Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Jag ser inget slangartat i det senare. Jag gissar att Kamelen försökt fånga originalets mustiga engelska där det står "stuffed with treasure" och inte "stuffed with treasures". Att "treasure" närmast behandlas som ett ämnesnamn här gör att man gärna tänker på en fylld stek (eller något annat som typiskt är fyllt med ett ämne till skillnad från saker) trots att det handlar om någon typ av förråd. Det fungerar inte att på samma sätt behandla "skatt" som ämnesnamn, men Kamelen har istället valt ett verb som direkt får en tänka på en fylld stek. Fast det är ändå ett problem med Kamelens lösning, tycker jag. Det känns som det egentligen är kullen som borde vara späckad, inte tunnlarna.

Jag skriver "snarast slangartat", just för att "späckade" inte direkt är slang. Att späcka kött är ju inte ens vulgärsvenska, men som metafor motsvarande engelskans "stuffed" blir språket väl mustigt. Jag ser i Norstedts lexikon att ett av förslagen på svensk översättning av "stuffed" är just färserad, späckad i kombination med turkey dvs kalkon. Jag tror att texten skulle tjäna på att något oftare använda mer neutrala ord, i det här fallet t ex fullproppade. Hade Tolkien mer avsiktligt använt likartade metaforer i sitt språk så är ju kamelens ord bara härliga och njutbara, men jag upplever det som att Tolkiens val av ord oftast är något mer dämpade och just neutrala. Problemet för en översättare av engelska i allmänhet och Tolkien i synnerhet är väl just att engelskan i sig är fullproppad med mångtydiga ord och samtidigt fullproppad - för att inte säga späckad med - synonymer.

Jag menade nog snarast att kamelen bör bestämma sig för vilken stilnivå han ska hålla. Kallar man boken Ringens sällskap, har man liksom redan från början slagit an en ton om mer vardaglig stilnivå, och då slirar det lite på t ex månde, vigör och späckade tunnlar.

Det får väl sägas vara en smaksak.


"Time wore on" känns inte särskilt högtravande utan ger snarare meningen en något mer idiomatisk prägel, gör den mer typiskt engelsk. Och meningen som helhet är kanske till och med tänkt som ett skämt. I originalet nöter tiden på utan att nöta på Bilbo, skulle man kunna säga. Men hur får man till det på svenska? Det enkla "tiden gick" är, skämt eller inte, hursomhelst lite för färglöst, tycker jag. Kanske är här ett svenskt idiom som "tiden gick sin gång" på sin plats.

Det där avsnittet är ju direkt störande även i originalet med sin whizzande drake som liknas vid ett express train och gör en somersault. Kamelens översättning tonar snarare ned det störande, till exempel kunde han mycket väl ha översatt "somersault" med "saltomortal" istället för med "volt". Jag saknar dock ett litet tillägg till "svischade" i Kamelens översättning. Det hade känts bättre att låta draken svischa fram över hoberna (förlåt, hobblarna) istället för att bara svischa över dem. Det engelska "whiz" känns mer naturligt att använda utan något motsvarande tillägg.


Alla de andra verben ("whiz", "svischa", "vina", "vissla", "susa") känns betydligt mer effektfulla ur det perspektivet. De är till och med ljudhärmande till sitt ursprung, det är bara "svepte" som inte är det.


I originalet står det: "The guests were not disappointed: they had a very pleasant feast, in fact an engrossing entertainment: rich, abundant, varied, and prolonged." Skulle inte "entertainment" här (till skillnad mot tidigare i kapitlet) kunna betyda "traktering, förplägnad" och syfta enbart på den stora festmåltiden (Tolkiens "feast")? Det påverkar i så fall något översättningen av en del av de andra orden.


Rent logiskt kan man göra samma invändning mot det engelska uttrycket. Nu har de ju inte riktigt samma möjligheter (och tradition) att sätta samman ord. Men de borde kanske ändra hela sitt språk. Nä, jag tycker nog att man kan acceptera uttryck som "musikaliska smällkarameller" om man inte lyckas få till en logisk och välljudande sammansättning, vilket jag inte tycker ditt förslag är. Jag håller alltså med i teorin men inte i praktiken. SAOB stöder teorin (artikeln "musikalisk"). Ohlmarks och Andersson visar på de praktiska svårigheterna. Ohlmarks klämmer in ett "s.k." före sina musikaliska smällkarameller. Andersson stryker, inte helt oväntat, "musical".

