Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Lindir: Vad ska man säga? Kanske ingen seriös prägel direkt, men jag skrattar så jag gråter! Den ska jag skriva ut och sätta upp någonstans att titta på om jag behöver ett gott skratt. "...som kallt skola kola.." Jag bugar...

Tankesubjekt kallar vi det just därför att det inte är subjektet, utan bara uppfattas så i tanken. Genom att byta ut "Mörkrets herre" mot "honom" har du visat att det inte är subjekt i den övergripande frasen. Visst, så långt är vi överens, och det var därför jag också skrev att detta är ett (av många) undantag från regeln att "sig" syftar på subjektet.

Poängen var som sagt att "Mörkrets herre på sin mörka tron" bildar en "fras i frasen", och att "Mörkrets herre" då av tanken uppfattas som subjekt i den avgränsade ortgruppen, trots att det i den övergripande frasen har funktion som objekt.


Absolut - för att inte säga helt fel. Jag skulle å andra sidan inte säga att "En ring för honom på hans mörka tron" låter speciellt vackert heller.

Om du däremot utvecklar meningen till "En ring för honom, han som sitter på sin mörka tron", hamnar du dock antagligen närmare det sätt som mången spontan hjärna uppfattar frasen.

Lindirs översättning var riktigt härlig.

Dock gillar jag Kamelens versioner bäst.

Tack! Äntligen lite negativ kritik! Jag har som sagt kommit lite för nära för att riktigt uppfatta hur det låter längre, så den här typen av omdömen är ovärderliga. Jag hade ju vissa tvivel på just den raden längre bak i tråden, men de försvann någonstans på vägen.

Jag antar att den enklaste lösningen är att helt enkelt överge allitterationen och köra med "som dödens väg skall gå", som jag tycker är helt OK. Men det är synd på det laddade ordet "dom"! Får fundera vidare en stund...

"som dödens väg skall gå" låter mycket bättre!

Du är på väg att att utveckla den ultimata ringversöversättningen!

Du slår kanske inte Lindirs dock!

Du har en poäng och det är självfallet därför det är ett språkproblem.


Jag är inte ensam om att tycka tvärtom men smaken är ju delad.


Faktum är att en satsomskrivning skulle funka för mig om det handlade om vår tidigare diskuterade rad: "En ring för MH på sin tron allen." Där kan man ju sätta in "som är" medan "som sitter" ovan känns lite övermaga.

Okej, jag antar utmaningen...

Han sitter på sin tron men bara om han är ett subjekt. Om ringen är subjektet så blir tronen ringens vid "sin" och då "måste" tronen benämnas som "hans", precis som Sumsar konstaterar. Dock kan jag tillägga att med tanke på alla andra grammatiska fel som finns runt om i Sverige och att varje affär är full av särskrivningar, tror jag att alla som läser texten förstår att det inte är ringens tron.

Lindir va? Hm min favoritalv för övrigt men men... din dikt var lite kul för den kändes som om den var skriven på mål först vilket fick mig lite ur balans, men det visade sig snart att det inte var så. Men skulle det inte vara kul? Synd att jag inte är så hävlig själv annars skulle jag försöka få till en på riktig värmländska och gärna den varianten som talas i norr.

Det är inte bara rörande att läsa hur flitiga alla Ringenvers-översättare är, utan också hur noga, målmedvetna, självkritiska och generösa.
Engelsmännen går tyvärr miste om denna fantasieggande tolkningsskatt. Stackars dem. De har ju bara en evig (iochförsig "riktig" om vi inte anser den engelska som en översättning från Midgård) strof som liksom ligger där den ligger.

Kanske kunde det utifrån detta rika forum ges ut en samling översättningar av J.R.R. Tolkningen... (J.R.R. är förkortning av Jättefina, Roliga och Rikliga???)

Jag märker att vi (för jag är en av vers-översättarna) strävar åt samma håll, ibland skrämmande nära varandra. Min översättning skrevs innan jag hade läst Lottas förslag, men har reviderats något efter att hennes förslag släpptes. Jag tycker inte att slutverben i rad 6 och 7 måste vara enstaviga. Det viktiga är att få till samma kraft i slutet av varje rad som Tolkien får med sina "find them" och "bind them". Följer man engelskans rytm och antal stavelser så uppnår man detta.

