Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Hej alla, jag är ny på forumet och det var ett tag sedan jag läste böckerna. Min fråga kanske är lite dum men vart är det Frodo och Gandalf är på väg i slutet när dom seglar iväg från hamnen?
Vart är dom på väg?

Hej royal och väl mött!

De är på väg till Aman, det Välsignade riket därifrån alverna och trollkarlarna en gång har kommit. Det var även dit Earendil, ”den välsignade sjöfararen”, seglade med den strålande silmarillen på sin panna, för att där söka hjälp av Valar (de gudomliga makterna) mot Morgoth betvingaren. (Se min presentationsbild!) Du kan läsa mer om allt detta i Silmarillion.

P.S. En utvikning om Tolkiens språkuniversalism: Aman på alviska betyder välsignad, fri från ondska. Det gör det även på arabiska. Jämför även med det gammaltestamentliga emun för rättrogenhet samt de närbesläktade orden Aman ("fred" på sanskrit), Amin (”trovärdig” på arabiska – al-Amin var t ex profeten Muhammeds tilltalsnamn redan i unga år), Amen (”sanning” på hebreiska) samt Amon (”den Fördolde Guden” i fornegyptisk mytologi).

Off-topic, men - du gjorde mig väldigt glad nu, Aucen! *språketymologinörd* Tack så mycket för den informationen.

För att ännu mer nörda ner oss i Tolkienismen så var de på väg till Tol Eressea, ön som ligger strax utanför Valinor (som är en del av Aman), dit de landsflyktiga fick komma tillbaka.

Okej, tack för det. Jag känner igen delar av det ifrån Silmarillion.
Finns det något nedtecknat om vad som händer Frodo i Aman? Eller har ni några teorier?
Om man åker till Aman, kan man då åka tillbaka till Midgård, för jag har för mig att man blir odödlig där och att det är som paradiset?

Man blir inte odödlig som dödlig. Snarare så "brinner" man fortare men det är en välsignelse att vara där. Och man kan aldrig, aldrig komma tillbaka eftersom det ligger utanför världens cirklar och vägen in är öppen men inte vägen tillbaka.

Tack Älva du har varit väldigt hjälpsam.

Frågan är om Bilbo alls hann uppleva något där. Han var ju fullständigt urgammal redan innan han for och måste "brunnit upp" på nolltid.

Fast han var ju ganska seglivad. Kan nog gott ha levat i 100 år till:)

Tolkien skriver om detta bl a i Letters 154 och 256 samt i “Athrabeth Finrod ah Andreth” i Morgoth’s Ring (History of Middle-earth 10).

På Tol Eressea uppfylls de av stor visdom och upplever en fullkomlig frid. Där får de alla sina sår, både kroppsliga och själsliga, helade. När de sedan "dör" från detta tillstånd sker det genom ett eget beslut att förlika sig med sitt öde. Att dö från världen är nu något de ser an på med tillförsikt, alltså inte som något skrämmande, utan som en nådegåva från Ilúvatar.

Min egen tolkning är att de först hamnar i ett välsignat paradisiskt rike och att deras helade/helgade själar sedan återvänder till det Gudomliga, till alltings Ursprung. Denna Helighet är så ofattbart upphöjd och äger på samma gång en så djup närvaro i alltings inre ("den hemliga elden" som Gandalf åkallar i striden mot balrogen) att den överskrider alla våra försök till beskrivning. Det är också därför Tolkiens beskrivning slutar där.

Är det inte Sacred fire han säger?

Jag har alltid tolkat det som att han hänvisar till narya, men det är kanske troligare att det är "den inre elden" som han pratar om.

Jag tänker på Ilúvatars flamma, den eviga elden.

Secret Fire alltså, men innebörden är ju densamma som Sacred.

AA kanske men han var ju nästan halvdöd när de klev på båten