Alla ord är ljudhärmande (dvs svischa, vina , vissla, susa). De orden är användbara i exemplet. Jag menade bara att jag anser att till och med svepa är ett ljudhärmande ord. Jag har inte studerat ordets etymologiska härkomst, och kan därför inte säkert veta att det är det (vilket för övrigt gäller även vina, vissla, susa), men nog finns det ett ljudhärmande inbakat i svepa...?

Jag fortsätter att läsa Den stegrande kamelens översättning/tokning av A Long-expected party.

”Sometimes I have felt it was like an eye looking at me. And I am always wanting to put it on and disappear…” (Tolkien)

”Ibland har den känts som om den var ett öga som tittade på mig. Och ständigt får jag en impuls att sätta på den och försvinna…” (Kamelen)
”Ibland har det känts som om den var ett öga som iakttog mig.” (Andersson)
”…ibland har jag haft en egendomlig känsla av att ett öga har stirrat på mig.” (Ohlmarks)


Här gör du samma tolkning som Andersson, medan Ohlmarks gör en annan. Du och Andersson tolkar det som att det är ringen som är ett öga, Ohlmarks tolkar det som att något annat ger känslan av ett öga. På engelska är båda tolkningarna möjliga. Av någon anledning känns Ohlmarks tolkning riktigare i mina öron.

Det kan bero på att jag har läst Ohlmarks så många gånger, men även när jag analyserar meningen känns det konstigt att ringen skulle vara ett öga som tittade. Jag tycker även att meningen efter får större konsekvens då, nämligen att den som börjar bli paranoid vill försvinna ur andras åsyn. För mig blir det mindre logiskt att man vill ta på sig det som stirrar, och mer logiskt om det är något/någon annan som stirrar. Jag tänker mig därför att det är Sauron som stirrar/söker, samt att han nästan har fått syn på Bilbo genom magins dimmor efter att Bilbo har använt ringen så länge som i 60 år. Men, som sagt, det är bara en fråga om tolkning av ”I have felt it was like an eye”.
Min och Ohlmarks tolkning av texten finner visst stöd längre fram, i kapitlet ”Det förflutnas skugga”, i meningen: ” Och om han ofta använder Ringen för att göra sig osynlig så bleknar han bort: han blir till slut osynlig för gott och vandrar i skymning under uppsyn av den mörka makten som härskar över Ringarna.” eller på engelska: ”…under the eye of the dark power…”

I övrigt finner jag inget att anmärka på i kapitlet Ett efterlängtat kalas, förutom många lyckade översättningar, inte minst ”lappri” som du redan fått kred för här på Tolkiens Arda.

Det förflutnas skugga

Munter och Munderic är riktigt bra översättningar/tolkningar av Merry och Meriadoc. (Jag har för mig att jag själv var inne på Munter, men att jag stöp på Muntriadoc och helt enkelt gav upp försöket.) Hatten av!

Ställer mig frågande snarare än kritisk till valet att översätta Pippin med Pipping. När vi gör smeknamn på svenska, kan vi göra det enligt engelskans princip i Peregrin/Pippin med n-ändelse, t ex Robert/Robban, Bengt/Bengan, eller oftast med a eller e i slutet, t ex Tomas/Tompa, Henrik/Henke. Jag kommer inte på något vanligt smeknamn med ng-ändelse. Vad var tanken?

Förövrigt börjar jag mer och mer snubbla på hobble. En hobble är i min mun obekvämt. Jag är tämligen säker på att ett sådant ord i svenskan snabbt skulle ändras till hobbel, (precis som snubbla blir snubbel och vingla blir vingel), dvs en hobbel, även om man absolut kan behålla hobblar/hobblarna i plural.
Vidare kan man kanske välja mellan att säga å ena sidan hobbelbarn och å andra sidan hobblebarn, ungefär som äpplemos och äppelmos.
Nu förstår jag dig ifall du trots allt vill behålla ett invant ord, men jag tycker ändå att jag bör framföra min åsikt.

”[Frodo] found that being his own master and the Mr. Baggins of Bag End was rather pleasant.” (Tolkien)
”[Frodo fann det] ganska trevligt att vara sin egen herre och den herr Backing i Backänden.” (Kamelen)

Jag upplever den engelska texten svår att översätta rakt. Eller, helt enkelt, jag förstod inte innebörden när jag läste din text, utan var tvungen att kolla upp originaltexten. Därefter har jag kollat Andersson och även Ohlmarks. De har löst det annorlunda och tämligen likartat, båda med ordet herre/härskare som ersättning för "the Mr".
”…att vara herre både över sig själv och över Säcks ände”, i Anderssons fall.
Jag tycker att deras lösningar är onödiga. Går det verkligen inte att ligga närmare originaltexten?

