Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

När kvällen kom till Fylke, grå,
så ljöd från Kullens slänt hans steg,
han gav sig av i mörkret på
en resa om vars mål han teg.

Från öde vidd till västerns strand,
från nordlig slätt till sydlig topp,
igenom dunkla skogars land
och drakens håla, utan stopp.

Med dvärg och hobbit, alv och man,
med djur och odjur i sitt hål:
med varje väsen talte han,
på deras eget tungomål.

Ett vådligt svärd, en helarhand,
en rygg som under bördan vek,
en tordönsröst, en facklas brand,
en vägens pilgrim, trött och blek.

En kung av vishet var han då,
och snar till vrede och till skratt.
En gammal man som valt att gå
med vandringsstav och stukad hatt.

Han stod på bron och vek från nu
för eld och skugga ej en tum;
mot stenen slogs hans stav itu,
hans vishet dog i Khazad-dûm.

Det får man säkert. Får man läsa den också?

När Fylkes afton blivit grå,
hans fotsteg ljöd mot kullens jord.
Långt innan gryning sågs han gå,
på vidsträckt resa utan ord.

Från västerkust till öde ort;
från norr till söder, brett och vitt,
i drakbo, genom hemlig port
och mörka skogar gick han fritt.

Med dvärg och hobbit, alv och man,
med odödlig som dödlig själ,
med varje djur som tänkas kan,
på deras språk, han talte väl.

Ett dödligt svärd, en helarhand.
En kropp av alla bördor tärd,
en tordönsröst, en inre brand.
En pilgrim på oändlig färd.

Visdomskung, på tron han satt.
Till både skratt och ilska snar,
en gammal man i bucklig hatt
mot vandringsstav han lutad var.

Han stod där uppå bron allen;
tillbaka eld och skugga slog.
Hans stav bröts av mot grottbrons sten.
I Khazad-dûm hans visdom dog.

Sams vers:

Att se raketerna var skönt;
blev stjärnor uti blått och grönt.
Gyllne åska, en märklig syn,
sen föll det blommor ifrån skyn.

When evening in the Shire was grey
His footsteps on the Hill were heard;
Before the dawn he went away
On journey long without a word

From Wilderland to Western shore,
From northern waste to southern hill
Through dragon-lair and hidden door
And darkling woods he walked at will.

With Dwarf and Hobbit, Elves and Men,
With mortal and immortal folk,
With bird on bough and beast in den,
In their own secret tongue he spoke

A deadly sword, a healing hand
A back that bent beneath ist load
A trumpet voice, a bruning brand
A weary pilgrim on the road

A lord of wisdom throned he sat,
Swift in anger, quick to laugh;
An old man in a battered hat
Who leaned upon a thorny staff

He stood upon the bridge alone
And Fire and Shadow both defied
His staff was broken on the stone
In Khazad-dûm his wisdom died.

Sam added this verse :

The finest rockets ever seen,
The burst in stars of blue and green;
Or after thunder golden showers
Came falling like a rain of flowers.

Han stod på bron och vek från nu
för eld och skugga ej en tum;

Sjätte versen: Kan man säga: "vek från nu för"?

"Vek från nu" är väl tänkt som en förkortning av "vek från och med nu", så visst kan man säga så. Men särskilt snyggt är det inte!

Hmm, jag tolkar inte passagen så... Jag tolkar det som att Lotta menar (för att kasta om orden lite) "han stod på bron och vek nu ej från en tum för eld och skugga"... Fast särskilt lyckad är meningen som sagt inte.

Om jag minns rätt så hade Lotta från början skrivit "O" utan komma, men eftersom Erik och förlaget hade kommit fram till att det skulle vara komma, fick hon lov att ändra.