Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Eftersom det ska bakas "temlor" i hushållet så småningom satt jag och studerade recept på Internet och hittade också Cajsa Wargs version. Det fick mig att tänka på gammaldags mat och särskilt efterrätter, och så började jag fundera på vad man åt i Midgård vid tredje ålderns slut. Knappast bara helstekt spädgris. Och håll med om att hoberna skulle ha uppskattat fettisdagsbullar! (Som ni vet är semla här det samma som fralla.)

Så jag tänkte att det kanske fanns andra gottegrisar på Tolkiens Arda som hade lust att spåna lite om vad för slags mat och sötsaker som fanns tillgängliga. Tom Bombadill serverar ju både honung och gul grädde åt sina gäster, så råvarorna verkar ha funnits.

Te och kaffe omnämns i Bilbo, men inte choklad. Misstänker också att det var för tidigt för socker.

Utan socker kan det ju bli svårt att baka sockerkaka.
Men jag har en fin liten bok som heter: Vikingarnas gästabud där det bullas upp med rätter som alla skulle ha kunnat funnits på vikingatiden.
Bl.a. Lingonpäron. En rätt där mna lägger skalade päron i en lag av lingon som får stå och dra. Med lite grädde till så kan det nog bli mycket smarrigt.

Tror ni att det fanns fisk i saffransås då?

Det är väldigt gott faktiskt, även utan grädde.

Jag skulle kunna tänka mig att det fanns i Gondors övre samhällsskikt. Gondor borde ha rätt klimat för detta. Med tanke på att kryddan är väldigt dyr och krånglig att framställa fanns den säkerligen inte att tillgå för många under rikshovsmästaren.

Te var nog ett måste för hoberna kan jag tänka mig. Annars kan jag tänka mig att det fanns en hel del olika kakor och tårtor att mumsa på (även om vi kanske har ett större utbud). Även en del bär och frukt kan hade de nog att leka fram läckerheter av.

Socker kan oftast ersättas av honung när jag tänker efter. Bakade faktiskt en riktigt god kanelkaka med honung i stället för socker en gång.

Här är vad jag hittade om maten när jag letade för ett tag sen:

Hober äter gärna sex mål mat om dagen, när tillfälle bjuds, och verkar äta ungefär samma saker som typiska britter: olika pajer, bacon, ost, sylt, pickles och kumminkakor. Och så svamp i alla dess former förstås. Att de har brittiska matvanor märks extra tydligt när man läser att de äter scones, rostat bröd och fish & chips(!). Dricker gör de ofta och gärna öl eller vin, och någon gång ett glas konjak. De alkoholfria alternativ som kan skönjas är te och kaffe.

Eftersom det som huvudsakligen skildras i böckerna är måltider intagna under krig och långa vandringar är maten som nämns mycket asketisk. Främst handlar det om bröd, smör, ost och torkat kött, och om man har tur kanske ett skrumpet äpple eller två. Under mer civiliserade förhållanden (eller om man plundrat en trollkarls matkällare) kan man även få bacon och honung. Och har man turen att få vistas hos Tom Bombadill kan man få grädde, honung, vitt bröd, smör, mjölk, ost, grönsaker och bär. Om man inte är förtjust i söta rätter ska man kanske undvika en längre vistelse hos Beorn, för vid hans bord innhåller de flesta av rätterna honung och grädde.

De frukter, bär och grönsaker som finns i Midgård tycks vara desamma som här. Där finns björnbär, jordgubbar, hallon, körsbär, plommon, äpplen, kastanjer, ärter, kål, morötter och potatis (som kanske kom till fastlandet från Numenor, precis som tobaken).

Vad alver egentligen äter är dock ett mysterium. Den som ätit av alvernas mat 1) kommer knappt ihåg något av den, eller 2) beskriver maten som fantastisk, men går inte in på några detaljer utöver det, eller 3) säger att inget i matväg fattades, men går inte in på några detaljer utöver det. Vad lyckosamma vandrare garanterat ska ha fått hos alverna är underbart bröd, fantastisk frukt och en oidentifierad men underbar dryck. I Lothlorien kan man få lembas, tunna, ljusbruna kakor med gräddvitt innandömme. Dessa äts som färdkost, och ska vara utomordentligt läckra med en förunderlig förmåga att ge vandrare ny kraft att orka med en lång resa. Sädesslaget som lembas är bakat av odlas på skyddade platser, och får endast handhas av de alvkvinnor som benämns som Yavannas ungmör. Även Melian av Doriath kände till hemligheten bakom lembas, och kan rentav ha varit den som lärt ut den till Galadriel.

I Dal bakas också ett slags färdbröd, cram, som dock lär vara mindre aptitligt än sin alviska motsvarighet. Av beskrivningen att döma är det mer något slags knäckebröd, och inte något man gärna äter om inte annan föda är knaper. Smakligare ska då Beorns honungsskorpor vara, som även dessa är utmärkta som färdbröd.

Bra och givande information
Jag skulle gärna veta mer om alvernas matvanor, deras mat verkar vara underbar

Lembas.

Lembas är riktigt gott, Hittade ett recept på Lembas, som de hade i Filmerna... Hade faktiskt smak av apelsin... mums!

Lembas gavs enligt tradition endast av drottningen och det med få undantag enbart till alver.

Lembas har väl bara givits till människor vid två tillfällen?

Till Brödraskapet men till vem mer? Beleg erbjöd Túrin brödet men Melian hade inte skickat med det för Túrins räkning utan det var en gåva till Beleg.

Nä... det var bara nåt ja läst nånstans men jag kanske kommer ihåg fel eller har läst fel???

Gör ett kort besök i tråden för att kolla om nån annan har funderat över olivoljans frånvaro i Gondor. Även om Minas Tirith i Tolkiens brev sägs ligga på samma breddgrad som Florens, så är Pippins och Beregonds lunch i första kapitlet av KÅ inte helt klimatanpassad:

Varken korn, äpplen eller kor är särskilt vanliga i medelhavsregionen. Tolkien skrev förstås under en tid när man köpte olivolja på apoteket, i bruna medicinflaskor, men med tanke på hur viktig olivodlingen var i Grekland och romarriket under antiken är det lite märkligt.

Men Gondorianerna härstammade från en kultur som kom mer norrifrån från början. Númenoranerna tog med all säkerhet efter alverna och alverna hade sin hemvist norrut liksom edain.