Jag tog fasta på Tolkiens rimfläta (dvs a-b-a-b-a-c-c-a), vilken jag tycker är viktig att behålla. Bokstäverna inom parentes beskriver vilka rader som rimmar med varandra(t ex a) samt var i strofen de kommer.
Så har jag tagit del av Leif Jacobsens analys av rytmiken och övriga viktiga åsikter rörande orginalet.
Mitt resultat kommer här:

Tre Ringar för Alvkungar under himlens sal
Sju Ringar för Dvärgfurstar i stenhallars bon
Nio för Människor, som dömts till dödens kval
En för den Mörke Herren på mörkrets tron
I Landet Mordor i Skuggornas dal
En Ring skall styra dem, En Ring befalla,
En Ring skall snärja dem och i Mörkret binda alla
I Landet Mordor i Skuggornas dal

Jag byter ut "En ring ATT..." till "En ring SKALL...", inte för att det är perfekt utan för att ATT inte heller är perfekt. "One ring TO..." betyder egentligen "En ring TILL ATT...". Detta är obekvämt i det svenska språket, så då ansåg jag SKALL som ett mer hotfullt ord.
Om nu "Rings" och "Elven-kings" måste rimma, så har jag i alla fall lyckats till viss del "Tre ringar för Alvkungar..." ger ett halvrim, vilket låter väl när det uttalas högt.
"Himlens sal"... Tja, det ger åtminstone mig nästan samma association som "under the sky"
Vidare vet jag att "stenhallars bon" inte låter lika mäktigt som "halls of stone", men här ansåg jag rimmet viktigare och andemeningen tillräckligt nära orginalet.

Slit mitt alternativ med hälsan.

Alltid intressant att se nya fräscha försöka att överträffa eller ge alternativ till översättningarna!

Hårt och kompromisslöst kastar jag mig dock in i kritiken, och hoppas att du uppfattar den som mer konstruktiv än destruktiv.


Om man tolkar de engelska rimmen som tvåstaviga håller jag absolut med om det. Dock beror det på hur man uppfattar diktens rytm rent verstekniskt. Därav nästa fråga:


Finns denna analys att tillgå för oss vanliga dödliga? Vi har vid något tillfälle för ett par år sedan diskuterat rytmiken på Skalman:s Tolkienforum, men kom tyvärr inte mycket längre än till att konstatera att vi var rörande oeniga om den ...

Det är ju av grundläggande betydelse att man är överens i den frågan om man ska kunna enas om en lämplig översättning. Den rytm jag läser in i din översättning stämmer inte riktigt överens med den rytm jag läser in i Tolkiens original.


Hm, här håller jag inte riktigt med. "En ring att ..." uppfattar jag som så nära "One ring to ..." man överhuvud taget kan komma. Vad menar du att det skulle vara för betydelseskillnad mellan "En ring att ..." och "En ring till att ...", eller för den delen "En ring för att ..."?


Inte mig dock. "Himlens sal" låter mer som uppe i himmelen än som nere på jorden. Tycker då jag, i alla fall.

Jag är ny i forumet och har inte lärt mig hur man för in citat från tidigare inlägg. Svarar på Lindir här ovan.

De engelska rimmen är tvåstaviga! Det kan vi inte komma ifrån. Lottas enstaviga verb är bättre - rent verstekniskt, men jag saknar det ödesmättade, och kunde inte hitta bättre enstaviga verb.

Leif Jacobsens analys hittar man på http://www.tolkiensarda.se/new/alster/o ... ringversen.
Om alla är överens eller inte vet jag förstås inte (varför skulle alla vara det här när total enighet inte går att finna någon annanstans).

Jag har så långt det är möjligt (för mig) följt rytmiken. Ingen annan har lyckats bibehålla rim, betydelse och rytm bättre - varken Lotta eller andra. (Det där sista var lite väl skrytigt kanske, men det är min åsikt.)