”…Frodo’s fiftieth year…”, översätter du med ”…det år då Frodo fyllde femtio…”
Det här är små petitesser från min sida, men vore det inte att föredra att översätta antingen med ”Frodos femtionde år” eller med ”det år då Frodo skulle fylla femtio” eftersom han fyller först senare samma år?

”He pressed him for news of himself…” (Tolkien)
”Han frågade honom ivrigt efter nyheter om sig själv…” (Kamelen)

Här ställer jag en fråga om gramatiska syftningsfel. För mig blir Kamelens översättning som om”Han” (Frodo) frågar”honom” (Gandalf) efter nyheter om ”sig själv” (Frodo), medan det i originalet är ”He” (Frodo) som frågar ”him” (Gandalf) efter nyheter om ”himself” (Gandalf). Har Kamelen gjort sig skyldig till syftningsfel eller inte, eller har jag tillochmed missförstått originaltexten, så att nyheterna som efterfrågas faktiskt handlar om Frodo?

Din översättning/tolkning slutar mitt i kapitlet. Oh, snälla snälla snälla, fortsätt. Det är väldigt spännande att tolka och läsa översättningar så här.

Många hälsningar Randalin.

Men det känns på inget vis konstigt att svepa ljudlöst över något, vilket talar emot att det finns något direkt ljudhärmande inbakat i ordet.


Tanken finns begravd i den här tråden, gissar jag: http://tolkiensarda.se/forum/viewtopic.php?f=8&t=546

Det där med ögat var för övrigt riktigt intressant.

Den här biten hade någon forummedlem kommenterat igår, med tänkvärda åsikter om att Ohlmarks översättning var den minst träffsäkra eller något i den stilen...
Vad synd att du har tagit bort din kommentar. Den var intressant och väl värd att finnas kvar här. Tack för den, hur som helst.

Hälsningar Randalin

Finner varken belägg för eller emot något ljudhärmande i ordet svepa när jag läser i Svensk etymologisk ordbok http://runeberg.org/svetym/1005.html
Dock tycker jag att de andra ord som härleder till eller från ordet svepa alla har ljudhärmande element, vilket gör att jag starkt misstänker ett ljudhärmande, om inte möjligen rörelsehärmande i svepa. (Finns rörelsehärmande som begrepp för ords etymologiska härledning?)

Det var väl någon som var ute i ogjort väder och insåg det.


Som Alexander Pope uttryckte det, "the sound should seem an echo of the sense".

Så här drygt två år senare börjar det väl så smått bli dags att besvara (några av) era synpunkter på min lilla översättning.

1) Jag kan glädja Randalin, Líndaletaro, Eldalie och vilka fler det nu var som tyckte så med att jag har bytt (tillbaka) till Ringens brödraskap som titel. Även om ordet 'sällskap' nog (hävdar jag fortfarande!) fångar betydelsen av fellowship lite bättre så har ordet också andra betydelser som överskuggar den här eftersökta.

2) Den ärevördiga familjen Sackville-Baggins har till slut fått bli 'Säcksdorff-Backing'. 'Säcksdorff' är ett urgammalt förslag som jag kläckte ur mig på Skalman en gång i tiden, ratade då men nu har omvärderat. Jag gillar det faktiskt riktigt bra! Man kan förstås ha synpunkter på att säcken i förstanamnet blir lite meningslös när det inte längre finns någon i andranamnet; men jag tycker att dubbelnamnet ändå låter lagom komiskt och ger ungefär samma känsla som originalet.

3) Gubben Noakes har, som hos Andersson, fått bli 'Ekerot'. Jag kan hålla med Líndaletaro om att 'Eke' inte blev "namnigt" nog.

4) Angående översättningen av Baggins till 'Backing': Här säger jag som de gör i brittiska underhuset: "I refer the honourable gentleman to the answer I gave some moments ago." Namnet Baggins har diskuterats så det skvätter om det i många andra trådar. I en av dem har jag avgett lite motiveringar till varför jag, efter något decenniums grubblande, till slut fastnade för just 'Backing'. Kom gärna med synpunkter där, den som vill! Men jag kan varna redan nu för att det namnet, liksom min översättning av hobbit till 'hobble', utgör hörnstenar i mitt alster och knappast kommer att ruckas på!

