Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Har bestämt mig för att göra mig av med mina gamla SoR pockets och köpa riktiga böcker istället
Men jag har märkt att det finns många olika översättningar.
Själv har jag den ökände Ohlmarks översättning, så nu är jag högst intresserad av att hitta en bättre.
Vet ni vilken som är bäst? Vilken version som är trofast orginalet, men ändå står fast vid svenska?
Bokens titel och översättarens namn uppskattas

(Beklagar om det finns en tråd kring ämnet, lås i sådana fall.)

Jag skulle aldrig göra mig av med böcker som jag gillar. Behåll de gamla och köp nya så kan du jämföra sen.
Den enda som översatt Ringarnas Herre från engelskan är ju, förutom Ohlmarks, Erik Andersson. (Till svenska alltså.)
Silmarillion översatte ju Roland Adlerberth men det verkar inte som om den går att beställa på svenska längre.

Tror intr heller det finns så mycket att välja på..själv läser jag fortfarande Ohlmarks..även om jag inte uppskatar de ändringar han gjort så tycker jag fortfarande att det är väldigt bra översättning, läsandemässigt..
Gillar hans språk..och så är jag "uppfödd" på det så..Svårt att lära gammla hundar sitta

Jag har alla tre av Ohlmark, jag har ringens brödraskap x2, en av Ohlmark och en av Andersson.

Självklart inte. Men de är så gamla och slitna, speciellt eftersom de är pocket böcker.
Var faktiskt i stan idag för att kolla lite på böcker.
Hittade första delen till rimligt pris, men fick en chock av att se den andra för 300:- (lite mer, tror jag det var t.o.m.)
Så jag funderar nu istället på att köpa min kompis böcker (hon avskyr SoR numera, förstår inte varför )
Och Erik Andersons översättning hade lite lustiga namn.
Men det skulle ändå vara roligt att läsa om Frodo Secker och hans äventyr
Vi får helt enkelt se om jag inte köper engelska istället

Det finns inte bara en tråd om de svenska översättningarna, det finns en hel underavdelning! Är du (onormalt) intresserad av ämnet så kan du hitta timmar av spännande läsning där.



Det finns som sagts "bara" två svenska översättningar av Lord of the Rings att välja på. Tyvärr är ingen av dem helt klockren.

Åke Ohlmarks (1959-1961)
Sagan om ringen
Sagan om de två tornen
Sagan om konungens återkomst

Erik Andersson (2004-2005) - dikterna översatta av Lotta Olsson
Ringens brödraskap
De två tornen
Konungens återkomst


Ohlmarks gamla översättning, som för övrigt var en av de första LotR-översättningarna över huvud taget, har ganska många brister, till exempel:

- Namnen är ibland inkonsekvent översatta, samma engelska namn kan få två eller fler svenska varianter. "Barliman Butterbur" har t ex blivit "Byttesson" i prologen men på övriga ställen "Barliman Smörblomma".

- Tolkien gjorde en del (ganska små) redigeringar i LotR till en senare upplaga, efter att Ohlmarks redan hade gjort sin översättning. Dessa infördes aldrig på svenska (förrän av Andersson).

- Ohlmarks var inte särskilt trogen Tolkiens precisa språkstil, utan broderade ut och lade till ganska friskt. Ett av de värre exemplen, som ofta anförs i sådana här diskussioner, är "He felt a desire to strike him" (Frodo får ett spel i Vattnadal när Bilbo vill titta på ringen), som blivit "Han fick en häftig impuls att slå till det grinande apansiktet".

- Diktöversättningarna är, med några undantag, ganska långt från originalet både i versmått och innehåll, men de har ofta en del poetiska kvaliteter.

- Ohlmarks var dels slarvig, dels var hans engelska inte fullt så bra som man kunde ha önskat. Det finns därför en hel del felöversättningar i hans version, varav en del riktigt lustiga. Ett av de mest populära exemplen är "where the firstborn roamed while Men still slept" (vilket handlar om alvsläktet, alltså den förstfödda rasen) som i Ohlmarks version blir "där den förstfödde bölade medan människosläktet ännu låg i sömn". Det allra mest kända felet är hur han i sitt slarv fick det till att det var Merry och inte Eowyn som dödade häxmästaren, men detta lär vara rättat i de senaste upplagorna.


Anderssons/Olssons översättning är väldigt mycket mer trogen originalet än Ohlmarks, men även den är långt ifrån fullkomlig:

- För mycket ord för ord-översättning och för lite känsla för helheten gör att Anderssons prosa sällan flyter riktigt naturligt, utan tar sig fram med en svag men märkbar hälta. En del mindre lyckade ordval sticker också ut som katter bland hermelinerna.