Varför jag inte riktigt gillar "En ring att..." är för att ordet att på svenska förebådar någon form av förklaring i en bisatts, även kallad att-sats (exempelvis: en ring att styra dem... bör alla ha). Det saknas något i ringenverserna, alltså rent gramatiskt. Medan engelskans "One ring to..." tydligare syftar på ringens funktion.
Det är just orden "till" alternativt "för" (skrivna av Lindir) som behövs för att ge en korrekt översättning, men dessa ord skulle haverera hela dikten.
Naturligtvis missar ingen svensk betydelsen i "en ring att...", inte ens jag (fast det kanske är svårt att tro efter allt mitt tjôt).

Jag citerar mig själv slarvigt. Jag menar naturligtvis att "under himlens sal" ger mig samma associationer som "under the sky". Helst skulle jag vilja skriva "under himlen". Då himlen är omöjligt att rimma på så får vi lov att försöka hitta något som ger en poetisk länk till himlen. Lotta har "rand". Jag gillar sal bättre. Lotta råkar dessutom syfta till ringarna så att det är de som befinner sig under himlens rand istället för alverna tre.

Hm, jag verkar ha lyckats få in alldeles ovanligt många oklarheter. Kanske är inte detta rätt tidpunkt att reda ut tankar, men jag gör ett tappert försök ändå ...


Jo, naturligtvis är rimmen tvåstaviga. Vad jag menade (vilket inte var så lätt att uppfatta ur den formuleringen ...) var att det är en tvistefråga om "bind them" och "find them" är trokéer eller spondéer, dvs om raderna slutar på obetonad eller betonad stavelse (i det senare fallet naturligtvis två betonade, som både tillsammans bär rimmet).


Hoppsan - naturligtvis, den har jag haft på min favoritmeny sedan länge (fast under en annan adress). Jag hade dock glömt att han fördjupade sig så i just ringversen - antagligen bland annat för att jag inte tycker att han svarar på just mina frågor om rytmen.


Nej, det är klart, men det är väl ett bra mål, i alla fall?


Nja, det där håller jag - kort sagt - inte alls med om.


Det håller jag däremot med om ...


Och själv läser jag dig tydligen slarvigt ... Det var ju en bra idé att jämföra citatet med vad du verkligen skrev i versen.

Lottas "rand" är ju dessutom inkorrekt, eftersom "himlens rand" är horisonten, och det känns märkligt att alverna ska se ringar "under horisonten". Detta påpekade vi i referensgruppen (och den kritiken finns numer till allmän beskådan här på Arda).

Jag tyckte faktiskt riktigt bra om den här versionen. En ring att har alltid känts lite stel och den här versionen får mer liv än Lottas och den har en lite ålderdomligare prägel.

Härligt inlägg Randalin! Din tolkning (Varför är det inte fler som använder det ordet istället för översättning?) är värd många plus för sina självständiga formuleringar. (Precis så generös vill jag vara idag. )

Har lite kommentarer till den dock:



Rad 1-2 är fint balanserade med sina två metaforer (jag vill kalla dem det) "sal" och "bon".
En "fel" på rad 3: i korrekt svenska skrivs alltid har/hade ut före supinum (i det här fallet "har dömts"). Lätt fixat med "dömda", som dessutom låter rimligare också - då människorna alltid är dömda att dö och inte döms vid ett visst tillfälle.
Snygg allitteration på rad 3 och upprepning av "mörk" på rad 4.
Ändra gärna "landet Mordor" till "Mordors land"; det ger mer tyngd, vilket förstås är önskvärt.
Rad 6 och 7 tycker jag är oklanderliga. Även om engelskan kan få in dubbelbetonat slutrim, betyder det inte att det är lämpligt på svenska. Som någon sagt tidigare är Ringversen inte helt metriskt konsekvent och det lämnar större frihet till tolkaren.
Slutligen är det bäst (mest korrekt) att skriva alla ord utom "Mordor" och möjligen "Mörke Herren" med små begynnelsebokstäver.

Mvh/Rasmus