1982) och därmed bekräftar att det är vad som gäller.




Den diskuterade förekomsten av "tobacco" är lite speciell, vilket framgår indirekt av det Beregond säger. Det bör definitivt bli "tobak" i svensk översättning. Inte ens Christopher har vågat peta i det här.