5) Randalin hade lite allmänna synpunkter på min stilnivå, med bl a ett detaljerat exempel. Jag kan väl säga att avstegen du pekar på där är symptom på min övergripande taktik. Jag försöker inte nödvändigtvis att eka stilen - högtravande eller "lågtravande" - i varje enskilt ord eller mening, utan strävar istället efter att tangera ungefär samma genomsnittliga nivå sett över hela stycken och avsnitt. Jag kan därmed mycket väl använda ett "bonnord" där Tolkien grävt djupt i ordboken, för att lite senare göra tvärtom. Förhoppningen är förstås att den totala läsupplevelsen ändå skall bli så lik som möjligt. Men om det skulle bli så att jag bommar detta mål så lär det sannolikt komma att bero på att jag travat för högt, inte för lågt: det är alldeles korrekt uppfattat!

6) "Etthundraelftioförsta" - ja, korrekt, detta är förstås ett rent slarvfel.

7) Instämmer med Ohlmarxisten, 'svischade' fick bli 'svischade fram' istället.

9) Bra synpunkt om engrossing entertainment, Ohlmarxisten! Jag har ändrat lite grann i hur jag översätter det där. Nu fick det bli: "...en enda uppslukande undfägnad: rikhaltig, överflödande, omväxlande och utdragen." Men Tolkien gör det ju inte precis lätt för en. Det är naturligtvis ingen slump att engrossing också kan betyda (eller åtminstone etymologiskt härledas till) "att göra tjock".

10) "...som om den var ett öga...": Jag är rätt säker på att det avses vara själva ringen som är ögat. Hade Tolkien åsyftat en mer allmän känsla av att vara iakttagen så borde han ha skrivit "...I have felt there was an eye" snarare än "it". Men trots det byter jag nog ut mitt första 'den' mot ett 'det', det blir mer lättflytande svenska då.

11) 'Pipping': Ja, Ohlmarxisten har rätt i att den gamla tråden han länkar till berättar bakgrunden, men kanske än mer den här tråden. 'Pipping' är alltså en äppelsort som heter Pippin på engelska. Och att få bort pippifågel-associationen skadar inte. Jag minns att jag faktiskt reagerade negativt på det första gången jag läste Sagan om ringen, någon gång på yngre stenåldern. Det logiska resonemanget för att välja 'Pipping' tycker jag håller. Återstår att se hur bekvämt det smeknamnet faktiskt känns när det väl börjar figurera flitigare i texten. Vi får väl se om jag då finner anledning att ompröva beslutet...

12) Jag tycker nog att den raka översättningen "...sin egen herre och den herr Backing i Backänden" fungerar bra även på svenska. Men det är lätt att bli ordblind av sånt här, så om någon är av en annan åsikt lyssnar jag gärna!

13) "He pressed him for news of himself...": Korrekt, det var ett syftningsfel. Det skall vara "honom själv", inte "sig själv". Alert fångat, Randalin!

14) Förutom Sackville-Baggins har jag på försök också ändrat översättning av ett annat nyckelbegrepp. Undrar om någon har järnkoll nog på min tidigare version för att märka vilket?

Om någon till äventyrs skulle vara intresserad så finns senaste versionen av min översättning här, så långt jag kommit. Men så värst mycket längre än sist har jag inte hunnit. Översättningspysslet har faktiskt legat nere i flera år, ända tills för några veckor sedan, då lusten av någon anledning vaknade igen.

Jag har försökt följa länken till den nya versionen, både i går och i dag, men internet slutar bara fungera när jag gör det. Är det fler som upplever samma problem, eller har det med min dators inställnigar att göra?

Länken funkar för mig, jag provade precis nu. Men att vänsterklicka på länken funkar nog bara om du har Adobe Acrobat installerat som ett plugin till webläsaren. Annars kan du prova att högerklicka istället och välja "Spara länk som...", eller vad motsvarande kommando nu heter i din webläsare.

Jo . Nu gick det! Och det heter tydligen "Spara mål som..." i min webläsare. Kul att läsa igen! Flädjefälten, minsann... Varifrån kommer detta mustiga och fantasieggande namn/ord?

Gladden är ju ett gammalt namn för svärdslilja, och jag lyckades till slut hitta en motsvarighet på svenska, nämligen "fläje". Det finns några andra äldre namn på växten också, men det här var det enda som kändes "namnigt" nog. Det verkar vara huvudsakligen ett sydsvenskt ord, men det är OK ändå. Jag har inga fördomar!

När jag sedan slog upp ordet i SAOB så fick jag till min belåtenhet syn på alternativformen "flädje". Dels låter det helt enkelt bättre, tycker jag. Men dessutom för det ju tanken till "glädje", trots att det inte alls betyder det - dvs exakt samma felassociation som originalets gladden ger! Såna där sammanträffanden är helt oemotståndliga för mig, så jag var bara tvungen att använda det namnet.