- Andersson har problem med nyanserna. Dels misslyckas han ofta med att välja det bästa ordet när det finns flera ordboksmässigt riktiga kandidater. (Tolkien själv var extremt noggrann i sina ordval.) Dels lyckas han inte riktigt fånga det ibland högtravande, ibland "folkliga" språket i LotR. Språkskillnaderna mellan t ex olika folkslag och olika scener tonas ner och det hela blir i sak korrekt men lite grått och småtrist jämfört med originalet.

- Bokstavstrogenheten har gått till sådana ytterligheter att de allra flesta av Tolkiens semikolon har behållits. Semikolon används normalt mycket mer sällan på svenska än på engelska, och överflödet av dem här gör texten onjutbar.

- Olssons diktöversättningar är, med ett eller annat positivt undantag, visserligen trogna med avseende på sakinnehåll och versmått, men platta och torftiga. Ibland blir det närmast barnkammarrim av det, och de poetiska kvaliteterna i originaldikterna går förlorade. (Det är i och för sig ibland lite si och så med de poetiska kvaliteterna även i originalen...) Extra illa har det gått för de rohirriska dikterna, där den så viktiga allitterationen har ignorerats.


Rekommenderar jag då någon av översättningarna? Ja, båda...

Om man så nära som möjligt vill studera hur Tolkien skrev, precis vad som hände och sades i en viss situation och liknande så är Anderssons översättning definitivt ett bättre val. Men om man har möjlighet är det förstås ännu bättre att i så fall läsa det engelska originalet.

Är det däremot läsupplevelsen man är ute efter, att kura ihop sig i favoritfåtöljen och försvinna in i en annan värld i ett par timmar, då tycker jag för det första att man absolut skall läsa på svenska. Är man inte infödd engelsktalande så filtreras det bort oerhört mycket färger, dofter och känslor på omvägen via hjärnans "översättningscentrum". Detta gäller även om man är väldigt bra på engelska och läser på det språket utan problem. Själv har jag till exempel läst på engelska i snart trettio år nu, och har förmodligen (hur sorgligt det än är att inse det) läst fler böcker på engelska än på svenska vid det här laget, men jag får fortfarande en mycket rikare upplevelse av att läsa på modersmålet.

För det andra så rekommenderar jag för upplevelseläsning faktiskt Ohlmarks före Andersson. (Jag är något förvånad själv över att inse att det är så här jag tycker!) Jag är plågsamt medveten om alla problemen i den versionen, men den har trots allt ett levande eget språk som gör den så mycket mer medryckande och njutbar att läsa.

Huvudet på spiken Kamelen. Det är också så som jag känner efter att läst båda versionerna. Båda har brister och risken kan till och med vara att förstagångsläsaren tröttnar på Anderssons lite gråare språkdräkt och väljer att inte fullfölja läsningen.

För de som förstår norska bra kan jag rekommendera den översättningen. Nu ska jag inte svära på att det bara finns en på bokmål men jag gillade den varmt och den blev genuint mysig så där som man vill och känner att Ringarnas Herre ska vara. Jag har allvarliga planer på att även läsa Ringdrotten, den nynorska översättningen, men jag rekommenderar den inte om man inte förstår nynorska särskilt bra. Ska bli intressant men jag väntar tills plånboken blivit lite fetare efter semesterersättningen eller skattåterbäringen, vilket som kommer först. (Prisa gud)

Och som vanligt måste jag komma och säga att det kan vara tvärtom också. Jag känner väldigt många som har slutat läsa Sagan om Ringen, för att de tyckt att den har varit omständig och pladdrig. Nu är det ju inte så många som jag känner som läst Ringarnas Herre, men utav dem som har gjort det har ingen slutat läsa, vad jag vet. Det behöver inte vara ett entydigt resultat, men jag inbillar mig att Anderssons är lättare att komma in i, på grund av sitt rakare språk, och mindre förvirrande språkbruk.

Kanske. Alla tänker ju inte likadant. Själv har jag fortfarande bara Ringens Brödraskap i bokhyllan och kom mig inte för att fortsätta läsa mer fast jag borde egentligen innan jag uttalar mig om hela eposet.

Tack för alla era hjärtliga tips! (speciellt kamelen, som verkligen gjorde en bra recension)
Har också sett många som gett upp SoR bara för dess komplicerade beskrivningar ect ect. Själv tycker jag det är underbart att läsa, man får verkligen en ordentlig bild framför sig, och det förbättrar läsupplevelsen mycket.
Jag funderar nu i alla fall på att köpa båda versionerna, i alla fall första boken av Andersons (79:- kan man väl slösa för Tolkien Om inte mer än så).

Oh ja! Jag har slösat betydligt mer än så!

Sant det du säger Danne, har också bekanta som inte uppskatat Ohlmarks språk, även om det för mig är fantsatsikt bra.

jag håller mig till ohlmarks översättning om jag u inte läser på orginalspråket ...

har inte läst nyöversättningen, men den engelska och jag tycker den är mycket bättre än Ohlmarks verision, den stämmer ju inte alls med orginalet! Ska nog läsa EAs nån gång...